Det är nu tredje gången jag startar en tråd här inne, haft två olika alias men återgår till det första för det beskriver bäst hur jag känner mig; Skamsen. Det var för flera år sedan jag gick med här då under det namnet. Har ju reflekterat länge över mitt förhållande till alkohol.
Jag har tappat kontrollen över mitt drickande - igen. Kan ha nyktra perioder men så faller jag. Jag dricker i smyg. Jag kan ö h t inte ha alkohol hemma och ändå så är det jag som köper hem för mitt smygsupande. Min familj vet om mitt problem men jag fortsätter dricka bakom deras rygg. Skäms något så oerhört när jag nu skriver detta till er och till mig själv men behöver vara ärlig nånstans för att stå ut med mig själv..
Känner sånt förakt för mig själv, att jag gör detta, jaa...varför gör jag det? Har ingenting att skylla på, har alla förutsättningar att ha ett bra liv, finns ingen beroendeproblamatik i släkten, inget våld, inga missförhållanden. Vi har det vanligt och bra och ändå...jag smygsuper!!
Eftersom jag av olika skäl inte vill gå till vårdgivare är detta forum det enda ställe jag hittat som stöd. Men nu har jag även undvikit formumet eftersom jag släppt allt i mitt senaste återfall. Har druckit oerhörda mängder de senaste 3 månaderna. Och jag måste sätta stopp nu för kroppen tar stryk av alkoholen.
Att sätta mål och delmål är jätteviktigt men jag är rädd för att sätta upp för höga mål, känner mig själv rätt bra numera och höga mål tenderar att bli just för stora. En dag i taget är ett bra delmål, en nykter dag i taget. Jag började så förra gången och det funkade så länge som jag faktiskt förde dagbok här inne och fick se svart på vitt vilken kamp nykterheten är för mig.
Mitt första delmål är att rapportera här inne varje dag hur det går från och med idag och en vecka fram. Jag tänker skriva ärligt och vill någon av er hänga på och stötta mig skulle jag bli oerhört tacksam. Är nu bara så rädd och ledsen, känner mig oerhört ensam då jag druckit i smyg vilket ju innebär att jag ljugit för min familj och målat in mig i ett hörn av lögner, alkohol och ensamhet. Vill komma ut därifrån, vill kunna se min familj i ögonen utan skam och utan rädsla. Märker de att jag har druckit?? Jag vill kunna stå för det jag gör. Alkoholen leder till att jag blir en person jag inte vill vara, en som ljuger och bedrar.
Ja, jag kan hålla på hur länge som helst med att lista alkoholens negativa sidor. Skäms något så fruktansvärt när jag tänker på vad jag gör/gjort och vad det leder/lett till. Jag vill understryka att jag INTE tycker synd om mig själv, jag skäms!
Idag har jag tagit en klunk alkohol då jag drack för mycket igår igen, en s k liten återställare. Har sällan gjort så och den rann nerför strupen som brännande skam. Vad håller jag på med!?!? Men nu är det stopp för idag. Läser massor om alkoholens skadeverkan på kroppen. Alkohol skulle aldrig legaliseras som drog om nån hittade på den idag. Alkoholism är dock en demokratisk sjukdom, den kan drabba oss alla oavsett kön, ras, klasstillhörighet, ekonomisk situation...nu har den "drabbat" mig. Jag erkänner och inser ju det. Jag skjuter undan alla tankar som far i huvudet nu på "ska jag aldrig kunna ta ett glas vin mer", "måste jag vara helt nykter", osv osv. Jag klarar endast en dag i taget. En dag utan alkohol. Börjar nu och skriver en not senare framåt kvällen.
Har läst så många av er andras trådar, läste om någon som firade 7 månader utan alkohol. Gläds med er, vill också kunna skriva så en dag...ni inspirerar mig, ni som lyckats komma så långt fram!

Tycker du är väldigt stark som kan ha alkohol hemma om du är beroende. För min del var det nog omöjligt, i början i alla fall. Försökte jag vara utan och det fanns hemma så drack jag upp det förr eller senare. Gjorde massor av försök att inte dricka alls eller bara dricka vissa mängder. Ibland gick det bra men oftast slutade det med att jag drack när jag inte skulle. Den sista tiden drack jag till och med dom vuxna barnens alkohol som dom hade hemma. Köpte sen igen i förhoppningen att dom inget märkt. Bra att din familj stöttar dig. Jag har både stora och mindre barn. Och vi alla har blivit påverkade av min och sambons osunda alkoholdrickande. Hoppas det går bra för dig, det är när man slutar försöka som det är kört. Kram...

Jag skulle inte heller klara att ha alkohol hemma.

Krogen är inte några problem att folk dricker runt mig, eller på middagar.
När jag hamnar i en period när jag tar dåliga beslut för mig själv så
vill jag vara ensam och dricka.

Så - ensam hemma+alkohol+MissMonday=mycket dålig kombination.

Ni är galet starka som klarar av det! :)

Sundare

Beroende o alkohol hemma = dömt att misslyckas.
Ångesten gav sig aldrig så jag tog genvägen o smyghuttade. Så nu sitter jag här på ruta ett igen med skammen, ångesten, känslan av värdelöshet, rädsla, skuldkänslorna inför familjen...
Känner mig helt dum i huvet, känner mig karaktärslös och svag. Nu ska jag be nån gömma undan flaskorna så jag inte vet var de finns. A-fritt hem är liksom en förutsättning för att jag ska klara mig ur det här. Summa summarum: en vecka o jag har druckit två kvällar, mer begränsat men skit samma, jag har druckit. Hade jag inte haft tillgång (eller bjudits) hade jag inte gjort det. Enkel logik som även en som blir dum i huvudet av alkohol borde klara av att begripa. Nu tar vi ny vecka o jag tar nya dagar...
Förlåt

Gunda

Det är inte enkelt att sluta, vi kommer att ta några återfall det går inte så fort och enkelt som jag trodde att det skulle bli.
Det var väll bara att sluta smyga tänkte jag, men i går kväll visade jag mig själv att inte är det enkelt.
Känner mig helt tom i dag, har svårt att skriva. Hoppas din dag blir bra.
kram

Skamsen säg inte förlåt!

Hade jag haft alkohol hemma igår, hade jag inte klarat det.
Igår var en dag/kväll för mig som var ett riskdygn.

Och nu har du ju kommit till en annan bra insikt av din erfarenhet.
Alkohol i hemmet fungerar inte väl när man ska sluta.
I början ska man inte ta onödiga risker att trilla dit.

Det tar ett par veckor för hjärnan att släppa greppet.
Kämpa på en dag i taget igenom dessa veckor....

Kram

Inte ska du be om ursäkt för dig. Du kämpar väl tycker jag, och tankarna du har är ju bra. Jag kan skriva under på att det blir lättare om inte a finns hemma, och kanske man kan undvika tillställningar med a inblandat, ett tag iallafall. Man blir starkare över tid, så det är det du behöver. Lugn o ro o tid. Kram

LenaNyman

Borsta av dig bara och upp igen. Det är verkligen überenkelt att slå på sig själv när man dricker fast man sagt att man inte ska. Men vet du? Se det som en del i förändringsarbetet. Du lär dig för varje dag. Nu vet du att det inte ska finnas alkohol i ditt hem. Du har det svart på vitt. Skriv snart igen. Kram!

Gunda

Nu tar vi nya tag, vi hjälps åt. I dag blir en vit dag!!
kram

Lena72

Upp från diket, borsta bort o håll huvudet lite högre.
Kram

Sundare

Tack för stöd pepp o råg i ryggen. Det gör gott o det gör skillnad!
så tacksam, så oerhört tacksam för era kommentarer!
Kram

Sundare

En vit dag väntar oss. Sovit som en stock men jag stiger upp tidigt o klappar ihop tidigt om kvällarna. Känner mig som en riktig sömntuta!
Nu tar vi denna tisdag

Sundare

Igår frågade en kollega hur det var fatt med mig, tyckte jag lät så nedstämd. Och det var jag, jag var ångestfylld, ledsen, uppgiven, förtvivlad...samtidigt som jag skulle utföra mitt arbete som är rätt psykiskt krävande. (Väldigt tufft skulle nog de flesta säga men jag är ju rätt van efter ett långt yrkesliv där jag på olika sätt arbetat med ffa psykisk ohälsa)
Idag mår jag så annorlunda. Känner mig t o m en smula glad o detta redan vid halv sex på morgonen. Jag tror jag ska göra en plus o minuslista över ett nyktert liv och ett liv med smygsupande och titta på den varje gång jag tvekar o suget kommer över mig. Idag känner jag mig så oändligt mycket starkare än igår och skillnaden är alkohol.
Tänker mycket på artikeln som LenaN citerade i sin tråd. All kraft det tar att försöka nå ett kontrollerat drickande och skillnaden att sätta målet att inte dricka alls. Detta är inte lätt mina vänner men vi tar en dag i taget och jag tycker mig lära mig nya saker hela tiden. Kram!

Jag ska också göra en lista. När man lägger av och sen börjar om blir det så oerhört påtagligt när de negativa effekterna kommer. De man känner igen och avskydde. Fast då, för länge sen när jag var mer inne i drickandet så fattade jag nog inte att mycket av det negativa berodde på alkohol.
Passiviteten - jag blev så trött
Initiativlösheten - fokus på dricka
Hudproblem
Magproblem
Darrig
Ältande
Sömnbrist
Oro
Ångest
Självförakt

Blir ju trött bara jag läser detta.

Lena72

Läste igår som gick rakt in i hjärtat.....

Alkohol ger dej kortvarigt lycka stulen från morgondagen.

Idag kämpar vi!
Kram

Gunda

Hoppas din dag blivit bra. Tänker på dig.
God natt!

Sundare

Varför är det så svårt? Jag vet ju den rätta vägen så varför går jag då åt andra hållet?
Skäms idag igen. Det verkar som om detta är en varannandagsvals. Ikväll ska jag göra mig upptagen, det var jag inte igårkväll. Igårkväll var ångesten på besök. Fann en gömd flaska o drack direkt ur. Inte en sekunds reflektion om att avstå. Värmen i bröstet o ångesten släppte taget med ens. Funderar på om jag är lat? Om jag av bekvämlighet väljer snabbaste vägen undan allt jobbigt jag inte vill ta i. När blev jag sån?
Imorgon ska jag till alkoholterapeuten igen o det ser jag så fram emot! Kommer erkänna alla tillfällen jag druckit sedan förra tisdagen, ingen stolt lista men jag behöver höra mig själv berätta detta ärligt för någon. Det var ju inte så att jag upphörde med mitt beteende med ens, inte alls. Mitt sug försvann inte när jag erkände mitt beroende. Alkoholen är starkare än vad jag själv är.
Det jag gjort denna första vecka är att definitivt ha druckit mindre, mycket mycket mindre mot veckan innan. Att jag måste ha det a-fritt hemma är nästa insikt. Men jag har knappast träffat min man denna vecka o har inte bett honom ta bort det vi har hemma. Lite för att en röst i mig vill ha nödutgången kvar...den där jävla destruktiva rösten som förstör allt. "Det är ju så skönt, tar du bara lite så märker dom ändå inget, du ska ju snart sluta, passa på att ta en liten klunk nu, då släpper smärtan i bröstet det vet du ju"...
FAN!! Blir argare o argare ju mer jag skriver. Nej alkoholen måste ut ur huset o till Systemet går jag inte mer, tycker man tittar på mig när jag är där, det är alktid samma personal o de känner igen mig vilket känns gräsligt. Skam skuld självklander självförakt uppgivenhet. Fan vad arg jag är på mig själv, jag håller verkligen på att förstöra allt, och då menar jag verkligen allt...

Gunda

Jag känner att vi måste vara mer ödmjuk både åt oss själva och vår sjukdom. Vi är nog besegrade av A-djävulen och behöver ta hjälp utifrån och vara snälla mot oss. Skapar vi skuld och skam så gör det nog att vi inte bryter mönstret utan vi fortsätter i samma bana för att döva känslor.
Var snäll mot dig och vad skönt att du ska till alkoholterapeuten där du kan få hjälpen och lika be mannen ta bort all sprit från hemmet. Det är nog det enda raka.
Jag klarade mig i går, men är helt medveten om att det kan brytas när som helst då A-djävulen tar över mig.
Ha en bra dag och jag tänker på dig.
kram

Sundare

Känner mig ledsen, en jättestor ledsnad som absolut hör ihop med att jag drack igår. Är rädd över mitt eget beteende, tycker jag ser sliten o trött ut, jagad o liksom ständigt plågad. Och jag är ju det. Mitt alkoholbeteende måste ju upphöra! Jag får yrkesmässigt ofta höra att jag är klok, en vägledande, handledande o förnuftig person. Får ofta de svårare uppdragen då man har tilltro till min förmåga. Men mitt inre skriker något annat. Känner mig rädd o liten inför min motståndare alkoholen. Tänker på kapitulation igen, måste tillbaka till det ordet och tillståndet. Att erkänna att alkoholen är starkare än vad jag själv är. Att jag behöver stöd att bryta samtidigt som jag vet att det hänger på mig själv. Ingen kan ju göra detta åt mig. Det är jag själv o bara jag som måste bryta, som inte ska ta det där första glaset eftersom kontrollen inte finns.
Ledsen känner jag mig. Och rädd. Jag har allt att vinna på att sluta dricka, intellektuellt vet jag det. Jag har allt att förlora och håller på att förstöra allt om jag fortsätter dricka. Valet är uppenbart enkelt. Men varför är det då så svårt? Den invanda inlärda inprogrammerade förbannade beteendet. Den snabba fixen - en klunk och oron, ångesten, tvivlet skingras med ens...sitter på pendeln hem, kan ju inte direkt börja grina nu men det är exakt vad jag har lust att göra. Förbannar mig själv som hamnat i detta läge. Förbannar alkoholen, att den alls finns! Förbannar min svaghet.
Längtar bara till en sak - samtal hos alkoholterapeuten imorgon. Tacksam att jag ändå beslutade mig förra veckan att söka hjälp. Ett klokt beslut mitt i allt.