Ja, det här är då mitt först inlägg här. Vet inte riktigt vad jag ska skriva om alltihopa så ja bara skriver på. Jag är en kille på 25 år. Trasslig barndom, farsan dog när jag var i tonåren strax efter morsan stack. vilkett ledde till en mängder utav psykologer osv, gått på olika mediciner. Slutade med medicin när jag blev utskriver ur psyk. kände mig under en kort perid helt okej där vid. Sen började allt om och jag började dricka istället. fester med kompisar slutade med att jag fortsatte dricka dagen efter och dagen efter den för att dämpa ångesten. En gång i veckan blev två gånger. Ibland har det varit 4-5 dagar i rad. Tankarna "bara en öl" slutade vanligtvis med 9-10. Brukar spendera mestadels av mina pengar på alkohol.. vilket har lett till att man inte haft råd med hyran, köpa mat, hygiensaker osv.

När jag dricker mår jag dock bra. allt är okej och jag mår verkligen superbra. det känns som jag på något sätt får en ny start. Jag kan prata med människor, något jag aldrig kan annars, ljuger för att imponera på människor på krogen, kan göra överdrivna saker bara för att folk ska se mig. något jag annars aldrig hade velat.

vet inte om de är såhär man ska skriva eller vad jag ens vill få ut av detta

Li-Lo

Vad fint att du hittat hit! Din historia berör mig och att du fortsatt aktiv försöker finna vägar för att må bättre är imponerande. Du beskriver verkligen dubbelheten med alkohol. Berusningen som bedövar delar av hjärnan och får oss att släppa hämningar (vissa bra: bli social, dämpad ångest, vissa sämre: ljuga göra överdrivna saker) och sen de negativa konsekvenserna, mer ångest och risk att utveckla ett beroende.

Du är ung, bara det förbättrar dina möjligheter att förändra dina alkoholvanor! Du har sannolikt en del erfarenhet utifrån din beskrivning av kontakt med vården. Vad kan vara mest hjälpsamt nu?

Fortsätt gärna att berätta hur det går för dig. Du behövs här.

vänligen Li-Li
Alkoholhjälpen