Hej!
Min sambo är alkoholist och har druckit under dom 3 åren vi har varit tillsammans. I början så tänkte jag inte så mycket på hans alkoholkonsumtion eftersom jag själv drack, vi var nykära och hade ofta middagar med vin eller så gick vi ut med vänner på stan. När jag blev gravid så trodde jag att han skulle skärpa till sig och skära ner på sitt drickande men det blev tyvärr tvärtom. Han drack mer och började få blackouter och dölja sitt drickande. Det blev många bråk och jag hotade med att jag skulle göra slut, men jag kände då att jag inte kunde lämna honom pga att vi skulle bli föräldrar och jag ville ge honom chansen att sluta dricka, men det gjorde han inte. Det var på ett besök till hans hemland som allt bara blev för mycket! Jag, hans barndomsvänner och hans familj bestämde oss för att han skulle skrivas in på detox. Där stannade han i 2 veckor innan han beslöt sig för att skriva ut sig själv och gick raka vägen till närmaste pub och fortsatte dricka som inget hade hänt. Vi det laget hade jag åkt hem med vår son. Jag bestämde mig för att sätta ner foten och ställde ett ultimatum, fortsätter du att dricka så har du inget hem eller familj att komma hem till. Efter många turer så bestämde han sig för att skriva in sig på ett behandlingshem i sitt hemland där kan skulle stanna i 12-veckor. Det har varit tufft för honom men han har klarat av behandlingen och kommer hem om en vecka. Han har planerat att gå på AA några dagar i veckan och ev gå och prata med en psykolog för att få hjälp med att bibehålla sin nykterhet. Nu till mitt dilemma. Vad för krav kan jag ha på honom? Vad gör vi om han får ett återfall? Hur går vi vidare? Hur lever man med en nykter alkoholist? Måste jag avstå från alkohol resten av livet för att stötta honom? Jag är livrädd att han ska börja dricka igen när han börjar känna sig bekväm igen. (Jag vet att jag måste söka hjälp för att kunna hantera den känslomässiga bergochdalbana jag varit med om)