Ja igår blev jag livrädd och trodde att jag skulle dö. Jag hade druckit jäger och kollapsade. Benen bara totalt vek sig och jag tänkte att nu dör jag. Det jag såg framför mig var min älskade familj och barn. När jag låg där på badrumsgolvet bestämde jag mig. NU RÄCKER DET. Jag har smygdruckit i 3 år och min familj förtjänar mer än en fru och mamma som kastar bort sitt liv på giftet. Jag vill vara världens bästa fru och se mina barnbarn en dag. Hur kunde jag hamna i alkoholens käftar: mycket asperger och att jag förlorade min bästa vän i cancer och tappade allt vett. Det började med att det var så lätt att dricka då och då. Men det har spårat ur. Idag är det första dagen utan alkohol och jag känner mig stirrig, ont i huvudet och kroppen. Kram på er!