Det är nu snart ett år sedan jag skrev mitt första inlägg på forumet. Det har inte gått helt rakt men jag kämpar på och mitt mål är idag nykterhet. Jag har under sommaren druckit lite mer (en BiB i veckan) än vad som är hälsosamt, men även haft en helt nykter period i höst. Jag sökte hjälp på beroendemottagningen för 3 veckor sedan, för jag behöver hjälp. Jag behöver hjälp som medberoende och för mitt eget bruk. Jag går på samtal och har fått Naltrexon. Efter att ha fått fylla i massor med blanketter med frågor om hur, när, mängd alkohol osv osv, har läkare bedömt att jag har gått från riskbruk till missbruk på den lägre skalan. Vi hade ett bra samtal även om det var jobbigt att höra att jag har ett kemiskt beroende. Jag ska helst avstå alkohol resten av mitt liv för att inte bli helt beroende. Jag har inte orkat prata med min familj om detta, inte än. Just nu håller jag på och funderar på hur jag ska hantera och acceptera att jag måste vara nykter resten av mitt liv. Jag dricker inte nu, för jag väljer att inte riskera så mycket vore ju fint att kunna säga. Men fan, det känns inte så just nu. Jag behöver få sörja lite ett tag, innan jag kan acceptera. Visst kan jag ta ett glas nu när jag tar Naltrexon och stanna där, men det är ingen lösning på sikt.
Ni som följt min förra tråd "Min vändpunkt ska bli något bra" kanske minns att jag hade rätt tufft med mina gamla missbrukande föräldrar. De hänger med än och dricker väldigt mycket fortfarande. Jag försöker begränsa min tid hos dem, för att orka ta hand om mig själv. Jag mår väldigt dåligt av att se den misär de lever i och deras förfall. Jag behöver ta hand om mig själv och rädda mig själv nu. Min egen livlina är jag själv. Det är jobbigt att ha sorgen över föräldrarna samtidigt som jag ska kämpa med mitt eget.
Nu ser jag fram mot lediga dagar med maken och ett höstlov med mina barnbarn. Men först önskar jag mig en god natts sömn.