Vet inte var jag ska börja. Flyttade ihop med min sambo för 2,5 år sedan. Hans alkoholproblem såg jag inget av förrän vi hade bott ihop ett tag. Men det tog lång tid innan jag verkligen insåg att han var alkoholist och hade problem.
Jag har en son på 8 år som bor heltid hos oss och han har två söner på 14 resp 17 år som bor hos oss varannan vecka.
Min sambo har slutat att dricka säkert 100 ggr nu och varje gång lovar han att han ska bättra sig så många besvikelser har det blivit.
Han blir aldrig elak eller skriker när han dricker utan han blir bokstavligen dum i huvudet. Får förstånd som ett litet barn. Hjärnan slutar helt att fungera. Det går inte att ha ett samtal med honom. Han slutar helt att fungera som en ansvarsfull vuxen.
Jag vill inte vara nära honom när han dricker och jag vill inte ha med honom att göra då.
Min och min sons bakgrund hör till problemet jag har nu. Jag kan inte stanna kvar men jag kan inte heller lämna honom. Min son har varit med om så mycket skit redan i sitt liv och jag vill inte att han ska förlora sin "pappa" och sina "bröder". Han har förlorat så många redan och har nog med problem i sitt liv som det är.
Dessutom har jag ingenstans att ta vägen. Vi flyttade in i min sambos hus och jag har inga pengar att köpa nåt eget. Hyreslägenheter finns det knappt några där vi bor och kön är låååång. Vill verkligen inte byta skola för min son som äntligen har kompisar och rotat sig.
Jag känner mig fast.
Vi har haft två riktigt bra veckor tillsammans nu jag och min sambo (det var ett tag sen) men igår drack han igen. Är så trött på det här.
Känner ju när jag skriver det här att jag inte kan stanna kvar i det här länge till men vet inte vad jag ska göra? Hade det bara varit jag hade det varit enkelt men nu har jag min son. Hur ska jag kunna förstöra hans liv igen?
Önskar att någon hade kommit in i mitt liv och bestämt åt mig. Tagit ansvaret ifrån mig.