Hej. Jag har aldrig skrivit här förut. Idag var faktiskt första gången jag aktivt satte mig ner för att överhuvudtaget söka någon form av stöd.
Jag dricker väldigt, väldigt mycket. Jag är 24 och tjej och student i en typisk studentstad med mycket finsittningar, middagar, en levande alkoholkultur. Förutom dessa middagar som är åtminstone en gång i månaden, oftast fler, så är det drickande hemma. Jag blir nervös om jag inte har något hemma som jag är lite sugen på (det måste vara specifikt det jag är sugen på - vi har alltid ett ganska välfyllt spritskåp men det dricker jag mycket sällan av, det ska vara öl eller vin för min del). Jag kan göra slut på en 3-liters-låda på 2-3 dagar om jag väl börjar. Sen börjar det om.
Jag har nog druckit något i princip varje dag, hela året om, ända sedan jag var 20, förutom när jag arbetat med barn. Så det är i princip fyra år. Det behöver inte alltid vara starkt eller vin, en eller två folköl går också, men det har varit något alkoholhaltigt varje dag. Jag VILL förändra mitt drickande. Jag vill sluta med det här stora hemmadrickandet och bara gå på fest någon gång i månaden, kunna ta en folköl till hockeyn på tv, ett halvt glas vin till middagen. Jag vill vara normal, och frisk. Jag vill kunna få barn, och inte dricka i närheten av barnen. Jag ser så fram emot att bli gravid och verkligen behöva avstå alkohol. En stor del i mitt drickande har med min självdestruktiva bild av mig själv att göra. Om jag bara måste sluta dricka för min egen skull så får det liksom vara. Jag kan få en "kick" av att göra det som är fel för mig. Om det fanns barn i bilden skulle jag inte göra det, som när jag arbetade nära med barn. Det känns som en stor framtida säkerhet för mig och mitt missbruk.
Min moster är gravt alkoholberoende men nykter sedan några år tillbaka. Jag kan dock inte kontakta henne för att prata om det då hon inte är en särskilt snäll person och skulle kunna använda den informationen mot mig. Min förälder är väldigt orolig för att jag ska utveckla alkoholproblem, så om hon fick reda på att jag drack så ohälsosamt mycket skulle hon bli helt förtvivlad. Jag vet att man ska försöka ta stöd av sina anhöriga men då jag inte är så nära min närmaste familj utan istället har mycket fokus på mitt kontaktnätverk här i staden är det dem jag vill ha att göra med på vägen mot att dricka normalt.
Jag vet inte riktigt vad jag vill ha för tips. Jag är trött på att ursäkta mitt drickande, jag är trött på att hitta tusen ursäkter till varför jag dricker så mycket som jag gör. Jag är knappt ens sugen på alkohol längre men går till bolaget bara för att... Tidigare har jag åminstone varit väldigt sugen, men nu gör jag det bara av gammal vana. Det känns också som en bra motivation för att inse att jag nu är redo att dra ner väldigt mycket, att suget inte finns där på samma sätt.
Finns det någon som har några vänliga ord, något tips för vad man ska göra när stressen över att inte dricka sätter in? Hur går jag tillväga för att börja sluta - är det bara att sluta? Är det ens möjligt att återgå till ett normalt bruk om man tidigare druckit väldigt mycket och haft en osund relation till alkohol?
Kram och tack på förhand.