Jag och min familj (man och tre barn - 6, p och 11 år gamla) bor inte i Sverige. Jag och min sambo har vart tillsammans i nästan 14 år. Jag har var oerhört ung när vi träffades (han är 14 år äldre än mig)
Vi fick tre barn rätt tätt inpå varandra och i och med att vi bott utomlands under vår hela tid tillsammans (2 olika länder) så har jag vart hemma med barnen sen första barnet kom. Det är inget jag ångrar och det har fungerat bra.
Min sambo är periodare. Det började redan är första dottern var liten, han drack och kunde vara rätt nedlåtande mot mig. Ung och osäker så 'tog' jag allt (båda mina föräldrar är också alkoholister, eller dricker mkt) så har vlivit ganska hårdhudad. När jag fick dotter nummer 2 (2 år efter dotter nr 1) så spårar det ut, han dricker mer än någonsin och det börjar till och med visa sig på jobbet (inte att han kom in full och så, men var ute och reste massa och fick små paranojor och vägrade lämna hotellrum etc). Han 'försvann' även några dagar och jag oroade mig som bara den.. Hans chef ringde mig och jag fick öppna mig helt.. Tack och lov hade han en toppenchef som skickade honom på en superdyr och effektiv behandling. Jag sitter alltså där med en nyfödd bebis och en 2åring och han är borta på behandling i 8 v.. Som sagt vi bodde även denna gång utomlands men på annan plats och behandlingen var i Sverige. Vi åkte allt dit och jag bestämde mig att flytta hem till mamma och pappa under tiden för att få hjälp (jag var då 25 år och oerhört svag)
Vi fick hälsa på honom em gång under denna tid. Han slutade dricka efter detta i och med att jobbet betalt för behandling och krävde det.. Allt kändes bättre och han var positiv och han var nykter, säkert ett år...
Vet inte riktigt när det började igen, men vi flyttade i alla fall till ett nytt land och han började pendla, detta var en tuff tid men tror det var här han började ta ett glas vin då och då... Vi alla, jag och bekanta, familj som kände till att han slutat dricka började smått ifrågasätta varför?! För att vara ärlig så kändes det som att han hade allt under kontroll. Inga fler incidenter med att försvinna eller att spåra ur..
Även min sambos pappa har problem med alkoholen och när jag ser min sambo berusad så ser jag så mycket hans far i honom och dessvärre är det inget positivt, han är en oerhört obehaglig individ.
Från ett år tillbaka har min sambo drivit ett eget företag som har satt honom under oerhörd stress och vår vardag har vart mycket upp och ner emotionellt och ekonomiskt.. Vilket inte har hjälp vår situations. Jag känner de sista 3 månaderna har han börjar dricka mer och mer och det har vart tillfällen han har vart verbalt otrevlig mot mig. Men förra helgen rann det över, jag står och fixar i köket och försökte kolla på vårt kylskåp som gått sönder, vår 11åriga dotter är i samma rum när han kommer in och ifrågasätter vad jag gör och 'vill' hjälpa till, jag är antagligen lite sur för art hannär berusad och då kommer de svarta ögonen och han fysiskt trycker in mig i väggen och måste slagit till mig i ansiktet för jag blödde rätt mkt i munnen... Allt detta ser min dotter som skriker och gråter. Jag tar med mig dottern upp och även dotter nr 2, det får båda sova i min säng med mig och tillslut somnar dom, men jag gråter tyst hela natten..
Han bad i te om ursäkt direkt på morgonen (vi båda var vakna kl 4) vi sitter i soffan och pratat och han är väldigt offensiv och säger att vi måste separera och att vi inte kan leva tillsammans etc. Vid detta läge harbjag inget att säga mer än att ja det är nog bäst. Problemet vingar just nu är dock att rent ekonomiskt skulle detbinte fungera där vi bor just nu.
Jag började faktiskt jobba för 5 veckor sen efter att vart hemma med barn i många år. Jag älskar det och mår oerhört bra av det. Min sambo har verkligen stöttat mig, då han jobbar hemifrån så har han skött hämtning och lämning sv barn etc. Vi har tagit in städerska, då han aldrig rört en mopp i sitt liv.
Efter denna hemsks kväll och lite senare på dagen efter så kom han med 'vi har ju det rätt bra tillsammans i alla fall, bara så mkt stress nu, klart vi fixar detta, klart vi inte ska separera etc...
Jag valde att 'lägga' förra helgens incident 'bakom' mig för att fokusera på mig och mitt välmående och mitt jobb ett tag. Tanken var att sen ta tag i det när jag har kraften och möjligheten. Han jobbar just nu på ett projekt som skulle kunna genera en bra inkomst inom ett år, så skulle vara lättare att ta tag i allt att veta att han har ekonomiskt så han klarar sig och att även jag kam ta en del av det vi 'kämpst' för i så många år..
Jag känner dessto äldre jsg blir, desto 'klokare' och mer självsäker blir jag. Jag är nu 35 år, har ett fantastiskt jobb, fina barn men ett liv som inte är optimalt och jag vet att det kommer inte fungera.
Jag kommer hem igår efter jobbet, rätt sent då jag gick ut med några kollegor efter jobbet... Och hittar honom superberusad med ett glas vin i handen och en film på tvn.. Kändes så värdelöst, var för varför varför var det enda som kom upp i mitt huvud...
Jag går in i köket och börjar plocka undan för set var kaos, och hör från vardgasrummet, hur han börjar klaga och vilken idiot jag är och jävla samkörning etc. Började fråga varför han sa det... Och insåg att det varningen ide, valde att gå och lägga mig ist..
Åh vad skönt att få skriva av sig lite.