av Kvinna 50

Vi har just skilt oss och mitt ex ska flytta. De är över ett år sedan vi skickade in papperen om skilsmässa och han har hela tiden sagt att han ska flytta men inget har hänt. Min man är alkoholist men erkänner de inte trots många saker som hänt under våra år tillsammans. Han har bland annat förlorat körkortet och under en lång period lämnade han prover och lyckade få igen de, men nån större skillnad i hans drickande blev de inte.
Nu lovade han att i helgen skulle han flytta och vad händer? Jo han kom inte alls hem efter jobbet i går och i dag är hans mobil avstängd. Vi har ingen aning om var han befinner sig och ett av våra barn är riktigt orolig nu. Hon har ringt polisen för att höra om han fanns i nån fyllecell men de kunde polisen inte lämna ut nåt om de.
Nu är de väl bara att vänta och se vad som händer men jag tycker att de är oansvarigt att bara försvinna och inte höra av sig.

Kvinna 50
tors, 2016-06-30 - 21:29

Det känns faktiskt bättre nu. Jag har träffat honom och inser att han är inte den jag blev kär i från början. Mycket har hänt och han mår inte alls bra. Han vill att vi ska ha samtal tillsammans med soc för att vi har samtalssvårigheter och när jag förstod vad de gällde så backade jag direkt. Han vill sitta och älta de som han inbillat sig ha hänt, tex. att jag är schizofren och en massa annat som han anklagar mig för, som absolut inte är sant.
Jag har lämnat honom för att slippa detta och tänker inte ta en massa skit. Nu ser jag framåt och kämpar för att vi, jag och min dotter ska ha de bra.
Huset hoppas jag inte ställer till problem och jag vill gärna bo kvar här. Vi kämpar och fixar allt som är eftersatt och jag gör det för vår skull. Tack snälla för att just du läser de jag skriver.

Kvinna 50
tis, 2016-07-12 - 01:31

Tiden går och allt känns bara bättre och bättre. Är så otroligt tacksam för att jag tog detta steg, känner ingen ånger alls. Bara en stor lättnad och lycka när jag hör hur mycket bättre min dotter mår. Kanske kan jag ge någon annan kraft att göra nåt åt en ohållbar situation, om inte, räcker det att jag lyckats ta mig ur den. Ser fram emot en rolig sommar med mina barn och vänner.
Självklart ligger hans dåliga mående som en sur uppstötning bredvid oss men de är inget jag fokuserar på. Hoppas bara att vi klarar de här helskinnade och tiden han är nykter gör honom kanske lite mera stabil.

Kvinna 50
fre, 2016-07-15 - 21:16

Åter en helg med lugn och ro. Tänk att jag stått ut så länge, fattar de inte. I kväll kunde jag bjuda på mat utan att skämmas över att mitt x var utfull. Nu kan jag och min dotter sitta i soffan framför tvn utan att känna oss arga och irriterade.
Kanske var de så att jag behövde den här tiden för att orka gå vidare ensam men jag kommer nog inte att ångra mig.

Kvinna 50
mån, 2016-08-08 - 08:47

Har verkligen haft en toppensommar men mycket bad, musik och jag har kunnat bjuda mina barn på middag utan att må dåligt. Följer och läser mina minnen på facebook där jag även skrivit sånt som bara jag kan läsa. De har varit som en dagbok för mig. Kan säga att det känns helt otroligt att jag levt så länge med så mycket skit.
Jag kommer aldrig mera att utsätta mig för nåt som inte känns bra för mig eller mina barn.

Rosa Pantern
mån, 2016-08-08 - 15:45

Bra gjort! Ja, det är lätt bli hemmablind när man är mitt i någonting. Vet att jag själv tänjde mina gränser och ifrågasatte mig själv istället för att bli arg eller liknande, när min man drack. Han är fortfarande nykter nu. Vägen är inte helt jämn under fötterna ändå, s a s. Får känslan att du behöver samla ihop dig, pusta ut och "knyta ihop säcken". Men låter skönt att vara fri.

Kvinna 50
tis, 2016-08-16 - 11:10

Rosa Pantern skrev ju att knyta ihop säcken. De har jag funderat på, kanske är det de jag håller på med. Samtidigt vill jag nog inte knyta ihop den helt. Hittar texter som jag skrivit hela tiden och funderar mycket på, hur har jag orkat? Vad är det som gjort att jag stannat så länge? Kanske ska jag skriva en bok, nä jag är ju ingen skrivare. Vad ska jag då göra. Jag skulle vilja ha det samlat. Har skrivit massor på facebook, som bara jag kan läsa, som kommer fram som dagliga minnen.
Hittade även en text jag skrivit på Ameliabloggen som jag skrev 2011 och de var ingen rolig läsning.

Kvinna 50
fre, 2016-10-21 - 02:56

Jag mår så bra. Tänk att jag väntat så länge. Hur har jag orkat? Livet kan vara så mycket bättre.
Jag är oerhört förälskad i en underbar man som verkligen älskar mig. Tänker ibland att jag jag skulle gått tidigare men då var jag inte redo och mannen i mitt liv hade jag förmodligen inte träffat då.

Kvinna 50
tis, 2017-05-02 - 16:59

Nu har det gått ett år sedan han flyttade härifrån. Har suttit och läst igenom allt jag skrivit och fattar inte hur vi orkade.
Men vi har det så bra nu jag och min dotter. Vi ha ett lugn och kan se på tv på helgerna, det gick inte att sitta i tvrummet förut när x-et bodde hemma.
Jag är tillsammans med en man som älskar mig, han kallar mig älskling och han finns där för mig och alla mina barn. Min dotter gillar honom och han ser henne. Vi kan skratta och gråta tillsammans och vi planerar framåt. Tänk att livet kunde bli så här bra.

Tyvärr så har x-et och min dotter näst intill ingen kontakt och om han vill mig något går han genom mina äldre barn. Konstigt att man inte ska kunna prata när man varit tillsammans i nästan 30 år. Men han är nykter fortfarande, så nåt gott gjorde vår skilsmässa.
Det finns fortfarande stunder då jag blir bitter över att vi inte fick bli gamla tillsammans men det kommer allt mer sällan. Vi gjorde inte varann lyckliga och alkoholen förstörde allt.