Det är nu tredje gången jag startar en tråd här inne, haft två olika alias men återgår till det första för det beskriver bäst hur jag känner mig; Skamsen. Det var för flera år sedan jag gick med här då under det namnet. Har ju reflekterat länge över mitt förhållande till alkohol.
Jag har tappat kontrollen över mitt drickande - igen. Kan ha nyktra perioder men så faller jag. Jag dricker i smyg. Jag kan ö h t inte ha alkohol hemma och ändå så är det jag som köper hem för mitt smygsupande. Min familj vet om mitt problem men jag fortsätter dricka bakom deras rygg. Skäms något så oerhört när jag nu skriver detta till er och till mig själv men behöver vara ärlig nånstans för att stå ut med mig själv..
Känner sånt förakt för mig själv, att jag gör detta, jaa...varför gör jag det? Har ingenting att skylla på, har alla förutsättningar att ha ett bra liv, finns ingen beroendeproblamatik i släkten, inget våld, inga missförhållanden. Vi har det vanligt och bra och ändå...jag smygsuper!!
Eftersom jag av olika skäl inte vill gå till vårdgivare är detta forum det enda ställe jag hittat som stöd. Men nu har jag även undvikit formumet eftersom jag släppt allt i mitt senaste återfall. Har druckit oerhörda mängder de senaste 3 månaderna. Och jag måste sätta stopp nu för kroppen tar stryk av alkoholen.
Att sätta mål och delmål är jätteviktigt men jag är rädd för att sätta upp för höga mål, känner mig själv rätt bra numera och höga mål tenderar att bli just för stora. En dag i taget är ett bra delmål, en nykter dag i taget. Jag började så förra gången och det funkade så länge som jag faktiskt förde dagbok här inne och fick se svart på vitt vilken kamp nykterheten är för mig.
Mitt första delmål är att rapportera här inne varje dag hur det går från och med idag och en vecka fram. Jag tänker skriva ärligt och vill någon av er hänga på och stötta mig skulle jag bli oerhört tacksam. Är nu bara så rädd och ledsen, känner mig oerhört ensam då jag druckit i smyg vilket ju innebär att jag ljugit för min familj och målat in mig i ett hörn av lögner, alkohol och ensamhet. Vill komma ut därifrån, vill kunna se min familj i ögonen utan skam och utan rädsla. Märker de att jag har druckit?? Jag vill kunna stå för det jag gör. Alkoholen leder till att jag blir en person jag inte vill vara, en som ljuger och bedrar.
Ja, jag kan hålla på hur länge som helst med att lista alkoholens negativa sidor. Skäms något så fruktansvärt när jag tänker på vad jag gör/gjort och vad det leder/lett till. Jag vill understryka att jag INTE tycker synd om mig själv, jag skäms!
Idag har jag tagit en klunk alkohol då jag drack för mycket igår igen, en s k liten återställare. Har sällan gjort så och den rann nerför strupen som brännande skam. Vad håller jag på med!?!? Men nu är det stopp för idag. Läser massor om alkoholens skadeverkan på kroppen. Alkohol skulle aldrig legaliseras som drog om nån hittade på den idag. Alkoholism är dock en demokratisk sjukdom, den kan drabba oss alla oavsett kön, ras, klasstillhörighet, ekonomisk situation...nu har den "drabbat" mig. Jag erkänner och inser ju det. Jag skjuter undan alla tankar som far i huvudet nu på "ska jag aldrig kunna ta ett glas vin mer", "måste jag vara helt nykter", osv osv. Jag klarar endast en dag i taget. En dag utan alkohol. Börjar nu och skriver en not senare framåt kvällen.
Har läst så många av er andras trådar, läste om någon som firade 7 månader utan alkohol. Gläds med er, vill också kunna skriva så en dag...ni inspirerar mig, ni som lyckats komma så långt fram!

Sundare

Ja tänk hur snabbt jag nu mår bättre i kropp och själ efter alkoholstopp. Idag är det dag sex. Av 14 dagar har jag haft sammanlagt 10 vita. Ska redovisa min dagbok för min beroendebehandlare idag. Jag tycker nu det ser lite bättre ut än hur jag känt att det varit. Ser att ensamhet är en fallgrop för mig, alla ensamma kvällar med make som jobbar flerskift och barn som börjar bli stora och med stort eget umgänge utanför familjen. Behöver hitta tillbaka till mina tidigare intressen, de där jag fick skjuta undan när barnen var små och tiden inte fanns. Nu har jag tid i överflöd utan att jag hunnit inse det...stress och trötthet gör en inte särskilt intelligent...
Tillgång är en annan risk och fallgrop, lättare att göra något åt.
Suget. Det kom här nyss idag. Ett kraftigt sug och en tjattrande röst som försöker få mig att falla. Funderar på hur jag känner mig i övrigt; trött, lite uttråkad, sugen på att äta (vilket jag gjort, nyttig lunch med massor av färgrika grönsaker och mycket att tugga), extremt sötsugen (händer mig SÄLLAN!).
Sötsuget är jättejobbigt, jag äter i princip aldrig godis, aldrig fikabröd, lite choklad nån gång, läsk aldrig. Och nu har jag käkat dumlekolor vilket jag egentligen inte gillar för de är så kletiga. Är det suget som gör detta med mig? Dricker mineralvatten och tycker det lättar lite av både hunger o sötsug. Nu ska jag dock hoppa över kafferasten och ta en km promenad istället. Få se hur det hjälper.

Levande

Är ju rätt mycket socker i vin, så det är väl därför jag ersätter det med skumtomtar.
Bra jobbat av dig

Gunda

Härligt att du klarat gårdagen och dagen också. Klappa dig på axeln, det är du värd.
Jag känner lika dant, kanske inte efter sött, men mat, ost bröd. får nog passa mig så inter börjar gå upp i vikt.
Jag tror i mitt fall i alla fall är att suget kan se olika ut, men jag har tolkat det som sug efter vin.
Jag har också ett sug just nu fast jag nyss har ätit. Den knackar på axeln och säger, va då du kan väll ta ett glas, det är ju inte farligt.
Vin har jag inte hemma men jag har ju gubbens whiskey. Jag kommer inte att röra den, men den där den bara tjatar.

Jag äter konstant jag med men va fasiken.
Hellre lite rund än alkistant utseende med avslappade
muskler.

Säkert gått upp 4-5 kg på 1,5 månad nu ...
Men äsch då, jag får väl köpa större jeans :)

Jag blir inte hungrig när jag dricker och har
t.o.m haft det som diet för att gå ner i vikt.

Några flaskor vodka o gin och ingen mat
på ett par veckor.

Hur är man funtad då?

Tyckte inte att vikten förändrades i början av det nyktra livet. Unnade mig det mesta jag tycker om. Men efter ett tag minskade vintunne-magen och det plufsiga ansiktet försvann. Träffade en vän jag inte sett på länge. Hon tyckte jag såg pigg ut och att jag hade gått ner i vikt. Då sa jag till henne att det är fylle-plufset som försvunnit. Tror att kroppen stabiliserar sig efter ett tag.

Gunda

det där med vikten, jag bryr mig inte så mycket i det heller, det är sånt man får ta tag i sen, Allt har sin tid.
Det jag måste börja göra är att ta en liten promenad om dagen, så kanske det blir fler och längre sen, men som sagt, allt har sin tid.
kram

Skamsen, vi är lite lika. Jag är sällan sötsugen. Möjligtvis efter ett lyckat tandläkarbesök som ren trots. Annars inte.
Det finns ett tomrum nu. Eller tomrum... Jag ersatte vin med afritt. A-fritt med ??? Jag tror inte jag måste ha nåt egentligen, men nu när mörkret faller och decemberstressen anländer, då.... vill ha godis, men gillar det inte.
Har liksom du barn som blivit större och har plötsligt mer tid. På nåt sätt måste man ändå fundera över beteendemönster. Var ligger begäret, vad utlöser det och hur kan man hantera det. Har givetvis inga svar, men vet själv att jag måste börja där. Tycker det verkar som om du har en bra plan. Hoppas promenaden hjälpte!

Lena72

en jätte godispåse, nu kommer helg o iallafall fall för mig tuffa dagar.
Kämpa!
Kram o ha en trevlig helg

Sundare

Jag är tydligen långt ifrån ensam också med detta - det diffusa suget efter...något att ersätta alkoholen med.
Igår var jag på ännu ett hjälpsamt samtal med min beroendebehandlare. Fick med mig ännu en veckas alkonacka att fylla i - något jag också tycker hjälper mig då jag sedan ska redovisa för varje dag, nykterhet eller återfall (vilket jag valt att definiera ALLT intag av alkohol som oavsett mängd).
Idag är min sjunde dag och jag vet att jag kommer klara den då jag kommer ha min familj omkring mig ikväll. Känns tryggt och skönt.
Veckans tanke som jag fick med mig från samtalet igår; Nykterhet och ärlighet går hand i hand.
Jag har ju valt att vara helt ärlig här på forumet.
Jag har valt att vara helt ärlig mot beroendebehandlaren.
Jag har satt som nästa mål att vara helt ärlig mot min familj.
Det senare målet är min utmaning då det är i hemmet jag smugit och druckit fast jag haft familjen hemma. Nu finns inget att dricka, det är borttaget eller urhällt. Och därmed får jag stöd i detta mål - att inte ljuga och bedra familjen något mer. Skammen bränner i mig bara jag skriver om detta. Att jag suttit med vid bordet, påverkad men försökt låtsas som inget och svarat nej på deras direkta fråga; Har du druckit något mamma? Tänker på någon som skrev hur barnen upplevde mamma som skrämmande, min dotter tycker att jag är "skum" när hon intuitivt känt att jag varit påverkad. Jag tänker att ju fler kvällar jag nu kan ge dem av nykter närvaro, desto mer kan jag få dem att lita på mig. Jag behöver ju visa att jag är en vuxen människa som är pålitlig. Vill vara ärlig. Och ärlighet och nykterhet går hand i hand. Nykterhet och ärlighet. Ska tänka och reflektera mer kring detta.
Önskar er en fin fredag och hörs lite senare.

Gunda

Ja verkligen respekt.
Du kommer att fixa det här.
kram

Skamsen
Det är en av mina viktiga erfarenheter att ärlighet och nykterhet går hand i hand. Ärlighet kräver nykterhet och nykterhet kräver ärlighet, särskilt för någon som har alkoholproblem. Tillit från omgivningen och från oss själva behöver vi och den skapas endast genom ärlighet. Inte minst ärligheten mot sig själv.
Jag är imponerad av din kamp.
vänligen
Ikaros.

Sundare

Rodnar lite att ni skriver ordet respekt. Det är så långt ifrån hur jag själv känner det. Kamp däremot känner jag att det är.
Igår gjorde vanliga, friska och normala saker efter jobbet. Just mer normalt och friskt känns livet utan smygandet och skammen. Har varit väldigt trött i veckan så energin är väl inte direkt på topp ännu, men det kommer kanske senare? Nån som har erfarenhet?
Alkoholen har ju dränerat mig på energi, ork och lust att göra saker. Så här i början som nynykter är avhållsamheten mitt främsta fokus och det får ta det utrymme som behövs. Inget är just nu viktigare än detta och mycket gott följer i dess spår.
Idag är det en typisk lördag med städ, tvätt o bak. Ska träffa vänner ikväll men jag ska inte dricka, inte något tvång i det sällskapet heller.

Sundare

Så bra att jag alkoholsanerat huset...hade haft det ännu tuffare just nu annars med det plötsliga suget. Har detta sug, en invand tankereflex om att i en stund som denna vore det underbart med en klunk bedrägligt lugn. Men jag djupandas, läser här och får snart annat för mina händer.

Frihet

Håller helt med dig Skamsen. Att inte ha något vin hemma är en stor hjälp. Min räddning just nu. Kämpa på!!!! Följer dig och hejar på dig!
Kramar

Gunda

Skönt att du inte har A hemma, det underlättar och nu är systemet stängt dessutom, skönt.
Jag har köpt hem lite A-fritt vin om det skulle bli allt för jäkligt, drack lite förra helgen till maten och jag känner att
jag fick bort det värsta suget, det funkar tydligen för mig, men är ju inte säkert att det funkar för dig. vi är alla olika.
Nu kan du skriva en vecka på din lista snart och jag två. Vi kämpar på
Kram och hoppas du får en fin kväll med vänner.

Sundare

Åttonde dagen avklarad, lite sug men det gick ändå.
Nu dag nio i nykterhetens tecken. Det är inte enkelt men det ska gå.
Strategi för idag: upptagenhet
Och så för jag min alkonacka och reflekterar över vilken sort person jag vill vara. Hur vill jag uppfattas i mina barns ögon? Hur vill jag att min man ska se på mig? Och då är svaret givet: närvarande, pålitlig, ärlig, varm och generös - och nykter. Det går inte att kombinera en sådan personlighet med alkohol. Jag har ju druckit för att bli avstängd från mina känslor men det stänger ju av allt det andra också. Så det blir att fortsätta som en vit krigare för att låna MMs metafor. Fin vit söndag till oss alla som kämpar här inne!

Gunda

Ja du är verkligen en vit krigare känner mig sådan jag också.
Tack för de där orden om som du skriver i din alkonacka, dem ska jag låna av dig och verkligen tänka på vad de betyder. Verkligen viktiga frågor som man ska ställa till sig själv.
Grattis till dina 8 dagar det är så härligt. De har inte varit lätta vi är i samma båt.
Vad som har varit en stor tanke hos mig är "att inte behöva vakna bakis med ångest" det är det som mest avhåller mig, jag vill aldrig mer vakna med den ångesten, aldrig mer.
kram och ha en fin söndag.

Alkosuget avtar med tiden. Det är bra att veta. Du har helt rätt tankar tycker jag. Tänker på vad A gör med oss, som färälder, vän, partner. Och vem man egentligen vill vara. Skammen och skulden kan vi lämna bakom oss. Kram