Hej! Jag dricker aldrig ensam, bara när jag ska vara social eller agera med andra. Andra i detta fall är tyvärr också min familj, eller främst man. Jag vet exakt mina triggers, vet exakt vilket problem jag egentligen har. Får inget stöd från maken trots att jag förklarat precis vad jag behöver, dvs förebyggande dialog, ett varför eller hur tänkte du nu. Älskar att vara social, har stora nätverk, sköter mitt jobb perfekt och det går bra för mig. Kan dock erkänna att jag ibland fixar det exakt på gränsen då jag ibland festar till det mitt i veckan. Förstås alltid godkända bra nätverk men känt folk vilket då man kan skoja bort och prata om "oj vilken fest det var". Men nånstans så finns det där svarta tomrummet. Önskar att någon som känner igen sig eller någon annan kan prata lite här. Känner mig vilsen i största allmänhet och det där med att alkoholen smyger sig på i ökande grad utan att man anat det.... Där är jag nu. Har jag tyvärr insett. Tar mer än tacksamt emot dialog med någon likasinnad. Kram till er alla som kämpar med eller emot.