Hej, ny här på Alkohollinjen.
Jag och min sambo har varit tillsammans i 6 år. Vi väntar nu vårat första barn.
Vi träffades under studenttiden och vi båda festade i stort sett varje helg. Redan då hade min sambo enligt mig problem med sin relation/syn på alkohol. Problemet är att han inte kan sluta dricka när han väl börjat. Vilket alltid leder till minnesluckor, fyllecell och vid fåtal tillfällen sjukhus. Han har kastat sig framför bilar på fyllan och kan säga elaka saker till mig. Detta var mycket jobbigt och jag har alltid skämts av att festa tillsammans med honom för att han alltid varit "fullast på festen". Men också för att hans drickande lett till att hans kompisar tycker att jag ska ta hand om honom eftersom jag är hans flickvän/sambo. Själv känner jag mig mest som en morsa.
Han inser sitt problem i efterhand men vill inte ha hjälp. Tycker att jag överdriver och säger att hans kompisar "var ju lika berusade".
Till drickandet hör till att han har diabetes typ 1. Det kan innebära stora faror när han dricker sig berusad. Om han hamnar lågt i sitt blodsocker under natten när han sover ruset av sig, och inte märker att han hamnar lågt så kan han dö. Han kan alltså dö brevid mig i sängen utan att han eller jag vet om att det är på väg att hända. Denna fara utsätter han sig för varje gång han dricker sig berusad!
Problemet är inte att han dricker ofta. Han kan va utan alkohol i månader pga av han inte är bjuden eller kan delta i någon fest. Men när det väl bjuds till fest då dricker han som att det inte finns någon morgondag.
Han har "missbruks-gener" i familjen. Hans mormor är periodare. Hans morfar dog i en överdos + alkoholkonsumtion när min sambos mamma var 15 år. Min sambos mamma är "samlare", shoppingmissbrukare och har depression sen ca. 10 år tillbaka. På mammans sida av familjen finns även 2 självmord pga psykisk sjukdom.
Nu ska vi ha barn och det känns ännu mer viktigt att han ändrar sitt förhållningssätt till alkohol. Jag vill inte bli lämnad själv med vårat barn för att han drack sig berusad och avled i sömnen! Barnmorskan föreslog att vi skulle gå till familjerådgviningen. Men jag ser det som att han behöver ta i tu med sitt förhållningssätt till alkohol och inte genom att gå till familjerådgivningen.
Desperat över tips och råd... vart kan han få hjälp?