Det är nu tredje gången jag startar en tråd här inne, haft två olika alias men återgår till det första för det beskriver bäst hur jag känner mig; Skamsen. Det var för flera år sedan jag gick med här då under det namnet. Har ju reflekterat länge över mitt förhållande till alkohol.
Jag har tappat kontrollen över mitt drickande - igen. Kan ha nyktra perioder men så faller jag. Jag dricker i smyg. Jag kan ö h t inte ha alkohol hemma och ändå så är det jag som köper hem för mitt smygsupande. Min familj vet om mitt problem men jag fortsätter dricka bakom deras rygg. Skäms något så oerhört när jag nu skriver detta till er och till mig själv men behöver vara ärlig nånstans för att stå ut med mig själv..
Känner sånt förakt för mig själv, att jag gör detta, jaa...varför gör jag det? Har ingenting att skylla på, har alla förutsättningar att ha ett bra liv, finns ingen beroendeproblamatik i släkten, inget våld, inga missförhållanden. Vi har det vanligt och bra och ändå...jag smygsuper!!
Eftersom jag av olika skäl inte vill gå till vårdgivare är detta forum det enda ställe jag hittat som stöd. Men nu har jag även undvikit formumet eftersom jag släppt allt i mitt senaste återfall. Har druckit oerhörda mängder de senaste 3 månaderna. Och jag måste sätta stopp nu för kroppen tar stryk av alkoholen.
Att sätta mål och delmål är jätteviktigt men jag är rädd för att sätta upp för höga mål, känner mig själv rätt bra numera och höga mål tenderar att bli just för stora. En dag i taget är ett bra delmål, en nykter dag i taget. Jag började så förra gången och det funkade så länge som jag faktiskt förde dagbok här inne och fick se svart på vitt vilken kamp nykterheten är för mig.
Mitt första delmål är att rapportera här inne varje dag hur det går från och med idag och en vecka fram. Jag tänker skriva ärligt och vill någon av er hänga på och stötta mig skulle jag bli oerhört tacksam. Är nu bara så rädd och ledsen, känner mig oerhört ensam då jag druckit i smyg vilket ju innebär att jag ljugit för min familj och målat in mig i ett hörn av lögner, alkohol och ensamhet. Vill komma ut därifrån, vill kunna se min familj i ögonen utan skam och utan rädsla. Märker de att jag har druckit?? Jag vill kunna stå för det jag gör. Alkoholen leder till att jag blir en person jag inte vill vara, en som ljuger och bedrar.
Ja, jag kan hålla på hur länge som helst med att lista alkoholens negativa sidor. Skäms något så fruktansvärt när jag tänker på vad jag gör/gjort och vad det leder/lett till. Jag vill understryka att jag INTE tycker synd om mig själv, jag skäms!
Idag har jag tagit en klunk alkohol då jag drack för mycket igår igen, en s k liten återställare. Har sällan gjort så och den rann nerför strupen som brännande skam. Vad håller jag på med!?!? Men nu är det stopp för idag. Läser massor om alkoholens skadeverkan på kroppen. Alkohol skulle aldrig legaliseras som drog om nån hittade på den idag. Alkoholism är dock en demokratisk sjukdom, den kan drabba oss alla oavsett kön, ras, klasstillhörighet, ekonomisk situation...nu har den "drabbat" mig. Jag erkänner och inser ju det. Jag skjuter undan alla tankar som far i huvudet nu på "ska jag aldrig kunna ta ett glas vin mer", "måste jag vara helt nykter", osv osv. Jag klarar endast en dag i taget. En dag utan alkohol. Börjar nu och skriver en not senare framåt kvällen.
Har läst så många av er andras trådar, läste om någon som firade 7 månader utan alkohol. Gläds med er, vill också kunna skriva så en dag...ni inspirerar mig, ni som lyckats komma så långt fram!

Känn inte skam. Det är en sjukdom och vi är drabbade.
Inte många av oss härinne skulle kunna gå till systembolaget för att sen fylla på flaskor i hemmet och INTE dricka.
För min egen del så finns inte alternativet att ha någon form av alkohol hemma.
Det är förödande för mig.

Mitt belöningssystem är kidnappat.
Och mitt belöningssystem viskar ständigt i mitt öra - men jag håller det i schack just idag.
Just idag är jag stark!
I början får man ta en timme i taget.
Timmarna övergår i dagar.

Finns det inte en möjlighet att förklara, prata med din familj? - de kommer att förstå.

Förmodligen så vet dom redan, människor omkring märker mer än man tror (speciellt våra barn) men folk vågar inte faca en och säga som det är. -"Du behöver hjälp" är svåra ord men det mest kärleksfulla en människa kan göra. Att våga tala om att JAG/VI ser att du har problem och vi vill hjälpa dig

När du känner dig starkare, så förklara och be att under en tid att inte ha alkohol hemma.
Ni är en familj i nöd och lust....

Kämpa på!

Kram

Sundare

Ja, jag har tagit steget att fullt ut erkänna och berätta för mina familj idag, make o två barn i övre tonåren. De kastade inte ut mig, skrek inte på mig, blev inte förbannade på mig men de uppmanade mig att visa att jag tar detta på allvar nu och söker hjälp.
Började googla och sökte alternativ till landstingets mottagningar. Ringde till flera obesvarade telefoner. Grät.
Ringde vidare o berättade för två vänner som är de som kommit hit några gånger när jag varit påverkad mitt i vardagen. Fick så mycket stöd tillbaka. Och ett tips om en behandlare som finns här mitt i lilla orten, detta är något som jag inte kände till alls. Så jag ringde denna behandlare och fick en tid sent i eftermiddag. Sedan ringde ett av de andra numren jag ringt men där ingen svarade och där finns nu en till som gärna vill ge mig stöd genom och ut ur detta. VI ska träffas om någon vecka. Jag är alltså inte utan yttre stöd och hjälp längre och vet ni, NU kommer tårarna. All den innestängda ledsnaden bara väller ut ur mig. Känner mig så lättad efter att fullt ut nu ha erkänt hur stort problem detta är och varit för mig.
Så nu längtar jag till samtalet i eftermiddag, det känns som en livboj som slängts ut till mig i detta svarta hav av kamp och rädsla. En livlina och en livboj, och jag behöver inte hålla på med denna kamp i smyg längre.
Min man älskar mig bara mer nu sa han...usch nu gråter jag ännu mer, men det är en gråt som gör mig lättad.
Kram till alla som behöver och vill ha en. Jag vill ha massa kramar idag, vill känna att det finns en annan människa som håller om mig så jag säkert vet att jag inte längre är ensam i detta. Kram

KRAM Gråt på och känn lättnaden efteråt. Du kommer att komma ur detta starkare än någonsin
Släpp kontrollen och se framåt mot ett nyktert och ärligt liv.

Man måste på nått sjukt sätt nå den jävla nedersta botten, först då kan man börja ta sig upp.

Jag gjorde exakt samma sak för 21 dagar sedan efter 8 dagars rejält drickande.
Grät konstant i 5 dagar! Och jag sen sökte hjälp!

Du har precis tagit ett JÄTTE kliv framåt.
Fortsätt den vägen med stöd av din älskade familj.

VARMA VARMA KRAMAR!

Gunda

Nu rullar tårarna på mig också, jag är så glad för din skull. Tänk vad modig och star du är som vågade ta din familj till hjälp förts och främst. Sen tar du tag i och skaffa hjälp utifrån, min hatt lyfter jag för din skull. Massor massor av kramar får du här. Mina tankar finns hos dig och jag gläds verkligen med dig.
Vi har en sjukdom och det är ett helvetes jobb att ta sig upp ur det här.
Vill så gärna höra när du orkar berätta hur det gick för dig i dag. Du kanske inte vill berätta så då respekterar jag det också. Mina kramar och hejarop har du från mig.
KRAM

Så strongt gjort av dig och både berätta om dina alkoholproblem för nära och kära och sen aktivt söka hjälp. Det är ett första väldigt viktigt steg! Hoppas att du fick tag på nåt bra. Skulle du behöva mer hjälp med kontaktuppgifter kan du alltid ringa till alkohollinjen: http://alkohollinjen.se/
Där kan du anonymt prata med en rådgivare som vid behov kan lotsa dig vidare.

Fortsatt lycka till, allt gott
Miriam Alkoholhjälpen

Gunda

Tänker på dig, hoppas du har det någorlunda och jag förstår att det är en hel del som händer kring dig nu.
Stor kram från mig.

Sundare

Så känner jag mig. Så fruktansvärt trött efter denna dag. Men så tacksam att det fanns hjälp att få också för mig. Ny tid inbokad till nästa vecka. En livboj och en livlina.
Tack för ert stöd o omtanke. Jag kommer fortsätta här inne också.
Behandlaren jag träffade gav mig massor av tid denna första gång, nästan två timmar blev det.
Sen berättade jag för familjen de delar de behövde få återkoppling på.
Känner mig omtumlad o mörbultad men ändå lättad. Kapitulerad. Har lagt upp allt på bordet, erkänt och blottat min största hemlighet. Som att låsa dörren till min nödutgång och lämnat ifrån mig nyckeln.
Ett praktiskt tips som kändes handfast i viktigt: ät ordentligt. Var inte hungrig. Hunger o sug känns liknande o hunger är därmed en stark triggers. Hur har jag inte slarvat med maten då...?!
Ett handfast råd som kändes tryggt att hålla i. Ville dela med mig det till er.
Nu ska jag göra mig redo för natten.
Tack alla som stöttat mig, tack Mirjam från Alkoholhjälpen och stort tack till dig Gunda, jag har allt känt att du haft mig i dina tankar idag. Kram

Gunda

Jag har verkligen tänkt på dig och sänt varma tankar till dig. Skönt att du fick tag i en bra terapeut, som verkar vara någon som passar dig.
Jag tycker du är så stark och jag beundrar ditt mod, för att lämna över och kapitulera är nog bland de största man kan göra för sig själv. Du kommer att fixa det här, du är stark.
Hoppas du får en skön natts sömn.
Det har gått bra för mig i dag, jag har visserligen ett litet sug, men ändå inte så värst allvarligt.
Väntar att jag ska få abstinens men har ännu inte känt av det. vi får se hur det blir i morgon.
sov gott, det ska jag göra. En dag i taget och ibland en timme i taget.
kram

Sundare

Ja, det var en omtumlande start jag fick på november, känner mig ännu lite darrig o ångestdriven. Svårt att somna först men sen gick det o jag sov tungt o i ett svep.
En slags overklighetskänsla samtidigt- har jag verkligen ingått i en behandling mot mitt beroende? Jag?! Ja, det har jag. Sedan igår.
Att börja ett tillfrisknande. Det känns skönt och skrämmande samtidigt.
Tack för era svar. Blir helt varm i kroppen att ha ert stöd och sällskap. Ni ser mig som stark där jag känner mig svag, aldrig har jag väl känt mig så på botten som natten till igår. Men jag förstår vad ni menar o jag tackar er. Modig känner jag mig i varje fall, igår var jag handlingskraftig mitt i allt. Kände mig mot slutet av gårdagens samtal så trött men stolt över mig själv mitt i allt.
Och skammen då? Jo, den sitter kvar. Skam över...ja, att ha ljugit, smugit, smusslat, varit helt passiv samtidigt som jag klagat över arbetsbördan, all tid jag sovit bort.
Ja, jag behöver nog inte tillägga att jag var nykter igår va...en helt vit dag fylld med val i ny riktning. Nystart på riktigt denna gång.
Ha en fin dag hjältar!

Gunda

God morgon och så skönt att du är här och att du har börjat ditt jobb för att återta ditt liv. Du ska vara stolt över dig, att du har vågat göra det jag och många fler inte vågar, att kapitulera. Vi fortsätter att stötta och hjälpa varandra här, sen har du hjälpen både från din familj och terapeuten, det är jätte bra och skönt förstår jag.
Du har gjort att även jag är på rätt väg, stödet vi gav varandra och att ha någon att prata med har gett mig styrkan också. Det här är min andra morgon som jag inte är bakis på länge. Jag kommer inte att vara bakis i morgon bitti heller, jag är helt fokuserad, även om jag känner att jag har abstinens, som ger mig huvudvärk, men ändå inte värre än så än i alla fall.
En stor kopp kaffe och en macka hjälper lite.
Ha en bra dag, vi hörs kanske under dagen också.
kram och styrka till dig.

Lena72

Vad bra!!!!! Har själv just haft ett par drickdagar.....
Läser här varje timma. En timma på dagen!
Kram

Sundare

Komma trött hem från jobbet med en enda känsla: koppla av.
Har följt rådet från beroendebehandlaren och ätit regelbundet o jämnt fördelat över dagen så hungrig är jag inte. Men jag känner igen känslan så starkt, den som lett till allt detta smygsupande. Trött o vill bara ha lite behaglig vila snabbt.
Förstår ju att det kommer ta tid att få ordning på den tanke- och känslo-loopen.
Sitter nu på pendeln hem och djupandas. Försöker hitta min ro och min väg framåt. En dag i taget hörni! Så får det bli. Hur har er dag sett ut. Känns som vi är ett brokigt nät här av hjältar

Bra jobbat, du klarar det. Suget har kommit idag men jag har lyckats stoppa det. Ska inte dricka idag, punkt.

Gunda

Jag det är nog så. Vi kämpar alla mot samma mål, att ha ett förnuftigt förhållande till A. En del måste sluta helt andra kanske kan inte behöver det. Hur det än är så måste vi alla förändra vårt beteende.
Förstår att det är jätte jobbigt att vara trött, sen hem och försöka få lite lugn och ro.
Bra att du har gjort som de sa och försöker följa råden, kanon.
Men fattar att det verkligen inte är lätt.
Jag tror att det är viktigt att ha något att byta ut med, inte bara ta bort ett beroende.
Det svåra är att hitta nått som upptar ens intresse så att det andra falnar. Hur gör man och vad?
Fan va svårt allt är. Men vi ska klara det, tillsammans fixar vi det.
Hoppas du klarar kvällen utan A, jag ska också göra det. En kväll i taget!
Syrkekramar kommer här!

Hej
Jag har läst allt du skrivit. Skammen, förnedringen, förljugenheten och kampen. Men hur det än är med det är du i första hand människa. En människa som har haft oturen att drabbas av en sjukdom. En sjukdom som all läkarexpertis är överrens om att den är en sjukdom. Den kallas som du vet för alkoholism elller alkoholberoende och kan drabba vem som helst. Rik som fattig, begåvad som obegåvad. Du har alltså inget att skämmas för! Det är dig själv du skadar.

Om jag skulle våga mig på ett råd till dig är det att du i första hand tar upp hela problemet med familjen. Prova sedan några mediciner, främst för sömnens skull, Imovane elller Propavan använder jag. Och Antabus kan vara ett fantastiskt hjälpmedel eftersom man då bestämmer sig för att nu kan jag inte dricka på flera dagar. Naltrexon kan möjligen också vara ett alternativ. Men du bör kontakta en alkoholexpert

Och ta sedan de andra små stegen mot viktiga förändringarna som bara du kan avgöra. Men möjligheterna finns där.

Tro mig "skamsen", jag har varit med i alkoholsvängen i mer än 60 år nu. Började som fjortonåring och har prövat på det mesta. Har fortfarande återkommande perioder men det är ganska långt mellan dem. Jag har haft turen att överleva vilket många av mina kompisar inte gjort. Självmorden skall inte underskattas för många jag känner har det givit en väg ut. Får du sådana tankar kontakta omedelbart psykiatrisk expertis.

För övrigt är dina värsta dagar med största säkerhet över för denna gång. Någon Delirium Tremens blev det säkert inte.

vänligen Ikaros

Sundare

Ja, alkoholism är en demokratisk sjukdom, den kan drabbar oss vem som helst. Håller med dig fullkomligt.
Min skam hör samman med lögnerna framför allt. Att jag ljugit, smugit, hittat på inför de människor som står mig närmast. Ja, alkoholism är en sjukdom men just nu skäms jag, likafullt.
Jag sover rätt hyggligt, att ligga o invänta sömnen nån halvtimma är ok. Jag har snällpillret Attarax o det funkar för mig.
Vill tacka dig för din omsorg o omtanke, blir lite ställd inför den stora medmänsklighet som råder mellan oss härinne. Det känns gott, så gott!
Önskar dig en skön natts vila!