av Lilla jag

Har varit nykter alkoholist sedan 2009. Plötsligt var jag där igen! Har tagit några återfall sedan i somras i form av några dagar med alkohol här och där. Senast var igår och nu måste det få ett slut. Lyckades undanhålla detta för min man ganska länge men nu vet han. Han är givetvis ledsen, besviken och arg. Förstår honom helt och fullt. Känner mig så himla misslyckad och hemsk.
Jag har allt jag kan önska mig. En fin familj, bra jobb, fantastisk man och barn och ett fint hus. Ändå händer detta! Fattar ingenting! Jag lät det hända! Jag valde att dricka igen! Hur kunde jag välja att dricka när jag vet hur mycket lidande det medför för både mig och min närhet? Jag är så äcklad av mig själv. Hur ska min man kunna lita på mig igen efter detta? Han har behövt se mig full för första gången denna sommaren och det har han aldrig behövt innan. Vill inte att han ska behöva det igen för det är ingen vacker syn.
Jag kommer kontakta AA på min ort. Vet att det funkar för det var med stöd från dem jag slutade dricka 2009. Men framförallt hade jag viljan. Jag vill inte dricka mer nu. Jag kommer förlora allt jag har kärt om det fortsätter.
Idag har jag mycket skamkänslor och självförakt inom mig. Ångest och lite abstinens. Men jag kommer inte dricka idag. En dag i taget!
Känns som att jag ska gå sönder. Skäms så oerhört.
Hittade detta forum igår och känner att jag behöver få skriva av mig och få stöd av andra i liknande situationer.
Kram.

anonyMu
tis, 2016-10-04 - 09:33

Varmt välkommen hit! Så fint att du hittat hit, även om det inte är någon rolig anledning. Vad stark du är som har varit nykter så många år! Vilket jobb du har gjort!

Försök att slänga skam och skuldkänslor åt h-vete. Det är lättare sagt än gjort, men det kommer inte hjälpa dig. Alkoholen är en galet beroendeframkallande drog som förändrar våra hjärnor. Det är skrämmande att så många faller in i gamla mönster igen, trots att det gått så många år. I min tråd har jag klippt in en text ganska nyligen från Lena Nymans tråd. Den handlar just om att hamna på ruta 1 igen och varför det inte hjälper att hålla upp lång tid, man är fortfarande en missbrukare av alkohol. Den är tänkvärd och bra.

Fortsätt gärna skriva här och ta gärna hjälp av AA, om du tyckte att det hjälpte dig förut. Hur gjorde du för att sluta 2009? Och framför allt, hur gjorde du för att hålla dig nykter så länge? Vad motiverade dig? Kanske kan du reflektera kring vad det var som fick dig att börja igen? Hände det något? Eller vad tror du var den utlösande faktorn? Inte för att du ska slå på dig själv, utan för att du ska lära dig något av det hela och kunna vara uppmärksam på signalerna längre fram.

Jag skickar styrka till dig och hoppas att du kommer ha användning av de verktyg och allt du lärt dig under de här åren, så att det går så smidigt som möjligt att sluta igen.

Lilla jag
tis, 2016-10-04 - 09:57

Många tänkvärda frågor som jag ska fundera på.
När jag slutade 2009 så nådde jag nog min botten och min drivkraft var mitt barn. Hade det fortsatt så hade jag nog förlorat honom och det var det som fick mig att vakna upp. Nu vet jag att om detta fortsätter så kommer min man lämna mig och ta barnen med sig vilket jag förstår (han kom in i bilden när jag hade varit nykter i två år ungefär).
Med den vetskapen drack jag ändå! Det är ju viktigt att jag vill vara nykter för min egen skull också. Jag skulle må så mycket bättre och även min familj.
Min man känner sig väldigt ensam i detta och har behov av att prata med någon. Han är inte intresserad av någon anhöriggrupp utan pratar hellre med t ex en vän som han litar på.
Tänker mycket på vad det är som saknas och vilket tomrum jag behöver fylla med alkohol. Är det tristess? Nåt måste hända? Är jag beroende av att något i mig hela tiden måste lagas/fixas?
Jag kan inte dricka mer! Jag vill inte! Orkar inte! Vet att jag inte får fastna i skamkänslor och självömkan. Måste ta mig samman! Det är svårt när jag ser i min mans ögon hur sårad och ledsen han är. Hur ledsen han är pga MIG! Han litar såklart inte på ett enda ord jag säger just nu. Hur ska han kunna göra det? Det kommer ta tid och jag måste visa i handling inte i ord.
Jag kan inte ens komma fram till vad som gjorde att jag tog det första glaset. Jag tänkte inte, jag bara följde impulsen. Tror inte ens att jag tvekade.
Ska jag berätta för de runt omkring? Min mamma vet och snart vet nog min svärmor också för min man behöver ha henne som stöd. Barnen? Kollegor? Känns som jag svikit alla. Allt det de trodde om mig är bara en lögn, en yta, en fasad. Känner mig som en bluff! Se där! Nu fastnar jag i skam och självömkan igen!

Pi31415
tis, 2016-10-04 - 12:02

och välkommen hit.

Jag har varit i en liknande situation som dig. Efter 16 års nykterhet började jag dricka igen. Hade någon falsk förhoppning om att jag skulle klara att dricka måttligt. Det fungerade bara ett tag, sedan blev det svårare fyllor med ångest och skamkänslor.

Mitt råd är att du redan nu bryter med alkoholen igen. Använd de verktyg du använde förra gången. Den styrkan du uppbådade då, kan du hitta igen. Och som Muränan skriver, använd dessutom detta forum, AA, ja all hjälp som finns, som du kan komma på.

Du kan komma tillbaka till ett nyktert och fungerande liv. Du har gjort det tidigare, och kan göra det igen. Du kan om du vill!

Styrkekramar

Nyckelpigan
tis, 2016-10-04 - 12:19

Jag känner med dig, mår ungefär som du just nu även om jag inte klarat av det du gjort - att vara nykter i 7 år, glöm inte den bedriften! Du kan gå tillbaka till det! Det som alla andra trodde om dig var inte en lögn, en yta, en fasad. Den de känner är DU. Den du blir med a är INTE du, glöm inte det!!! Den definierar inte dig, den skadar dig och kidnappar din hjärna... Den alla känner är den du är. Jag ger dig massor av styrkekramar. ❤️

SkåneTösen
tis, 2016-10-04 - 12:45

Du låter så motiverad och du har klarat dig så länge utan alkohol. Det här återfallet är ett misstag du begått och du ångrar dig. Man är inte mer än människa. Misstag gör vi alla, försök att inte vara så hård mot dig själv som andra sagt.
Nu är det din nykterhet som är viktigast.

Lilla jag
tis, 2016-10-04 - 15:31

Hård mot mig själv har jag nog alltid varit och jag är duktig på att klanka ner på mig själv. Det är svårt att hålla sig nykter när jag är fylld av så mycket självförakt. Men det är första dagen efter ett återfall och jag VET att det kommer bli bättre. Jag har ett stort stöd av min man och det kommer hjälpa mig men det är bara jag som kan låta bli det där glaset! Har ringt AA idag och ska även ringa min gamla sponsor och berätta allt som hänt. Just nu är det mycket abstinens och ångest men även det blir ju bättre.
Det är verkligen så att det tar vid där det slutade trots att det gått så många år. Det går snabbt utför igen efter det där första glaset.
Tack för allt stöd och omtanken ni visar. Värmer verkligen.
Kämpar på.
Kram!

Taesa
tis, 2016-10-04 - 15:43

Visst är det så att det tar vid där man slutade, jag vet av bitter erfarenhet.
Slå inte för hårt på dig själv. Du har fixat det tidigare och jag tror du fixar det igen. Du är ju inte mer än människa, ibland faller man. Det viktigaste är ju vad du gör nu.
Är inte så bra på att skriva uppmuntrande och kloka saker (det finns så många här som är så kloka så man får nästan mindervärdskomplex?). Men jag önskar dig all lycka till! Du verkar stark, du grejar det här! Kram

Lilla jag
tis, 2016-10-04 - 16:03

Tycker du är duktig på att uppmuntra och du verkar visst klok:)
Känns bara väldigt skönt att ha hittat detta forum. Ska försöka att tänka bättre tankar om mig själv. Det kommer jag säkert kunna göra om ett tag. Nu ska jag först och främst ta mig igenom denna dagen.
Tack för att ni finns!

Taesa
tis, 2016-10-04 - 16:10

... efter ett flera månader långt återfall, var innan nykter ett och ett halvt år. Vi får kämpa på helt enkelt! Hang in there!!!

Lilla jag
tis, 2016-10-04 - 20:54

Det låter tungt med ett flera månaders återfall. Ju mer jag tänker på det, desto mer inser jag att mitt återfall varat längre än jag velat erkänna. Även om jag inte druckit varje dag så var jag ändå aktiv. Tänk att du ändå var nykter så pass länge. Undrar hur vi lär oss se tecknen på att vi är på fel väg och riskerar att återgå till ett aktivt drickande? Kanske hamnar vi i svårigheter, någon nära blir sjuk till exempel och vi hanterar det svåra på det sätt vi lärt oss. Genom att fly. Eller så skapar vi ett problem som får vara den ursäkt för att vi började dricka igen. Hur var det för dig? Vet du vad som triggar ditt drickande och vad du bör se upp med?
Jag tror jag kände mig för säker när jag varit nykter så länge. Jag tror faktiskt jag blev aktiv igen långt innan jag tog det första glaset. Det är nog viktigt att ta hand om sin nykterhet och underhålla den genom att påminna sig själv om att jag aldrig kan dricka som en "normal" människa kan.
Måste man nå sin botten för att bli nykter? För sju år sedan behövde jag det. Då lärde jag mig att det inte är förrän jag släpper taget och slutar kämpa som det funkar. Lättare sagt än gjort, ellerhur?!
Det här ska vi klara! Vi har gjort det förut.
Kram på dig.

Lilla jag
tors, 2016-10-06 - 08:44

Igår hade jag faktiskt lite energi i kroppen och ägnade morgonen åt att sortera barnens lådor med mössor o vantar. Låter kanske inte mycket för världen men det var skönt att bara orka lite.
Gick på yogan på kvällen och jag kände verkligen vilket lugn jag kände efteråt. Tankarna vandrade lätt iväg men ändå så kunde jag slappna av och vara i nuet. Yogastunden en gång i veckan är bara min och där kan jag släppa all ångest och oro och bara vara. Ett tips till er.

När jag tänker på mitt återfall så känns det tungt. Eftersom jag inte druckit på så många år så kändes vårt hus liksom "rent". Här har inte alkohol existerat och nu känns det som jag har smutsar ner vårt hus. Låter det konstigt?
Vårt hus skulle ju vara en fristad, något fint och tryggt. Inte förenat med ångest och skam. Jag vet att jag komma tillbaka till den trygga känslan men det får ta tid.
Ikväll ska jag ta mig till ortens AA-möte och jag måste erkänna att jag är rädd. I min förra grupp visste jag vilka andra som fanns där. Helt underbara människor. Kvinnor och män i alla åldrar. Nu är jag plötsligt rädd för den typiska fördomen om att det bara är gamla gubbar där. Fel naturligtvis, jag vet. Ändå kan jag inte låta bli att tänka så. Men jag VILL dit och jag SKA dit för jag vet att det är vägen jag behöver gå för att bli nykter inte bara i kroppen utan också i huvudet. Det hjälpte mig förra gången och det kommer hjälpa mig nu. Mötet ikväll känns både spännande o läskigt på samma gång.
I förrgår kväll hade jag ett stilla och lugnt samtal med min man och min mamma. Det började med att jag inte visste alls hur jag kunde ta ett återfall. Med hjälp av frågor från min man hittade jag många saker som bidragit till att jag tog återfallet. Orden bara rann ur mig. Min man antecknade allt vilket blev en lista på åtgärder som jag la in som anteckning i min telefon. Både små och stora saker. En grej som säkert låter banal är att jag fått för mig att jag måste ha lagad mat till min familj varje dag vilket skapat en inre stress hos mig. Duktiga mammor lagar mat varje dag till sin familj. Bra mat och olika rätter varje dag. Vi kom fram till att vi varje söndag ska planera maten till veckan efter och vissa dagar kommer det bara serveras något lättare t ex fil eller gröt. Då vet barnen detta och jag slipper höra "mäh åh blir det bara gröt idag" för det triggar igång att jag känner mig som en dålig mamma. Nu är det så att jag är mammaledig så just nu är det jag som ordnar maten. Vanligtvis delar vi på detta. En dag i veckan ska barnen få.laga middagen (de är så stora o fixar det). Ett misslyckande för mig medan mi man resonerar som så att de växer med det ansvaret och tycker det är roligt.
Varje söndag ska vi också ha en veckoplanering tillsammans med barnen där vi skriver opp veckans aktivitet. Det har skapat en stor stress hos mig och fått vardagarna att bli kaotiska. Jag glömmer och blandar ihop dagar och aktiviteter. Automatiskt kommer tanken om att jag inte duger som mamma för en bra mamma har koll på allt (?).
Allt för att minimera risken för stress som i sin tur skapar känslan av otillräcklighet som i sin tur får mig att vilja fly genom att dricka.
Jag är så tacksam för att jag har detta stödet av min man. Han hjälpte mig att se vad som kan ha varit olika triggers att ta mitt återfall och vad jag/vi kan göra för att se till att det inte händer igen. Men jag är också medveten om att tilliten hänger på en skör tråd. Jag kan inte ta återfall efter återfall och tro att han alltid finns där för det kommer han inte göra. Det är JAG som måste vilja och det är bara JAG som kan välja att inte ta det första glaset.
Kram.

anonyMu
tors, 2016-10-06 - 09:06

Men vad härligt att du har så bra stöd! Det underlättar så otroligt mycket om man får stöd och förståelse från omgivningen.

Bra saker det där på din lista. Jag är själv extremt (!) beroende av ordning. Mår så dåligt när det är kaos omkring mig, vilket jag tyvärr har nu på olika sätt. Men det börjar i det lilla, precis som du listar ovan, för att ta bort stressmoment. Jag gör också veckomatsedel där jag bestämmer vad vi ska äta varje dag. Sedan storhandlar jag utifrån den, med hemkörning alternativt hämta i butik. INTE springa i affären och panika! Då finns det alltid mat hemma och det finns alltid något att laga. Jag har också hängt upp en urful, men ovärderlig, whiteboard i hallen. Där står veckans alla aktiviteter + barnens läxor, utflykter, jumpapåsar osv. Du ska veta att det har räddat många stirriga morgnar. Ett tips, som låter futtigt men som hjälper mig, är att allas kläder (inklusive mina!) plockas fram på kvällen. Allas väskor (inklusive mina egna!) packas och plånböcker/nycklar/mobiler/laddare läggs fram samtidigt. Dessutom laddas alla mobiler på kvällen, så alla kan nås följande dag. Ja, jag är ordningsfascist, men annars brakar jag ihop... Nackdelen med ovan nämnda punkter är att det är JAG, projektledaren, som gör detta. Jag försöker dock lära i alla fall barnen att göra detsamma.

Lycka till med AA också!

Kram på dig

Fenix
tors, 2016-10-06 - 09:51

samma tankar i går om AA. Gamla fördomar, är det gamla missbrukare med dåliga tänder och tatueringar som hänger i den här gruppen, jag kommer säkert inte att passa in och så vidare. Det gick så långt att jag på grund av mina fantasier satte mig i bilen och var på väg därifrån. Men så skällde jag ut mig själv och sa att nu går du in och möter vad som nu finns där och bestämmer dig sedan. Vilken tur, en underbar liten grupp där jag direkt kände mig hemma och nu har jag fått en bra livlina för min nykterhet. Hoppas din grupp också bli bra eftersom jag känner att du kommer att våga dig dit i kväll!

Lilla jag
lör, 2016-10-08 - 07:12

Har också insett att jag behöver ordning o struktur i vardagen annars kommer stressen som ett brev på posten. Och då sätter något helt annat i gång inom mig och det vill jag inte riskera. Inga tips är futtiga. Det där med den fula whiteboard-tavlan ska jag prova.
Tror vi är ganska lika med att vi behöver skapa rutiner och struktur. Kanske är det gemensamt för de flesta alkoholister.
Det var skönt att läsa dina ord. Så igenkännande och helt ovärderligt. Tack o kram.

Lilla jag
lör, 2016-10-08 - 07:21

Jag åkte dit o fick leta en stund efter lokalen men hann i tid.
Jag kom in och en helt otrolig värme och medmänsklighet slog emot mig med full kraft. Det var som att komma hem!
Tända ljus, gamla sega kakor och gott kaffe. Precis vad jag behövde!
Vilka människor! Både kvinnor och män i varierande åldrar. Fick höra att jag är modig och stark vilket var i total motsats till vad jag själv kände. Men jag gick därifrån med vetskapen om att vara just det: modig och stark!
Fick en hel lista med telefonnummer att ringa om jag skulle behöva prata.
Kom hem med hopp och en känsla av trygghet.
Min man blev så glad och sa att han gärna vill följa med på ett öppet möte. Häftigt!
Kram <3

Sisyfos
lör, 2016-10-08 - 07:45

Vilken underbar tråd! Ja, ja det är givetvis tråkigt med ett återfall efter så lång tid, men jag har verkligen lite nytta av dig härinne. Tror att jag är lite som du med det där med stressen... när man inte hinner och känner sig lite lätt misslyckad. DÅ är det lätt och med alkohol kommer en liten, liten stund när jag känner mig stark, smart och avslappnad. Vilket skämt det är egentligen för sen följer rätt många timmar när man känner sig dålig, misslyckad och ledsen.
Hoppas du slutar slå på dig själv. Det är mänskligt att misslyckas och om orsaken är att du kände dig misslyckad och otillräcklig, så behöver du kanske fokusera nu på allt du faktiskt lyckats med. Se det här som en nyttig läxa. Och kanske som en bra erfarenhet. Om det här hade kommit vid ett annat tillfälle i livet hade det kanske varit svårare att stoppa. Nu har du stort stöd från familjen och det känns positivt. Du grejar detta och ger oss hopp. Tack för att du skriver!

Lilla jag
lör, 2016-10-08 - 22:58

Jag åkte dit o fick leta en stund efter lokalen men hann i tid.
Jag kom in och en helt otrolig värme och medmänsklighet slog emot mig med full kraft. Det var som att komma hem!
Tända ljus, gamla sega kakor och gott kaffe. Precis vad jag behövde!
Vilka människor! Både kvinnor och män i varierande åldrar. Fick höra att jag är modig och stark vilket var i total motsats till vad jag själv kände. Men jag gick därifrån med vetskapen om att vara just det: modig och stark!
Fick en hel lista med telefonnummer att ringa om jag skulle behöva prata.
Kom hem med hopp och en känsla av trygghet.
Min man blev så glad och sa att han gärna vill följa med på ett öppet möte. Häftigt!
Kram <3

Dante12
mån, 2019-05-13 - 06:48

Hej

På er alla!!

Jag har haft en stressig tid med att sälja mitt hus... många känslor och mycket stress. Precis vad jag inte tål vid den här tiden på året då jag är Biopolär och har det tufft under våren och måste vara extra vaksam.

Återfallet byggdes upp under några veckor... sen orkade jag inte stå emot... så då drack jag till bara för att bli av med suget. Inga katastrofer inträffade... men kunde ha gjort.

Så nu gäller det att komma tillbaks via AA möten och prata med närståenden och vänner. Skönt att hitta den här hjälpen.

Kram på er Alla