av Startanew

Tänk att man låter det gå så långt. Tänk att man låter allting bara falla.
Jag hade ju gått minnesotaprogrammet 2007. Gick på aa möten även om jag aldrig riktigt fastnade. Gick dit och kände någonstans att de här människorna är på en annan nivå. Jag är inte som dom. Jag är ju en vanlig kille. Visst lite minnesluckor och elakheter mot de jag älskar här och där men vad fan de här är ju vrak.

Jag slutade gå på möten. Jag klarade ju att vara nykter. Det roliga var att även om jag var nykter så började mina gamla tankebanor kort efter att jag körde mitt eget race. Och det var jag fram tills midsommar 2010. Då tänkte jag äh vad fan. Några folköl kan ju inte skada. Det kommer inte bli som förr. Det blev det inte heller, till en början. Men efter ett tag så började gränserna att flyttas. Folköl blev starköl, 6 öl blev 10. Det blev shots och minnesluckor. Det blev allvarliga diskusioner med min fästmö. Jag lovade att ta det lugnt så många ggr. Och misslyckades ofta. Men ändå , alkoholist var jag inte. Det tyckte jag själv och många andra. Nej nej. Lite problem bara.
Jag hade vita månader. Varannan vatten. Dricka långsamt. Äta mycket innan. Och jag ska säga det att ibland "lyckades" jag. Ibland spårade jag inte ur. Men hela jag var till stora delar någon annan än den jag känner.
Nu har jag barn . En liten tjej. I förra veckan spårade det ur fullständigt. Vill inte gå in på detaljer av respekt för min familj och ingen har kommit till fysisk skada. Men det jag gjorde mot min älskade fästmö är bortom alla gränser. Jag bröt ihop. Hon bröt ihop. Nu var det dags. Och inte egentligen för min fästmös eller dotters slull även om de självklart är de viktigaste i mitt liv utan för min. Nu är det nog. En dag i taget ska jag klara det. Och jag vet att jag är så totalt jävla maktlös. Hela mitt mönster måste brytas. Det gäller inte bara när jag är full/bakis utan hela tiden. Så jag ger mig. Hands up. Är helt hjälplös. Ge mig kraft!

napalosrot
tis, 2016-08-09 - 13:57

Startanew, såg ett inlägg på mina tråd från dig. Då när jag försökte begränsa mängd och antal tillfällen då jag drack alkohol. Visst fungerade det ett tag. Men sen så ökade toleransen och antal tillfällen. Nu noll a i siktet igen. Ett hårt träningspass gör gott för knopp&kropp. Grattis till dina veckor. Kämpa på.

Startanew
tis, 2016-08-09 - 15:16

Det finns nog några som klarar det. Jag är inte en av dem. Jag gör bara mig själv och andra besvikna när jag ibland inte har ett stopp. Vill inte hamna där igen. Är inte beredd att betala priset.
Bara man själv verkligen vill så går det. En dag i taget!

Startanew
lör, 2016-08-13 - 20:51

Fy tusan vad skönt det känns just idag. Helt underbart! Stenhårt boxpass igår, löpning idag. Ute och åt middag utan den där a. Inget sug alls. Det e såna här dagar man ska minnas när det känns jobbigt.
Vissa dagar har man ju lite sug. Ölen, polarna, snacket, nattsuddet. Men herregud vad ger det mig egentligen? Man pratar oftast om samma saker om och om igen. Kommer hem och har slösat massa pengar, minns inte kvällen, vaknar med ångest och ser besvikelsen i sin sambos ögon. Vad fan e det för värdelöst liv?
Jag har dessutom börjat inse att jag inte e en så dålig person heller utan en ganska bra. En dag i taget klarar jag mig. Så skön känsla!!!

Startanew
sön, 2016-08-21 - 17:53

Igår passerades en viktig milstolpe. Inte tidsmässigt men själva händelsen. Var på bortaresa i fotboll med tåg. Polarna drack öl och sprit och jag drack...red Bull. Var på puben innan matchen o suget försvann lika fort som det väl kom. Har varit på många bortamatcher o många har slutat med att man sovit på läktarn, varit hjälplös full, inte kommit ihåg ett skit av nån match. Nu var det fokus på match och sång. Efter matchen blev det mer pub för vi skulle åka nattåg hem och nu kunde jag verkligen se. Allt det jag inte vill vara. Allt det jag inte vill hamna i. All ångest jag idag slipper. Fy fan vad jävla skönt. Och istället för att behöva förklara ditten och datten och säga nej till folk som tjatade om att jag skulle dricka möttes jag av bara respekt och förståelse. Det kändes bra i kropp och själ.
Hur firar jag då detta? Jo med ännu en nykter dag och lite träning. Och bäst av allt. Ingen ångest!!!! Kram på
Er alla

Pi31415
sön, 2016-08-21 - 17:15

milstolpe. Och som jag misstänker är du nu starkare och tryggare i din nykterhet.
Du är också ytterligare en viktig förebild här på forumet, för alla som kämpar och
vill komma ifrån alkoholens grepp.

Önskar dig fortsatta framgångar

Startanew
sön, 2016-08-21 - 17:51

Ja en stor bonus om man kan hjälpa och inspirera någon!

Jullan65
fre, 2016-08-26 - 18:04

Det är otroligt egentligen, man gör nåt som ska vara roligt, men man kommer inte ihåg ett dugg.... Härligt att du hade nöje av matchen. Och håller med, vilken känsla att vakna nykter, man kan bli salig för mindre:-)) grattis

Startanew
mån, 2016-08-29 - 20:23

Över tio veckor och inte en droppe alkohol. Det känns verkligen lätt just nu. Men det e bara för att jag har min träning och rutiner. Min familj hjälper ju oxå bara genom att finnas. Men skulle jag tappa rutiner eller träning så ökar risken för återfall. Jag trivs som fan med tillvaron just nu och tänker njuta. En dag i taget

Startanew
sön, 2016-09-04 - 16:59

Över 11 veckor nu. Har haft två öl i kylen i snart 4 veckor (jag har inte köpt dem). Känns skönt att de bara står där. Dessa två jävlar kan vara vägen tillbaka till ångest, minnesluckor, slösade pengar, huvudvärk o förtstörd sömn. Den vägen, vilken naturligtvis har någon rolig stund oxå känns helt främmande och avlägsen. Jag går mycket hellre längs den vägen jag behärskar. Den vägen som ger mig ett bra liv, välmående och själslig ro. Jag gör det en dag i taget.

Startanew
mån, 2016-09-19 - 19:46

Det här är livet. Att det skulle ta 36 år att fatta det. Jag vill inte ha mer alkohol att hälla på ångesten och göra den värre. Lite ångest har jag men hanterbar och inte hela tiden. Att hälla alkohol på den är något jag inte vill. Träningen, kan inte trycka nog på hur mycket den hjälpt mig. Och det är lite bakvänt i jämförelse med alkoholen. Jag måste inte vara nykter och jag måste inte träna. Men jag vill vara nykter och jag vill träna. Ingen behöver säga det till mig. Allt kommer inifrån mig. Med hjälp av många personer och även detta forum. Jag kör 24 friska timmar till. All the way

Avslutat konto
mån, 2016-09-19 - 21:14

Har just läst igenom din tråd och blir varm och glad för din skull. Så fint att läsa att du hittat din väg utan alkohol i livet. Du njuter av din familj och träningen. Ska själv försöka ta upp träningen som jag försummat ordentligt. Det är nog viktigt att byta fokus och grotta ner sig i något annat än alkoholen och då måste ju träning vara ett av de bättre valen av syssla. Bra kämpat!

Startanew
sön, 2016-10-02 - 22:33

Det går framåt. Jag har av förklarliga skäl glidit ifrån kompisar som man förut oftast träffade för att supa/gå ut med. Pratar med dem ibland o de kör på som vanligt. Bra tänker jag, då slipper jag. Var och en har vi ansvar för vårt eget drickande. Eller i mitt fall då, icke drickande.
Var på fotboll idag o i trappen på väg upp till läktarn kände jag lukten av alkoholfylld andedräkt. Det luktar ju fan inte ett dugg gott. Sjukt hur man kunde hälla i sig 12-15 öl . Minnesluckorna var fler än jag någonsinn erkände för nån. Är det inte otroligt vad man lyckas lura sig själv att acceptera? Vidrigt.
En annan tanke:Varför ska jag utsätta min lilla älskade dotter för min stinkande andedräkt. Är det så jag vill uppfostra henne? Har hon bett om att få min stinkande andedräkt i ansiktet? Svar nej.
Allt med alkohol börjar verkligen kännas som ett liv jag inte vill tillbaka till. Börjar med 24 nyktra timmar till

Startanew
ons, 2016-10-19 - 22:22

Råkat ut för en riktig jävla käftsmäll. Min syster har hastigt gått bort. Men inte ens nu vill jag dricka. Allt är overkligt, ledsamt, chockartat och jag känner vrede. Men alkohol är inte lösningen. Jag är i sorgen utan att döva den. Jag har äkta känslor.
Jag ska klara även detta. En dag i taget