Hej. Nu har jag druckit några veckor i sträck igen. Vill verkligen sluta med det då det förstör mig på alla sätt. Hade världens abstinens i morse men lyckades bota det värsta med några starköl. Vet egentligen inte varför jag skriver här. Förstår inte hur det kunde gå så här långt. Jag antar att jag bara vill prata med någon om det men skäms ju något fruktansvärt för det, vet inte om det är dags att åka till sjukhuset för abstinensen. Har tyvärr varit inne för det tidigare och vill helst inte tillbaka.
Hur gör man för att resa sig upp från detta?
Mvh Nick

Niclas1254

Ja, ibland måste man nog kunna skratta lite åt eländet för att inte gräva sig djupare och djupare ner i misären. Jag kanske borde tillägga att de sköna lirarna från aa inte var inlagda utan nyktra och var där för att hälsa på och prata :)
Tusen tack för stödet till dig Idamia, Krumeluren, Anders och Niklas.

Niclas1254

Avklarad utan en droppe. Känner nästan avsmak bara vid tanken på alkohol efter hur veckan började.
Ingen direkt matlust men lyckas få ner lite näring ändå.
Sömnen funkar också lite bättre även fast jag inte har någon jättebra rutin på den än.
Kroppen känns fortfarande märkbart medtagen och känner mig allmänt seg i skallen (effekt av oxascanden som lämnar kroppen?), vill bara må normalt igen.

Det som egentligen är värst just nu är den här gnagande oron och ångesten, har någon märkt? Är det någon som vet? Ser dom ner på mig lika mycket som jag själv gör? Osv..

Nåväl, försöker intala mig själv att ta en dag i sänder och göra något litet varje dag för att må bättre.

Anders 48

Jag kan skriva under på precis det du skriver om den gnagande oron och ångesten - och de mörka tankarna. De första dagarna så känns det som att det är stämplat i pannan att man varit inlagd. Känns som att alla ser och vet. Det gör de INTE! Det blir bättre - men det är helt normalt. För egen del så brukar det kännas betydligt bättre efter drygt en vecka - då brukar det klinga av sakta men säkert - och jag brukar sträcka på ryggen, lyfta mitt huvud och börja känna igen mig själv igen. Det är inga roliga dagar - tvärtom, riktigt avskyvärda ibland tycker jag. Försök bara att hålla ut och stå ut - och vänta på att det faktiskt vänder. Om du har fått något lugnande från doktorn så tveka inte att ta dessa i början - de hjälper för att coola ner hjärnan och kroppen - och ger utökade möjligheter att återhämta sig. Det där med musklerna känner jag också igen - men det försvinner nog ganska snabbt. Kroppen brukar ha en vilja och önskan om att snabbt ta sig tillbaka till normalläge - även om det känns lite skakigt den första tiden. Kämpa på Niclas - du är på rätt väg. En dag i taget som du säger - och i morgon så är det 6 dagar. Efter det så kan du räkna in 1 vecka!!!

Niclas1254

Hej Anders! Tack för ditt inlägg. Idag blir det sjätte dagen utan A och kroppen känns mer eller mindre normal igen, sömn och mat funkar helt ok och det känns helt fantastiskt :)

Mentalt är det som att slitas mellan hopp och förtvivlan. Ena stunden känner jag världens pepp att bygga upp mig själv igen och känner att jag kommer vända det här. Helt plötsligt byts sen allt hopp mot en helt fruktansvärd skam, ångest och uppgivenhet. Känner att jag vill prata om hur det har varit och vad som hänt med någon som gjort samma resa. Vet ju att dom gör sånt på aa-möten men känns konstigt och dumt att berätta om sig själv för massa människor man inte känner. Har inte vart på något möte än, kanske testar på det ändå nästa vecka..

Nu blir det OS och mineralvatten :D

Idamia

Jag kände att jag ville skriva till dig nu, för jag vet hur det känns, det här med AA-möten. Första gången jag gick dit höll jag på att dö av skam och skräck. Jag kände ju ingen! Och detta var det mest privata och skamfyllda jag någonsin upplevt. Huva.. Numera går jag gärna på möten, trots att jag varit nykter bra länge (för att vara jag alltså).
I princip alla som går på mötena har gjort, känt och gått igenom precis samma som du. Det finns inget bättre stöd, det finns ingen plats där det finns sådana möjligheter att läka som på AA. Där finns människor som förstår dig och som verkligen har massor med kunskap om alkohol. Det är min upplevelse i alla fall!

Anders 48

Såg att du var inloggad - och ville bara skicka en liten hälsning! Hoppas att det går bra för dig, och att du mår bättre efter din sista vända!

strangedays

ja hur kunde man låta det gå så långt? jag har varit nykter i 6 veckor nu. antabus hjälper mej för jag har så jävla dålig karaktär. det är först nu jag fattar hur mycket jag drack. läkaren gav mej råd att kvickna till först och tänka sen. ett gott råd.
på nått sätt kommer du att resa dej upp från detta. det är nått man blir bra på när man lever som oss. du antyder att du gjort det förut.
allt ordnar sej ska du se. allt kommer att bli bra.