Tredje gången gillt

Jag har som alkoholberoende, eller tydligare som alkoholist, tidigare haft två långa uppehåll från alkoholen. Första gången var uppehållet tre år, andra 16 år. I slutet på båda dessa uppehåll hade jag tankar kring att kunna börja dricka under ordnade former, alltså någon enstaka gång och då med rimliga mängder alkohol. Detta var förmodligen en slags längtan efter att slippa vara alkoholist, att istället få vara "normal" (vad nu det är). Bättre kanske att säga att man ville få uppleva att vara en icke-alkoholist. Självklart har detta inte fungerat annat än en kort tid i början. Sedan har det spårat ur med alldeles för mycket drickande.

Karaktären av mitt drickande är att jag är periodare. Och det beror på att jag dricker såpass våldsamt att jag inte orkar dricka hela tiden. Perioderna varar några veckor, med kvällsfyllor under vardagarna och rejäla fyllor på helgerna. Eftersom jag inte vill dricka byggs en kraftig ångest upp, som dämpas av alkoholen, men som släpps lös ungefär som när en fördämning brister när jag slutar dricka. Sedan mår man väldigt dåligt. Men man återhämtar sig långsamt, och får tillbaka självförtroende och styrka. Då kommer "suget" och längtan efter alkoholen, och man ramlar snart dit igen i en ny period.

De två långa uppehållen som jag skriver om i inledningen har båda föregåtts att ett kraftigt och negativt destruktivt drickande, som kan liknas vid ett nästan livshotande självskadebeteende med alkoholens hjälp. Ja, nästan som en längtan efter att få dö med alkoholens hjälp. Men när man överlever kommer abstinens och ångest av obeskrivlig styrka.

Nu har jag åter igen haft en period med drickande, där det till slut blev ett sånt här sjukt destruktivt drickande. Jag mår till följd av detta fruktansvärt dåligt.

Min stora önskan är nu att få kraft och styrka att för tredje gången bli fri från alkoholen. Och nu för gott.
Ja, jag vet att man inte ska sätta upp långsiktiga mål, utan ta en dag i taget.

Jag har flera gånger varit inne och läst på Alkoholhjälpen. Ett fantastiskt forum tycker jag. Så många nyttiga och tänkvärda saker är skrivna här.
Jag tar själv nu steget och börjar skriva här. Förhoppningsvis kan det vara en hjälp när suget så småningom kommer smygande.

Och en sak har jag förhoppningsvis redan bidragit med: Inte ens 16 års uppehåll kan ta bort alkoholistfasonerna ur kropp och hjärna.

Mvh
Pi31415

eller 124 dagar, uppnådd. Nykterheten känns stabil, säker och trygg ut. Den mentala förberedelsen, den stora längtan efter ett nyktert liv, och bra verktyg, ger denna trygga känsla.
Tankar på och sug efter alkohol är en naturlig del av mig, då jag varit beroende och missbrukare av alkohol, så de accepterar jag och kan leva med.
En lugn stund på morgonen, med pipan och kaffekoppen, med förnuftiga tankar och val, ger en bra förberedelse inför dagen. En viktig ställtid. Gärna en lugn stund på kvällen också, med lite eftertankar och resumé av dagen.

Vinsterna med ett nyktert liv är enormt stora. Man är mycket piggare då all energi kan användas till att leva av, istället för att användas till att kämpa mot bakfyllor och alkoholångest.
Varje nykter dag är värdefull, och ger ett värdigare och lyckligare liv. Som jag trivs bra med.
Så det tänker jag fortsätta med.

Ha en bra helg alla forumnyttjare

Krumeluren

Grattis kära Pi!
Du har så rätt när du skriver "värdigare" liv. Det är precis så jag också känner. Jag känner mig inte smutsig som jag upplevde att jag var när jag drack för mycket. Nu känner jag mig mer rakryggad, stolt och har ett (just) värdigare liv. Imorgon blir det 19 veckor.
Det har gått förvånansvärt bra men jag märker att ibland smyger sig tanken på ett lömskt sätt. En liten frestelse.. Jag behöver vara på min vakt...

Trevlig helg!

det går bra för dig också Krumeluren. Javisst blir livet värdigare, man slipper många av skamkänslorna som man har när man dricker.
Visst kan det dyka upp frestelser. Men man är ju starkare när man har en lång nykterhet. Man har en större barriär gentemot flaskan.
Så de eventuella frestelserna ska vi klara av, och fortsätta nykterheten.

Trevlig helg på dig också Krumeluren!

Levande

Tycker du är oerhört stark som lyckades ta tag i allt igen.
Sen att du får mig att tycka det skulle vara gott att röka pipa, visar att dina ord är starka.
Nu hoppar jag över pipan, behöver inget mer för att vara tokig tant på landet ☺
Önskar dig en fin kväll

Utifrån vad du skriver, och de råd och det stöd du ger många här inne,
uppfattar jag dig som en klok, trygg och livserfaren kvinna.
Inte som en tokig tant.

LenaNyman

Hur har du det, så här i början av slutet av oktober? Önskar dig en fin fredag och helg.

och omtanken LenaNyman.

När det gäller nykterheten och kampen för att bevara den, så går det mycket bra. Jag är lite förvånad att det går såpass lätt. Men de mentala förberedelserna i sommar, de tidigare erfarenheterna, de väl fungerande verktygen, samt min innerliga längtan efter att leva nykter, underlättar nog situationen.
Visst kommer sugen i olika varianter, lätta, lömska, diffusa, eller invävda och maskerade med andra sorters sug.
Ett exempel på det var häromdagen. Jag var hungrig och trött. Tankar på en saftig pizza med bacon, lök och salami började ta form innanför pannbenet. Detta följdes av bilder av ett flertal 7,2-öl uppradade bredvid pizzakartongen, och t.o.m. smaken av öl i munnen. Minnesbilder dök upp på flera av de gånger man blivit behagligt berusad och mätt på samma gång. Nej, nej, tänkte jag då, detta trick går jag inte på. Någon falsk tanke eller längtan efter en behaglig berusning funkar inte. För en inledande eventuell skön berusning följs alltid av en otäck flera dygns lång fylla med blackouter, ångest, skam och abstinensbesvär. Så den typen av sug gör sig inte besvär att fälla mig.

I det övriga livet mår jag inte alls bra. Har ett arbete med en hemsk arbets-situation och miljö. Stress och ständigt för hög arbetsbelastning med för tok lite sömn, har lett till ett depressionsliknande tillstånd, och muskelinflammationer med värk har tillkommit som extra börda. Inte alls trevligt.

Men jag får väl känna mig nöjd med att jag trots den jobbiga tillvaron p.g.a. arbetet, ändå såpass enkelt klarar av att bevara nykterheten.

Önskar dig en trevlig och levervänlig lördag också LenaNyman
även så till andra eventuella läsare av dessa rader

är längden på min nykterhet. Den känns trygg och bra ut. Ganska ofta småsug, några lite svårare ibland. Men jag har min strategi och mina vapen alerta. Inte vara orolig eller rädd för tankar och sug, det är helt naturligt att de kommer för en nykter alkoholist. Och att aldrig sträcka ut handen efter det första glaset är mitt viktigaste skydd mot att ramla dit.
En lugn stund på morgonen, en ställtid, inför de hektiska dagarna, ger en bra grund för att kunna fortsätta att ta en dag i taget.

Så jag fortsätter att bygga på mitt nyktra liv.

Gör så ni också! Kämpa på alla här inne.

Rosa Pantern

Hej,
På tal om sug..
Min sambo har varit helgalkoholism och även "periodat", men är nu nykter sedan början av april.
Han säger sig inte känna ngt sug alls, och tänker inte ens på alkohol, säger han.
Tror du det kan stämma?
Undrar, för jag undrar lite om hans irritation på mig beror på att jag irriterar honom ?eller att det också kan finnas något sug, han jobbar på att tränga bort.
Svårt för dig att säga förstås..!
Men tror DU man kan klara sig ifrån att känna sug, när man varit aktiv helgalkoholism och periodat också, några gånger per år?

Det är svårt att uttala sig om eller för andra, men genomgående verkar det ju på alla oss här inne som kämpar mot alkoholen, att det är just sugen/tankarna på alkohol som är svåra att stå emot. Så om någon varit beroende av alkohol, varit slav under alkoholen, så verkar det mindre troligt att man redan efter drygt ett halvår kan vara fri från sug. Men, det kan vara individuellt.

Om du läst min tråd från början, så ser du att jag lyckades vara fri från alkohol i 16 år (och en gång tidigare 3 år). Då infann sig ett slags ro gentemot alkoholen vad gäller längtan och tankar, men först efter 1½-2 år. Jag upplevde en slags befrielse, utan behov av alkohol eller berusning. Kanske något ytterst litet sug drabbade mig, t.ex. genom drömmar eller intryck utifrån, men dessa microsug vara lätta att bemästra.
En del människor kanske kan uppnå detta tidigare. Kanske har din sambo gjort det, vad vet jag.
Samtidigt verkar det konstigt att han då är irriterad på personer i omgivningen. Jag tyckte jag upplevde en slags sinnesro, och hade större lugn och tålamod med vardagliga saker och med andra människor, när jag slapp kampen mot alkoholen.

Mitt mål är att uppnå en trygg nykterhet, för tredje gången. Därav namnet på min tråd. Och det är mot detta mål jag strävar, och nu kommit en bit på väg.

Hoppas det går bra för dig och din sambo, både med relationen och i kanmpen mot alkoholen

Pontus

Tänkte bara säga att väldigt inspirerande läsning!

LenaNyman

Nu kommer jag in här till dig med ett stort grattis till dina dagar, veckor och månader. Det är fint att se hur du tar dig an denna uppgift. Eller ska vi kanske säga denna livsnödvändighet? Önskar dig en fin kväll. Stor kram.

Att komma till insikt, övertyga sig och slutligen ta beslutet att sluta med alkoholen, är en stor befrielseprocess från alkoholens förslavande inverkan och fjättrande bojor.
Man befriar sig från fylleångest, skam, oro för skador på organ, rädsla och dåligt självförtroende.
Man får som belöning en stor och positiv frihet. Frihet att leva utan allt negativt som alkoholen för med sig.

Jag är fri nu och tänker fortsätta leva med frihet.

friheten utan alkoholen är den största vinsten med nykterheten. Det instämmer jag till fullo i.

I dag ska jag också vara fri.

Alltid så inspirerande rader från dig, och klok som en bok är du. Jag tar rygg på dig helt klart, även om jag inte har lika mkt nykter tid i bagaget, så vill jag oxå vara fri. Smakar på ordet FRI, känna sig fri, vara fri, leva fri. Ja jag är här bakom dig med siktet inställt på FRI. Stor måndagskram

är den mörkaste tiden på året, i synnerhet om det inte är någon snö. Denna tiden, samt vårvinter och vår, har varit de perioder som jag har druckit som mest under de senaste åren. Precis som jag förutspådde i somras, och som jag förberedde mig för, så borde de svåraste sugen och tankarna på alkohol infinna sig nu. Och det gör de. Sugen triggas av diverse aktiviteter och miljöer, som jag gjort eller vistats i kraftigt berusad under senare år. Ibland sitter de i större delen av dagarna, eller så kommer de i rad som små pärlband.
Det var det här jag förberedde mig inför. Att jag inte i förväg skulle vara rädd eller orolig för de svårare sugen, och att inte hamna i något mentalt underläge nu när de har satt in.
Att drabbas av sug efter alkohol, och glamoriserande tankar på alkohol, är för mig helt naturligt eftersom jag är en alkoholist. Jag kan inte komma undan dessa saker, lika lite som jag inte kan undvika andra processer som t.ex. att bli hungrig, trött, nere, etc. Eller kunna undvika att förr eller senare bli förkyld eller få huvudvärk.
Att drabbas av sug måste jag acceptera. Och det gör jag. Jag måste acceptera att leva med dem, ungefär som man klarar sig i genom en förkylning, eller linkar runt med ett skoskav. Det irriterar och är jobbigt, men man kommer igenom det.

Jag är lite mer noga med förberedelser nu inför dagarna, som tas en i taget. Just nu har jag haft en lång ställtid inför dagen med kaffe, tända ljus, ett par pipstopp, samt en frukost bestående av resterna av en pizza från i går, och läsning på forumet. Ja när de flesta normala människor (vilka nu det är, eller var de finns?) ligger och sover på söndagsmorgonen, sitter det här en halvknäpp nykter alkoholist och förbereder sig inför dagen.

Så nu tar jag mig dagen an, trygg och helt övertygad om att oavsett vad som händer, så sträcker jag inte ut handen efter något första glas. Därmed fortskrider nykterheten en dag till, en dag till i frihet.

Ha en bra söndag i höstmörkret alla, så här en månad före Lucia