Det är nu tredje gången jag startar en tråd här inne, haft två olika alias men återgår till det första för det beskriver bäst hur jag känner mig; Skamsen. Det var för flera år sedan jag gick med här då under det namnet. Har ju reflekterat länge över mitt förhållande till alkohol.
Jag har tappat kontrollen över mitt drickande - igen. Kan ha nyktra perioder men så faller jag. Jag dricker i smyg. Jag kan ö h t inte ha alkohol hemma och ändå så är det jag som köper hem för mitt smygsupande. Min familj vet om mitt problem men jag fortsätter dricka bakom deras rygg. Skäms något så oerhört när jag nu skriver detta till er och till mig själv men behöver vara ärlig nånstans för att stå ut med mig själv..
Känner sånt förakt för mig själv, att jag gör detta, jaa...varför gör jag det? Har ingenting att skylla på, har alla förutsättningar att ha ett bra liv, finns ingen beroendeproblamatik i släkten, inget våld, inga missförhållanden. Vi har det vanligt och bra och ändå...jag smygsuper!!
Eftersom jag av olika skäl inte vill gå till vårdgivare är detta forum det enda ställe jag hittat som stöd. Men nu har jag även undvikit formumet eftersom jag släppt allt i mitt senaste återfall. Har druckit oerhörda mängder de senaste 3 månaderna. Och jag måste sätta stopp nu för kroppen tar stryk av alkoholen.
Att sätta mål och delmål är jätteviktigt men jag är rädd för att sätta upp för höga mål, känner mig själv rätt bra numera och höga mål tenderar att bli just för stora. En dag i taget är ett bra delmål, en nykter dag i taget. Jag började så förra gången och det funkade så länge som jag faktiskt förde dagbok här inne och fick se svart på vitt vilken kamp nykterheten är för mig.
Mitt första delmål är att rapportera här inne varje dag hur det går från och med idag och en vecka fram. Jag tänker skriva ärligt och vill någon av er hänga på och stötta mig skulle jag bli oerhört tacksam. Är nu bara så rädd och ledsen, känner mig oerhört ensam då jag druckit i smyg vilket ju innebär att jag ljugit för min familj och målat in mig i ett hörn av lögner, alkohol och ensamhet. Vill komma ut därifrån, vill kunna se min familj i ögonen utan skam och utan rädsla. Märker de att jag har druckit?? Jag vill kunna stå för det jag gör. Alkoholen leder till att jag blir en person jag inte vill vara, en som ljuger och bedrar.
Ja, jag kan hålla på hur länge som helst med att lista alkoholens negativa sidor. Skäms något så fruktansvärt när jag tänker på vad jag gör/gjort och vad det leder/lett till. Jag vill understryka att jag INTE tycker synd om mig själv, jag skäms!
Idag har jag tagit en klunk alkohol då jag drack för mycket igår igen, en s k liten återställare. Har sällan gjort så och den rann nerför strupen som brännande skam. Vad håller jag på med!?!? Men nu är det stopp för idag. Läser massor om alkoholens skadeverkan på kroppen. Alkohol skulle aldrig legaliseras som drog om nån hittade på den idag. Alkoholism är dock en demokratisk sjukdom, den kan drabba oss alla oavsett kön, ras, klasstillhörighet, ekonomisk situation...nu har den "drabbat" mig. Jag erkänner och inser ju det. Jag skjuter undan alla tankar som far i huvudet nu på "ska jag aldrig kunna ta ett glas vin mer", "måste jag vara helt nykter", osv osv. Jag klarar endast en dag i taget. En dag utan alkohol. Börjar nu och skriver en not senare framåt kvällen.
Har läst så många av er andras trådar, läste om någon som firade 7 månader utan alkohol. Gläds med er, vill också kunna skriva så en dag...ni inspirerar mig, ni som lyckats komma så långt fram!

Gunda

Förstår att du mår skit nu, det är ett elände att inte kunna låta bli, då kommer självförakt, dåligt samvete, ångest.
Det är tydligen vanligt att alla tar återfall, jag önska att jag slipper fler än jag gjort, men nu är det nya tag som gäller,
i morgon är en ny dag och en ny början på ett nyktert liv.
Vi blir nog mest trött på oss själva då vi tar återfall, vi är här för vår skull du för din.
Vi är alla i samma båt, en del har kommit över sina återfall,
vi är i början av vår nykterhets perioden.
Vi ger inte upp, nyktra ska vi bli.
Försök att äta så du inte får ett sug av det och misstolkar, ja du vet alla råd men tänk
på dig, du är en så fin människa, du ger så mycket, försök ge det fina till dig också, du är värd det.
En dag i taget har vi ju sagt, det gäller fortfarande.

Kram och hoppas att du får en bra natt.

Sundare

Jag hörde en läkare inom beroendevården en gång säga om en patient; Jag kan inte hjälpa honom nu, han har inte druckit färdigt än.
Det där har jag tänkt på många gånger - är det så? Att man måste komma till den där punkten när man är klar, redo, färdig. Jag har ju stått där många gånger med en påbörjad flaska och tänkt att detta är sista flaskan. När denna är tom är det slut.
Det alkoholfria hemmet hos oss måste verkligen rensas rent på nytt. Denna gång ordentligt, denna gång utan tanken att "den där flaskan spelar ingen roll". Alltså likör?! Idag vaknade jag för första gången på ett par veckor med tungt huvud. Var det värt de där sötsliskiga glasen jag hällde i mig igår? Den där desperationen efter känslan, lugnet, friden...den kemiska tystnaden i kroppen. Nej, det var självklart inte värt det! Idag tuggar skammen, skulden och det dåligt samvetet i sig av mitt mående, min självkänsla. Självförakt och ånger.
Tänkte på när jag som ung skulle bryta med en man då jag insett att han inte var bra för mig. Oavsett hur förälskad jag var så insåg jag att det inte skulle komma det goda ur relationen som jag hoppats på. Jag kan än idag minnas hur vi låg i min säng, han var 2 decimeter från mitt ansikte och jag skulle uppbåda kraften att ta mig ur relationen. Jag kunde inte då. 2 decimeter från mitt ansikte såg jag förälskelsen som aldrig skulle utvecklas till något vackert och gott. På motsvarande sätt är det med min förälskelse till den kemiska tystnaden i kroppen. Det kommer aldrig komma något gott ur min relation till alkoholen. Aldrig. Det tog ett tag för mig att bryta med mannen som jag älskat så mycket, som jag hoppats och längtat efter så. Nu ska jag göra det samma men med alkoholen. Jag ska bryta relationen. Ni kanske tycker att jämförelsen haltar och låter konstig men jag känner motsvarande känslor i kroppen som då. En slags sorg mitt i alla andra stormande känslor som vrålar i mig idag.
Tur att jag har mitt jobb så jag kan få fokusera på annat och andra. Det är hjälpsamt dagar som dessa.
Gunda - tack för din hälsning och så glad jag blev att du fick ut något av mina tankar om självförtroende! Kram till dig och till er som också vill ha en kram idag. Känner mig som om jag behöver många själv...

Gunda

Känner verkligen med dig och kan tänka hur jämförelsen man/A kan kännas lika. Att behöva säga adjö till nått definitivt att man aldrig kan mötas igen, så blir det sorg. Den sorgen måste bearbetas och jag tror det behövs mycket stöd att komma ut på andra sidan.
Tur att du har A-tanten att gå till, synd att din tid denna vecka blev inställd, det är verkligen inte bra i det här skedet.
Skönt att du har jobbet och försök att hitta nått som är roligt att göra på kvällarna, nått annat som kan skingra tankarna.
Någon skrev tänka att jag tar den här dagen bara den här, så får jag se hur det blir i morgon.
kram vännen

Sundare

Tack för svar Gunda. Du skrev att du kände dig kanske lite banal på din tråd. Jag känner mig urlöjlig här på min. Men vi behöver väl vara just så här banala och löjliga då. Fick ju ett rakt svar av en här förut att "men sluta dricka då". Ja, det är ju exakt rätt svar förstås men inte fan är det så enkelt. Det kändes lite som en snyting men samtidigt jättebra med olika infallsvinklar. Har känt mig lite gnällig och ömklig denna vecka. Snart dags att ta tag också i den känslan för det är inte särskilt bärande framåt.... Hörs sen! Så skönt att du följer med mig här. Stor tack för det! <3

Gunda

är vi i samma båt, en känner sig banal, en urlöjlig. Låt oss vara det och jag tror att även det gör att vi utvecklas i rätt riktning. Vi behöver "prata" av oss, även om sånt som är banalt och löjligt som vi själva tycker. Vet inte om andra tycker så om oss, men strunt samma. Alla får vara som de är, vi sitter i samma båt och behöver olika stöd alla. Jag tycker inte du är löjlig måste jag tillägga. Jag tycker att det är bra att läsa dina tankar, det gör ju att jag känner att det är ärligt då vill även jag vara ärlig.
Tack för att du följer mig och att du stöttar mig i min resa, framför allt ser mig, Vi stöttar varandra.
kram

Jag känner väl till tanken/åsikten att en alkoholberoende måste dricka färdigt för att kunna bli hjälpt. Inom AA talar man om personlig botten. Det kan ligga mycket i den tanken men risken är att man rättfärdigar sitt drickande elller återfall med just detta. "Jag har inte nått min botten ännu därför är det inte så farligt att ta en slurk", kanske man tänker.
Det är ett farligt tänkande eftersom det ger ett falskt sken av att återfall kan vara ett sätt att närma sig nykterheten." Då där i framtiden står insikten som leder mig till nykterhet och väntar." Detta går emot all erfarenhet jag har. Alkoholen har i stället den djävulska egenskapen att driva den drabbade mot ett allt större beroende. Ju tidigare man lyckas med att bryta beroendet desto bättre.
Däremot är min erfarenhet att kampen med återfallen kan leda till tillfrisknande, men för det krävs också en kapitulation. En kapitulation där man med hela sin själ inser att alkoholen är starkare än jag och att med den elden skall jag inte leka.

Jag skriver det ovanstående inte i första hand med tanke på dig, "Skamsen". När jag läser vad du skriver imponeras jag av din kamp och dina framsteg. Allt tycks finnas på plats för dig det är "bara" det inre definitiva nykterhetsbeslutet som saknas. Att överge alkoholen är att bränna sina broar till en vana och en värld som i all sin bedräglighet ändå är något att tankemässigt fly till.
Har du förresten läst PO Enquists bok "Ett annat liv"? En utmärkt skildring av alkoholismens helvete men också ett exempel på hur man genom stöd och egen kraft slutligen kan bli nykter.
När jag läser detta känns det väl snusförnuftigt och pekpinneaktigt varför jag vill påpeka att jag fortfarande sitter fast i min alkoholism även om det ibland är flera år mellan återfallen.

Gunda

Tack för de orden. Jag har tänkt i samma banor som du. Att man ska nå botten, det tror jag är bedrägligt, det skrämmer mig, för att nå botten kan ju göra mig till en som inte kan komma upp ur bottenläget.
Tack för dina ord.

Sundare

känns bra att vi är flera på denna resa Gunda. Löjliga, banala, rädda och modiga. <3 Whatever. Huvudsaken är att vi inte ger upp!

Gunda

Jag är så glad för att vara här, jag ger inte upp. Jag är med besluten i dag än i går, nu är det bara framåt som gäller. Vill vi verkligen det här så kommer vi att lösa det. Jag är helt övertygad om det. Vi kommer att ha daga då vi gråter då vi skriker åt A-djävulen och andra dagar då vi mår bra och kan känna tacksamhet.
Vi tänker inte ge upp, aldrig i h-vete.
Ha en bra dag!

Sundare

Tack för ditt kloka svar och tack för att du ändå tycks tro på mig. Tack för din formulering om kapitulation, den kan jag ta till mig! Blir så glad när jag läser att du skriver "det är "bara" det inre definitiva nykterhetsbeslutet som saknas". Som någon annan sa; du har alla bitar men de är inte i rätt ordning ännu.
Det känns mycket förtröstansfullt. Att också jag har förutsättningar att lyckas ta mig ur detta.
Jag förfäras över hur mycket tid tankarna kring alkohol, sug, val och velande tar. Så mycket uppmärksamhet denna alkohol tar! Tänk om jag kunde ägna all denna kraft till något bättre och mer konstruktivt. Och det kan jag ju - måste "bara" ta det där inre definitiva beslutet så snart som möjligt. Kan tyckas att det inte är så mycket att vänta på...så varför denna tvekan. Ett djupt andetag och kapitulera. Det känns som något som håller på att mogna fram ändå, tillväxten är inte lavinartad men sakta tar det form. Jag processar som du märker. Jag är sån som person, måste vända o vrida på allt, läsa in och ta reda på fakta - bygga på gedigen grund.
Du skriver detta så bra; "Att överge alkoholen är att bränna sina broar till en vana och en värld som i all sin bedräglighet ändå är något att tankemässigt fly till." I mitt fall flyr jag till ett bedrägligt lugn. Jag som utåt sett nog kan uppfattas lika trygg och fast som en klippvägg söker tankemässigt min flykt till ett icke-tillstånd. Åh så jag vill komma till stadiet där jag uppriktigt tar tag i att bränna dessa broar! Ikaros, tack för klokskap och tack att du vill dela med dig till mig.

Sundare

Idag väljer jag nykterheten. Har tänkt och ältat och processat länge nu. Nu är det dags att åter stå upp för valet att välja nykterhet framför berusning, bortdomning, icke-varat.
Är vansinnigt trött idag och lika trött på mig själv. Igår städade jag undan de sista spökena, de sista flaskorna plockades bort med familjens goda minne.
Ska sluta tidigt idag, denna fredag före advent. Hem och plocka fram ljusen som ska lysa upp i mörkret. Baka och laga lite mat. Vanliga, normala och friska saker att ägna mig åt. Inte dricka och sova bort ännu en kväll. Så mycket tid har vi inte i våra liv att det bara är att kasta bort timmar.
Önskar er och mig själv en bra dag. Hörs senare.

Gunda

Skönt att höra att du åter igen har jäklar anamma i ditt skrivande.
För mig blev det en milstolpe då jag hällde ut vin i slasken, det var som att mitt huvud fattade att nu får det vara nog.
Hoppas du får en bra dat och vi hörs senare.
kram

Lena72

Orkar inte delta, bara säga Ikaros, Tack!

Skamsen o Gunda: Tack! Läser och vad ni båda är starka nu! Hejja Hejja!

Ni båda är på rätt väg!
Kram

Sundare

Nej, Lena72 , känner mig allt annat än stark. Vill liksom bara dricka hela tiden ju mer jag tänker på att jag inte ska göra det.
Dagen igår gick sådär LenaNyman men oj så glad jag blev att du tittade in.
Idag tar jag en ny dag, ska försöka vara lite mer aktiv. Tror att min gamla vanliga depression spökar i bakgrunden och egentligen kräver mer utrymme än jag tillåter den. Sover mycket för att undkomma nedstämdheten. Det är nog här alkoholen också kommer in, den tar ju bort alla känslor för stunden. Självmedicinering helt enkelt. Ska försöka fokusera lite mer på nuet, göra normala, vanliga och enkla saker, andas och hålla dygnsrytm.
Gunda, så det är inte så mycket jävlar anamma här än...tyvärr

Ibland vill jag att nån tar över styrningen över mitt liv. Nån som är större än vad jag själv är, läser tillbaka lite till längtan efter andlighet. Träffade en kvinna igår som var så trygg i sin förvissning om tro på godhet. Avundades henne lugnet som vilade över hennes person. Jag tror vi människor måste tro och jag tror inte tron på oss själva är tillräcklig. Tänker och reflekterar alltjämt som ni som orkar läsa här ser. Oändligt trött på att jag inte bara släpper taget om den dåliga nödutgången och vänder mig till livet där det går att leva. Jag har ingen alkohol kvar nu och det är ju exakt så det ska vara. Gick till bolaget igår, köpte en liten flaska, drack men tömde ut i slasken. Skämdes och skrämdes över detta faktum att jag gått iväg för att handla. Så denna helg blir nu fortsatt vit. Basta. Kanske att jag känner mig till lite bättre mods imorgon när det fått gå en dag till utan alkoholen. Bara allt gift verkligen lämnar kroppen brukar modet återvända. För stunden känns det inte särskilt bra. Ska nu ta en lång skön dusch och sedan en skön promenad i förmiddagssolen. Rent spontant vill jag ligga i sängen med täcket över huvudet hela dagen men vet att jag inte kommer må bättre av det. Så nu gäller att ta mig själv i kragen och tvinga mig upp och ut.

Gunda

Så jobbigt du har det just nu, har för dålig erfarenhet än för att kunna komma med några råd, men jag kan verkligen känna med dig,
hoppas att du mår bättre när dagen gått.
För mig var det en milstolpe att hälla ut vin i slasken, min hjärna tror jag tog det mer på allvar då, hoppas att det även hjälper dig.
Jag tycker du var jätte stark som hällde ur, en eloge till dig.
Jag har en tro, men kanske inte på guden som var så straffande då jag var liten. Jag tror på en högre makt
jag tror den förde mig hit. Egentligen spelar det ingen roll vem och vad som hjälper oss, bara vi får hjälp.
Mina tankar finns hos dig, Kram

Gunda

Det känns lite bättre och så rätt en timme, en bit liten bit i taget.
kram

Sundare

Två vita dagar men jag mår mer än två procent bättre....sov djupt o skönt inatt, har varit både aktiv o t o m lite social idag. Igår var det tungt men helt nyktert.
Imorgon tar vi en ny arbetsvecka o fokuset läggs på andras väl och ve igen.
Fin kväll till er alla!