Hej alla,
Jag har varit passiv läsare av det här forumet en längre tid, men känner att nu behöver en förändring ske. En mer bestående förändring.
Mitt drickande har aldrig eskalerat, inte orsakat några katastrofer eller i grunden förstört något. Än. Men det har pågått länge, har normaliserats och till skillnad från tidigare så känner jag att det tagit ett grepp om mig nu som jag inte bara kan pausa eller bortse från. Jag behöver alkoholen för att slappna av, jag dricker varje helg, fredag till söndag och känslan av avslappning och weekendfokus har mer och mer kommit att omfatta hela den lediga tiden av veckan. Jag har ett stressigt jobb, ganska små barn och har som alla andra tusen förevändningar och skäl till att skjuta på ett sluta-helt-datum, eftersom jag ”ju kan hantera detta om jag bara vill”.
Jag har haft flera perioder av någorlunda längre vita perioder, fantastiska stunder när man väl befinner sig i dem, men ack så lätt det är att ramla tillbaka i dåliga mönster och de blir bara värre och värre. Jag är trött jämt, har ändå en rätt god förmåga att fokusera på motion och nolltolerans när jag väl är där, men det blir bara svårare och svårare att motivera sig till dessa tillfällen och under tiden av slentriandrickande står allt annat på paus. Jag vill äta rätt, tänka positivt, inte stressa, motionera…
Jag behöver framförallt vara där för min familj, jag är mellan 40 och 50 år och har förhoppningsvis goda förutsättningar och fortfarande tid att vända skutan, men varför är det så jävla svårt! Jag känner igen mig i så mycket som andra skriver och har förstått att många som är både i min situation och de som har det betydligt värre får stort stöd av samtal och diskussioner här inne.
Jag behöver pepp och råd från likasinnade. Både de som lyckats ta sig ur skiten och de som befinner sig i min situation. Problemet är så tabubelagt och stigmatiserande, jag kan prata lite med min fru om detta men aldrig på det djup som jag hoppas kunna uppnå här. Jag vet inte hur ofta jag kan vara inne och skriva aktivt på forumet, men jag ska försöka och jag kommer fortsätta läsa varje kväll när jag lägger mig.
Vad har ni för erfarenheter? Hur klarar man sig igenom den första, svåra tiden av rastlöshet, ångest, ilska och trötthet? Vilka tips finns på avledande manövrar och mönsterbrytande vanor? Jag orkar inte ha det så här längre. Jag vill vara glad, pigg, en god förälder och en man med energi för aktiviteter och närvaro, inte verklighetsflykt och en längtan till helgsoffan och den korta, korta avslappning alkoholen ger för stunden.
Jag behöver hjälp och pepp.