Min sambo är alkis jag är medberoende, vi ska skiljas (på grund av hans drickande) men är vänner och ska fira jul tillsammans med hans familj som vi har gjort de senaste 10 åren.
Det dricks vanligtvis ganska friskt på julafton och alkohol har alltid varit en central del i umgänget (ingen utom min sambo brukar bli full men de som inte dricker alls utan "giltig" orsak anses tråkiga)
När M dricker blir han inte elak men personlighetsförändrad, han lovar barnen en massa saker han inte håller och framåt kvällen blir han oftast så full att han inte kan föra ett samtal.
Grejen är att när han INTE dricker är han nedstämd och vill inte umgås med någon, inte ens sin familj. Om han någon gång måste umgås nykter är han frånvarande och avslutar så fort som möjligt,
Jag vet att han kan dricka "lagom" om jag ber honom och han anstränger sig men jag vill inte ha någon del i hans drickande längre.
Om jag inte uttryckligen förbjuder honom att dricka på julafton kommer han sannolikt göra det (mycket!)
En del av mig vill låta honom supa skallen i småbitar för att han ska förstå att han har ett problem fast jag borde veta bättre (han kommer sällan ihåg något från sina fylleslag och tycker inte att det är så farligt om man smäller av lite då och då)
Borde jag bita ihop och låta honom förstöra allt eller borde jag försöka hålla honom nykter så länge jag kan?