Då var man här igen....
Hällde i mig en flaska vin + två glas till fast jag tidigare bestämt att jag inte skulle dricka något. Kan inte låta bli. Hade bara två glas i boxen kvar, och när jag druckit dom så gick jag och lånade ännu en flaska av syrran. Efter två glas blir suget efter mer för svårt att motstå. Är verkligen så långt nere i mitt beroende... Blev naturligtvis dyngpackad. Sonen så besviken på mig. Vet inte vad jag ska ta mig till? Svår ångest och bakfylla idag. Hjälp!!

Jag känner igen mig. Denna skam och ångest. Går ju inte att få ogjort, men... det går fler tåg. Hoppa på igen och gör ditt bästa. Lova inte sonen något mer än att försöka sluta. Tror att det är löftena som man ger och inte kan hålla blir en stor belastning för oss. Tänk på allt bra du gjort. Det ordnar sig Kram....

Avslutat konto

Ja, du har rätt. Inga mer löften.. Vi har åter haft ett bra snack sonen och jag. Känns toppen att ha en bra relation till sina barn. Det sista han sa när vi pratat klart var att han älskar mig och det är det viktigaste. Ska tänka på det när abstinensen sätter in. Har så mycket kärlek och fantastiska människor runt omkring mig. Varför bedöva sig med massa alkohol? Har ett tomt hål inom mig som jag förmodligen försöker fylla men resultatet blir det motsatta tomheten och hållet blir allt större för varje fylla...
Fylla med fylla blev det ?

LenaNyman

Vill önska dig välkommen åter. Du är modig och ger inte upp. Håller med dig om hålet (hålmedhåll blev det) som bara blir större. Till slut är man så urholkad att det är konstigt att vågen ger utslag när man ställer sig på den. Det fina är att det går att åtgärda. Och du är på väg. Kram på dig!

Avslutat konto

Haha, nu fick du mig att skratta mitt i all bakfylle-elände. Fick så roliga bilder i huvudet med mig på vågen. På tal om vågen så är alkoholen en riktigt jävel på många sätt. Har pluffsat på mig rejält och är rätt övertygad om att det beror på vinet för jag äter sunt och rör på mig men går stadigt lite uppåt och ser svullen ut i ansiktet. Usch fy!

Avslutat konto

Tänk vad många vi är som vill förändra sitt drickande. Vi har alla olika liv och bakgrund. Är i olika nivåer av drickande och olika långt "nere" i alkoholens gap. Men kampen är dock lika svår för oss allihopa tror jag. En del lyckas men många av oss får börja om och börja om och börja om... Att vara här på forumet är alltid en bra början och att söka sig hit visar ju att viljan finns att ta tag i sitt drickande. Allas önskan här är ju att ha en normal och kontrollerad konsumtion men personligen så tror jag inte att det finns en chans att dricka kontrollerat om man en gång har haft problem. Oavsett om man dricker sällan och massor, eller lite och ofta eller hur det nu kan se ut..
Förr eller senare så trillar man tillbaka igen. Jag vet att jag aldrig kommer klara bara två glas. Det kan gå bra en tid men sen kommer situationer när jag inte kan hantera mängden. Måste sluta helt och har alltid vetat det men inte kunnat. Det är så stor del i vårt samhälle. Nu fikar man knappt längre utan man tar ett glas vin vilken veckodag som helst. Ett glas säger man men det stannar sällan där. Iallafall inte för mig. Ett glas triggar bara igång suget efter mer. Och mer och mer...

Tuffsig

10 dagar utan 1 droppe alkohol! Trodde verkligen jag skulle åka på abstinens då jag druckit 1-1 1/5 flaska vin i princip varje dag sedan i mars. Skött mitt arbete men skulle ljuga om jag sa att det fungerat helt felfritt. 10 dagar utan alkohol känns underbart men är oroligt medveten om att uppehållet är så otroligt bräckligt. Det har inte varit svårt att hitta på andra saker än att fokusera på vinet, men är väl medveten om att sluta dricka kommer att bli det tuffaste jag gjort!
Har ni några tips och råd att snabbt tillgå när suget pockar på?
När jag bestämde mig skaffade jag mig en spargris och lägger nu ner de pengarna jag förr la ut på vin. Efter 10 dagar är jag redan uppe i nästan 1500 kr...

Många tränar, yogar, mediterar, osv beroende på intressen. Jag tittar ofta på dokumentärer om alkoholism, om människor som klarat eller inte klarat sig. Det finns mycket på Youtube, svt play osv. Det ger mig igenkännings-känsla. Där ser jag vad som händer om jag fortsätter missbruka a , vad som händer med min omgivning, min kropp och själ. Jag unnar mig godsaker frukt bär goda a-fria drycker. 10 dagar är jättebra Tuffsig!!

Avslutat konto

Alltså, 1500kr! Vad mkt pengar det blir när man börjar räkna efter! Bra gjort av dig att verkligen lägga undan dom pengarna. Har många gånger tänkt att jag ska göra det men inte kommit till skott. Grattis till dina 10 dagar också. Dom är väl säkert mer värda än pengarna. Har själv haft korta och längre uppehåll och vet hur himla bra man mår. Efter en tid tänker man att nu är jag nog "frisk" och kan dricka bara lite. Idag är det ju inte ett dugg svårt för mig att låta bli eftersom jag drack som en galning igår och känner mig fortf bakis men vet att om ett par dagar så är alla negativa tankar om alkohol som bortblåsta. Har inga direkta råd om hur man kan lindra suget men tänker att det kan vara bra att alltid ha ett glas med nån form av dryck tillgänglig. Alkoholfri då förstås?. Man ska väl inte vara för sträng mot sig själv i början heller utan unna sig lite gott i måttliga mängder. Frukt eller godis eller vad man nu gillar. Det är ju ett starkt gift som ska ut ur kroppen så det är klart att man mår risigt.
Men vi kan väl ändå konstatera att alkoholen gör att man känner sig ännu risigare.

Ja problemet är väl att man börjar om men man kör samma metod varje gång och det är dömt att misslyckas. Drivkraften finns men viljan, den genuina viljan måste infinna sig och det är den svåraste biten. Om man testat att vara alkoholfri en månad men misslyckats så måste man nog byta strategi. Söka hjälp hos sjukvården, kanske gå på AA, kanske testa medicinering, kanske besöka en beroendeterapeut, kanske byta vänner (om de är festprissar). Ja det finns många olika vägar att gå om man VILL.

Vet själv hur det var för mig. Jag ska klara detta utan hjälp. Gick åt skogen. Måste söka sjukvård, gick bättre, Började på AA gick ännu bättre. Börja med medicinering av antabus gick bäst. Då kan man inte dricka och man behöver inte tänka på det.

Varför började jag inte med antabus med en gång? Ööööhh det är ju för alkisar, det är ju inte jag, eller jo det är jag ju. Kan inte motstå att dricka om jag fått något i mig. Dricker så man blir dyngrak, hamnar i fyllecell. Jo tack nej jag har inga problem. Det har har varit det svåraste för mig, att erkänna att jag är beroende. Återfalll har jag fått men det är längre mellan dessa och jag känner en stolthet trots detta. Hoppas att du tänder av och börjar fundera över din nästa strategi att lyckas för du verkar jag inse problemt.
Ha en fin kväll
Aeromagnus

Avslutat konto

Du har förstås helt rätt i det du skriver. Man måste helt enkelt byta strategi. Inte klampa vidare på sina gamla dåliga stigar som bara går i cirklar. Jag säger till mig själv att jag vet att jag är alkoholist och har problem men inser inte riktigt vad det innebär. Man liksom höjer sin egen tröskel för vad man accepterar i sitt beteende. Lurar sig själv att man är ok. Hoppas att jag kan uppbåda kraft att ändra det nu. Är en riktig alkoholiserad alkis idag. Imorgon är jag bara lite alkis och nästa dag tror jag att jag bara har svårt att tåla alkohol osv. Självförnekelsen är stark. Borde verkligen be om hjälp. Både i medicin- och samtalsform. Ha en fin kväll du med!

Har druckit minst en flaska vin per dag nu i över 4 månader. Varje söndag intalar jag mig själv att nu ska det bli ändring på detta men nog fan kör jag förbi bolaget redan på måndagen på väg hem från jobbet och köper en flaska eller två. Nu orkar jag inte hålla på så här längre. Gissar att ett steg är att jag hittade den här sidan och ser att det finns fler i samma situation. Det svåra är att förstå varför jag gör så här. Har bra jobb, familj och hus. Ändå så håller jag på att långsamt på att förstöra allt.

Avslutat konto

Ja, ett steg i rätt riktning är ju att hitta hit. Du söker en förändring vilket är bra. Visst är det sjukt att man kan hamna på bolaget trots att man har bestämt sig för att inte gå dit. Fattar inte hur det går till..
Tankarna bara ändrar riktning och plötsligt är vinet inhandlat. Lånat i mitt fall igår. Hade bara några glas kvar i boxen och då ringer jag min syster och frågar om jag fick låna en flaska trots att jag hela dagen sagt till mig själv att jag inte ska dricka alls. Tänker att jag ska bara ska dricka på helgerna men lyckas inte med det heller. Suget är så starkt. Har liksom inte fattat heller att det är abstinens. Har trott att jag har valt att dricka liksom. Inte att jag MÅSTE dricka för att lindra ett sug. Hoppas att du klarar av att skippa bolaget imorgon. Detsamma gäller mig. Vi får kämpa på. Har vin i hemma men det är ju lätt att avstå idag då jag är bakis... Måste hälla ut vinet såklart.
Vi håller ut!

Avslutat konto

Har funderat mkt på det som kloka Aeromagnus skrivit i min tråd om att hitta nya vägar. Att försöka sluta dricka på egen hand fungerar ju uppenbarligen inte för mig efter som jag är här igen med min ångest efter att ha druckit alldeles för mkt i lördags. Kan ofta klara att dela en flaska på fredag och lördag men suget efter mer är ofta starkare än njutningen som dom där två glasen ger, om ni förstår vad jag menar. Det blir en kamp att avstå mer.. Är det kul? Är det värt det? Vem som helst kan ju fatta att det inte är ett sunt förhållande till alkoholen. Och det kommer aldrig att bli bättre för det är ju inget som försvinner av sig själv direkt. När jag faller efter och hugger in på det där tredje glaset då brukar det vara kört. Vill bara ha mer och mer. Har på senare tid också enligt min omgivning blivit vass och lite dryg på fyllan vilket aldrig skett förr för då jag mest blivit glad och tramsig. Har grubblat mycket och kommit fram till att söka hjälp. Fixar det inte själv. Ska ringa VC och be om Naltrexon el Antabus. Tack Aeromagnus för din input i min tråd!

Avslutat konto

Har verkligen töjt på mina gränser på bara några år. Ja, sista året faktiskt. Förr drack jag sällan i min ensamhet. Hade inget sug i veckorna. Nu känner jag ett ständigt sug och tankarna går nästan varje dag runt hur jag ska få mitt dricka. Bjuda in folk på lite mat för att få öppna en flaska. Gå ut och äta för det är så gott med vin till fin middag osv osv... Eller helt enkelt bara knalla iväg till bolaget och handla en flaska som man drar i sig fast man säger på vägen dit att man bara ska ta ett eller två glas. Vilket jävla självbedrägeri. Så trött på det här nu... inget vin idag iallafall

Avslutat konto

Vad man känner sig ensam i det här.... Man bär på en hemlighet som karvar ett stort hål i en. Syns inte på utsidan men känns desto mer på insidan. Hade jag haft sjukdomen diabetes tex då hade jag kunnat söka mig till andra med samma sjukdom. Men inte med alkoholismen. Vi är många här med samma problem i olika grad men vi sitter ensamma på vår kammare och skriver. Anonyma. Tänk om jag vågade så skulle jag sätta en lapp på Konsum med såna där klippta remsor med mitt telefonnummer och skriva: Hej! Är du alkoholist? Ska vi ses över en kopp kaffe och stötta varann lite?
Men det törs jag ju förstås inte.. Vågar inte ens gå på ett AA-möte fast jag egentligen så gärna vill. Blir arg över att det ska behöva vara så jävla (ursäkta) tabu-belagt med alkoholmissbruk. Att det ska vara så fult. Att vi är svaga människor...Det kanske bara ligger hos mig men tror tyvärr inte det.

Lena72

Känner mig väldigt ensam....
Som i går när suget körde fullständigt över mej, då hade det varit skönt o ringt någon. Sprang in på systemet dum som jag var o skåpsöp.... vaknade med sådan ångest! Hade varit skönt att ringt någon då! Kram

Avslutat konto

Vi får vara glada över det här forumet ändå. Jag har ju några i min närhet som jag anförtrott mig till men dom har själva inga alkoholproblem så dom har svårt att förstå hur det känns. Man önskar att man hade en "partner in crime" som man kan snacka med. Inte dricka med...Vi tar nya tag Lena, var inte för hård mot dig själv.

Avslutat konto

Jag har bokat tid hos läkare för att få nåt utskrivet. Orkar inte kämpa själv längre. Har kapitulerat. Vet inte om det kanske blir Antabus. Har ätit Naltrexon tidigare men Here I am så då kan man ju räkna ut att det inte var någon långvarig hjälp. Den medicinen fungerar interiör alla vad jag förstår. Antabus borde ju vara snäppet effektivare. Men förstår att jobbet måste man göra själv. Medicinen är bara som flera här uttrycker det: en krycka..

Flinga

Forumet är bra men jag håller med dej, det räcker inte till i alla lägen.
Den där ensamheten är hemsk.
För vad det kan vara värt - finns här och tänker på dej.
Kram