Hej alla,
jag är ny här.

Det som fastnar hos mig när jag läser alla intressanta trådar är att så många skriver att ni verkligen vill sluta. Det jag undrar är om någon känner igen min situation: Halva jag vill sluta, vet hur illa det är på väg att gå. Och så vidare, alla klokskaper man kan tänka sig. Min andra halva... vill dricka mig full. Nu, genast. Om det så är det sista jag gör; om det så innebär att jag förlorar allt. Jag har druckit ytterst lite de senaste veckorna (några folköl), har ingen abstinens, har varit nykter i flera månader tidigare. Jag har gott stöd, både professionellt och från vänner och min man.

Ändå har jag, dagligen, detta sug nedåt, rakt in i katastrofen.

Känner någon igen sig?
Hur förhåller ni er till denna längtan; till hur förrädiskt ljuv den lockelsen kan framstå?

Amie

Stor kram till er alla.
Var vi än är tar vi ett steg vidare.
Jag tänker ta mig upp och gå till jobbet imorrn; trots att huvudet fortfarande bultar.
Kram och hopp till alla!

Första_steget_

Bara framåt ✅
Är AA bra?

Amie

AA är bra när Du har bestämt Dig tror jag. Inte förr.
Gonatt - nu ska jag sova.

Phillerille

Det är kanske inte för alla. Du får gå dit och känna själv. De första gångerna jag gick var jag helt skakig i kroppen, grina och höll på. Men det är lite som en terapigrupp med bara alkisar, som går på möten för att kunna hålls sig ifrån allkoholen. Alla i det där rummet har legat på golvet i sina egna spyor mm, ja du förstår, man lägger bort när titlarna, och i våra grupper var det vanligt folk, alkisarna på parkbänken blir ju inte som bekant långrandiga. Jag gick ett år och det funkade bra, man började få tillbaka färgen i ansiktet, det började släppa. Jag var nykter några månader och sedan slutade jag gå på mötena, sen tog det 3 veckor så var jag åter i skiten. För mig är just mötet det viktiga, man behöver inte säga något men man får stöd och alla sitter ju i samma båt. Jag blev lugn. Det finns många olika grupper, jag testade ett många olika grupper och fastnade till slut för två. Det är desssa jag ska börja gå på nu,

Phillerille

Du måste släppa taget, ingen annan än du ska göra resan tillbaka. Du misslyckas ganska omgående om du inte har bestämt dig. Det ska också sägas att många får återfall i grupperna i början, det kan hända något i livet etc

Första_steget_

Tusan tack för info :)
Håller med dig, bäst att få en egen uppfattning, då är det dags att börja leva nykter då

Amie

Ser nu att jag skrev något om AA som lät negativt. Jag menade inte så. AA är en mycket bra väg, för väldigt många, AA räddar liv. Det känns inte som rätt väg för mig dock, inte ännu.
Vem Du än är ska Du definitivt gå dit och känna efter själv. Alla brukar bli varmt välkomnade.

Gunda

Känner igen mig i dig Amie, vill sluta och vill inte sluta 50/50 som någon skrev.
Jag tycker du är en kämpe och jag hoppas att även jag ska bli det.
Jag är skräckslagen för mitt drickande och samtidigt är jag skräckslagen för att sluta.
Sitter med en baksmälla och när jag vaknade tänkte jag att, "hur kan jag må så dåligt, det vart ju BARA en flaska vin" går upp och efter en stund kommer jag på att jag också drack ett glas svartvinbärsbrännvin, det tog ett tag innan jag kom ihåg det glaset.
ÅNGEST! Var ska detta sluta, just nu sitter jag här och hatar A men hur gör jag i kväll? Jag vill inte, vill inte