Hej...
Jag är 23 år gammal jag bor tillsammans med min sambo som är 24 år som jag älskar över allt annat på denna jord.
Vi har nu varit tillsammans i 7 år... 7 år är ganska länge när man bara är 23 år gammal. Men vi älskar verkligen varandra.
Exakt ett år efter vi två blev ett, lyckligare än någonsin, var han otrogen mot mig. På en student, 7 dagar senare var det hans tur att ta studenten. Jag och han mamma hade planerat allt, allt skulle bli perfekt, allt för honom. äsch... tillbaka till den kvällen..
Han va svinfull...
nej jag vet att det inte är någon ursäkt och han använde det inte som en ursäkt heller.
Jag var helt förkrossad, mitt hjärta gick i tusen bitar. Det gjorde så ont. Min pojkvän hade legat med en annan tjej, hur kunde han.
Detta hände en fredag och på söndagen berättade han för mig vad han hade gjort. Han var minst lika förkrossad som jag. Varför? varför gör du så mot någon du älskar? älskar du ens mig?
Tiden gick och såren "läkte".
Han har alltid druckit för mycket, blivit full och många gånger har han till och med slagits när han blir full. Han blir arg, väldigt arg och så lättpåverkad, Det krävs inte mycket för att han ska ta till våld mot andra. Viktigt att poängtera att han ALDRIG har använt våld mot mig eller någon han älskar.
Under våra år tillsammans har jag funnit en mönster... han dricker, jag är orolig (otrogen, slåss, bete sig allmänt illa), han dricker, jag är orolig osv.. .
Ofta när han dricker är allt mitt fel, vi har världens största bråk över något som kan va så meningslöst som att släcka en lampa. När han är berusad blir han en helt annan människa , han blir elak. Ofta blir han elak mot mig och vill bråka. Han säger att det inte är spriten som talar. Men jag vet att det är det. Oftast är han till och med sur dagen efter, precis som om det är jag som har gjort något fel. Allt är mitt fel när han är berusad. Ligger jag bara tyst i sängen när han kommer hem efter en utekväll så är det fel. Pratar jag med honom är det fel. ALLT är fel när han är full. inte bara fel utan allt är mitt fel.
Jag vet att han avskyr att bråka med mig, han vet att jag kan se rakt igenom honom. Jag vet precis hur man mår, när han börjar bli full, när han är full, om han är ledsen, arg eller deppig. Han tycker alltid att jag är "smart" när vi bråkar, att jag är lite präktig typ.. jag vet innerst inne att han är arg för att han vet att jag har rätt.
Han säger till mig att han ska ta det lugnt med spriten, han kan till och med gråta för att han vet att det är fel och dricka så mycket. Han säger att han inte ska dricka så mycket igen. En tid går och allt är bra. Tills den dagen kommer då han blir bortbjuden på någon större tillställning, då kan han inte låta bli längre. Då måste han dricka, men han ska bara dricka några öl sa han.... visst...... Ni vet hur det slutar.
Han har fått mig att avstå från alkohol, jag vill inte, är inte sugen. Vill absolut inte dricka i hans sällskap, vill inte uppmunta honom till att dricka.
SNÄLLA hjälp mig, vad ska jag göra?
jag vill inte leva resten av mitt liv såhär..
Värt att nämna i detta är att hans föräldrar är båda alkoholister och hans morfar är alkolist.