Det var länge sen jag skrev så lite kortfattat för dom som minns mig och er nya.
Efter ett 25 årigt förhållande lämnade jag min man pga hans drickande.
Vi började med att testa på särbolivet men det funkade inte heller.
Vi umgicks när han inte drack och det klarade jag till slut inte av.
Efter det tog helt slut började ett annat helvete.
Han började supa ännu mer och flera dagar i sträck. Ibland var det bättre och funkade ok.
Nu på senare tid har han inte alltid skött att ha sonen sin vecka eftersom han har varit arg på mig. Ska tilläga att när han haft sonen så har det varit nyktert. Däremot har han avstått att ha honom eftersom han valt drickat . Nu har han börjat jobba igen och sköter sitt jobb.
Det som har blivit helt jäkla galet är att han är hotfull och elak på sms till mig.
Han hotar att döda mig, anklagar mig för att ha andra och ska göra det allmänt surt för mig. Han skrivet elaka saker om mitt utseende .
Jag vet att han hat svårt att släppa mig och hans griller i huvet om att jag skulle varit otrogen mot honom.
Han har även ibland skrivit elaka saker när han är nykter .
Mellan små perioder har vi haft ett bra umgänge tills han dricker igen.
Han tar inte alltid sonen för att straffa mig känns det som.
Nu är jag helt slut....
Jag orkar inte längre och jag vet inte vad jag gör för fel!!!
Jag försöker verkligen men jag är inte värd att ta detta.
Han vet att han gör fel och ber om ursäkt .
Jag tycker då synd om honom....
Märker att jag fortfarande tänker mycket på att han ska må bra.
Tar det aldrig slut?!?!
Han anser att det är jag som har förstört familjen och allt .
Han mår inte bra pga mig säger han,
Snälla, ge mig råd och skriv hur ni se på det . Jag vet snart inte om jag ska försöka igen så det bli lugnt.

Li-Lo

Hot och våld
Kanske är det så att du som läser det här har erfarenhet av våld, hot eller kränkningar.

Visst minns vi dig! Du har tagit många steg i en rikting som bli bättre för dig samtidigt uppmärksammar du att du fortsatt blir påverkad på sätt som blir svåra. Det låter som att du verkligen tar ett stort och viktigt föräldraansvar! Jag klipper in det som står i vår faktablad gällande Våld eller hot om våld. Jag hoppas att det kan blir hjälpsamt just nu.
----
Om du är utsatt för våld eller hot är ett första steg att lämna den våldsamma eller hotfulla situation du befinner dig i. Du behöver inte ta några långsikta beslut. Ta ett steg i taget.

Berätta för någon du litar på om hur du har det. Om en sådan person inte finns just nu för dig finns det professionella kontakter så som Kvinnofridslinjen, eller 112 där du kan få hjälp av såväl polis som jourhavande präst.

Psykiskt och fysiskt våld, oavsett eventuell alkoholproblematik, skapar ofta processer som kan vara svåra att förstå och svåra att ta sig ur. Att få en professionell kontakt är för många bra.

Alkohol förändrar personer. Alkohol ökar riskerna för att våld, hot och kränkningar förekommer. Personer som nyktra aldrig skulle använda våld kan i berusning bli direkt farliga. Berusning är inte en ursäkt och det våld, de hot och kränkningar som förekommer under eventuell berusning kommer att påverka den nyktra relationen.

Ett steg i taget, det första, sätt dig i säkerhet.

kvinnofridslinjen.se/
unizon.se/hitta-jour

varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

AliceAlice

....allt för väl! Hans beteende är kontrollerande och hotfullt = har du förtjänat det??? Svar; NEJ!!!! Ni är hans enda trygghet och så länge du finner dig så tycker han det är ok. Polisanmäl om du orkar, se åtminstone hoten på allvar, skriv dagbok och spara alla sms och andra bevis, det kan bli guld värt!!! Är han en bra pappa till sin son? Hur vet du om han är nykter? Vad säger sonen?

Du skriver att han knäcker dig, varför tillåter du det? Kan en paus från honom göra dig gott? Bestäm en tid då ni inte ska höras, se vad det gör med dig!

Det är inte ditt ansvar att er relation ska fungera eller att han ska må bra, har han missbruksproblem så kan du göra allt och mycket mer (vilket du säkert redan gjort), du kan plocka ner månen mm men han mår inte bättre för det. Hans mående är hans ansvar och mår han inte bra (helt utan vilken orsaken är) så måste han själv söka sina svar på hur han ska gå vidare och söka den professionella hjälp han behöver. Han har ingen insikt eller förståelse, vilket ofta hör till missbruksbilden och så länge han inte har det kan du inte göra något, det kommer ändå aldrig att bli bra, oavsett hur du vänder dig!

Se till att skydda dig själv och sonen! Om du vill kan du läsa om min resa på http://spillran-av-mitt-forna-jag.webnode.se/

Mycket styrka!!!/ Alice

Jessie

Var inne på din sida och känner igen mig i mycket.
Jag vet inte varför han påverka mig så mycket och varför jag tillåter det.
Jag bli arg på mig själv.
Det jag inte orkar med är dessa humörsvängningar han har . Ena stunden är allt bra sen kan det vända på 5 min om jag ger honom fel svar .
Ena stunden ska han hämta sonen för men dagen efter kan han skriva att han i te för det. Orsaken är att jag har gjort honom sur, inte visat honom någon uppmärksamhet.
Jag vet att han varit nykter när sonen varit där för annars tala han om det för mig sj. Han vill inte va där ifall pappa dricker .
Vi har snart varit ifrån varandra 1 år men det känns som det gjorde när vi levde ihop.
Det jag har gjort fel i detta är att när vi umgåtts så har det varit bra, sen gör han en tabbe och jag förlåter just för sonens skull. Gör jag mitt ex glad sköter han sina veckor med sonen .
Jag känner mig stressad hela tiden , orka inte jobba fullt just nu. Är arg för att jag inte klara mig och sonen själv.
Känner mig sällan äkta glad .
Mitt i allt detta så gick min mamma bort som jag stod väldigt nära och bara det är en oerhört jobbig tid.
Jag försöker hela tiden men känner mig dom en jävla bitterkärring.
När det är som värst kan han hålla på att sms mig nästan dygnet runt om vilken hora, en fet som ingen vill ha....
Inga av barnen är hans säger han .
Hot och trakasserier....
Sen nästa dag ska allt va spm vanligt.
Är jag så jäkla körd o botten som fortsätter mig behandlas såhär.
Märker att sonen far illa när han inte träffat sin pappa på ett tag, därför jag vill att vi ska va vänner .
Har försökt ett antal ggr säga att han kunde och kan få tillbaka sin familj om han tar hjälp med sitt missbruk och svartsjuka men han gör inte det.
Han säger att det är svårt när ingen stöttar honom. Det har jag försökt gjort så många ggr när vi levde ihop men det gick ju aldrig ändå.

Jessie

Det är kanske så att jag är den som knäcker mig själv .
Jag har ändå varit så pass stark att jag har gått ifrån honom men trillat tillbaka att "tåla" det han gör mot mig och barnen.
Ska försöka att att vara stark igen och ta mig igenom det , inte låta han tar så mycket fokus från mig.
Vill han inte ta hjälp el att sluta med drickat så är det åter igen hans val.
Han väljer bort familjen.
Jag har sagt att jag kan stötta honom men det är allt.

till källan som fortsätter göra att vi mår dåligt.
Vi tar oss en stor eller liten klunk helt frivilligr.
Någon sorts offergåva som vi tror till slut ska göra oss fria kanske.

Eller är det av inrotad vana.
Eller eller.
Men vi gör precis som du beskriver Jessie,många av oss trots att relationen egentligen är slut.
Försök fälla upp ett mentalt paraply och låt det rinna av dig.
Låt hans elakheter och dumheter falla ned på marken istället för in i dig.
Låt de helt enkelt studsa tillbaka till honom.

AliceAlice

Vi måste lära om och försöka hitta tillbaka till vem vi var. Vad tycker du om, vad vill du? Sen måste man visst ta viss hänsyn till barn men mår du bra så mår barnen bra! Vi är ofta så vana att bli illa behandlade, men vi är värda all respekt för allt vi gjort för våra missbrukare! På vägen har vi glömt bort oss själva och det är på tiden vi tar oss själv på allvar!
Kram Alice