av Filippa

Hej alla ni andra anhöriga..

Jag har tidigare läst i forumet men precis nu valt att bli medlem.

Min man sedan drygt ett år tillbaka (och sambo innan dess i ca 15 år) har problem med alkohol. Ibland stora, ibland mindre.. men det har varit så mycket knasigheter den senaste tiden som gör att jag känner att det kanske är dags att lämna honom.. Han kan inte avgöra när det är dags att sluta dricka. Han har varit på fester och inte kommit hem (pga fylla) och inte varit kontaktbar på telefonen, blivit redigt full hemma på helger etc. Han blir otrevlig och ibland elak när han dricker för mycket. Jag känner att kärleken påverkats av detta, jag har så länge önskat och hoppats att han ska inse problemet, men som så många andra så kan han inse det efter en dålig kväll och sedan långsamt trappa upp drickandet igen. Tills något nytt knas händer. Jag kan inte lita på honom och jag känner att jag blir sur och irriterad när han vill dricka eller dricker mer än 2-3 öl/glas vin.

Men till saken hör att vi har två små barn tillsammans. Jag är så rädd att han skulle dricka för mycket när han är själv med dem (vilket jag eg tror att han låter bli, men hur vet man?) blir det ett glas för mycket så släpper han allt. Han vaknar inte på natten om han druckigt för mycket.. tänk om något händer barnen då? Jag kommer ju aldrig att kunna få ensam vårdnad (för han kommer ju inte erkänna något problem) och jag vill ju att barnen ska få vara med sin pappa..

Är det dags att lämna eller ska jag försöka mer? Tror inte att han kommer att gå med på terapi/behandling etc.. Är det någon som varit i samma sits? Hur vet man att det är dags att lämna? Jag vill ju inget hellre än att våra barn ska få ha mamma och pappa tillsammans och att jag kan förlita mig på min man.

Odelsten
tis, 2016-12-27 - 14:40

Hej. Hur har det gått för dig nu under julen? Har du kommit fram till något beslut? Blev det en lugn långhelg eller är du mitt uppe i en jobbigare period med att han dricker mer nu? Önskar god fortsättning och att nästa år blir ett bättre år!

Filippa
ons, 2016-12-28 - 09:00

Hej,

Tack för att du frågar. Det har gått bra under helgen. Dock har jag börjat räkna hur många "enheter" han dricker, för att kunna ta upp detta ur ett hälsoperspektiv också.. och sedan juldagen har det blivit i snitt 6-7 enheter om dagen. Vilket inte gör honom så påverkad men är alldeles för mycket, tycker jag. Vid mitt första inlägg förra veckan drack han för mycket, vilket han även kände själv, dagen efter. Nu kommer han därför att försöka ta det lugnt ett tag.. Han pratar om en nystart men jag har hört det förut.. hur har du haft det i helgen? Kanske har jag läst det i din tråd, förresten..?

Odelsten
ons, 2016-12-28 - 13:52

Hej kort sammanfattning är att det var en ganska ok helg ingen jätte fylla eller stor bråk, har skrivit lite mer utförligt i min tråd. Håller tummarna att din man menar allvar men förstår exakt den där skeptiska känslan att man har hört det förr. Jag går runt i något slags vakuum där jag känner att vi inte riktigt pratat ut ordentligt och att jag inte kunnat säga precis som jag känner men att jag heller inte riktigt orkar ta tag i det nu. Hur gör ni på nyår, fest eller hemma med familj?

Filippa
tors, 2016-12-29 - 17:51

Igår bad jag min man att vara utan alkohol idag. Jag fick ett surt svar att "om det var så viktigt!". Idag har han redan druckit glögg och öl innan jag påminde om att jag bett honom att inte dricka idag. Men han tycker att jag bara jävlas..

Visst är det inte sunt drickande? Man dricker väl inte varje dag, flera glas per dag?! Om man inte har ett problem/beroende..?

Odelsten
tors, 2016-12-29 - 18:02

Nej det är inte normalt! Frågan är varför vi anhöriga börjar tro det efter ett tag? Varför tvivlar vi så mycket på våra egna känslor?

Odelsten
tors, 2016-12-29 - 18:52

Vi pratar inte alls med varandra nu.. Han ligger i soffan och sover?!? Och jag grejar för att slippa umgås och funderar starkt på att åka hem istället för att vara hos någon som uppenbarligen inte vill prata eller öht umgås.. Men känner jag mig själv rätt så fegar jag ut och blir kvar i tystnaden i stället...

Filippa
tors, 2016-12-29 - 21:24

Nu har jag pratat med min man.. men han vägrar lyssna. Ev kommer han att gå med på att prata imorgon. Tror att han skäms lite över allt, men han blev bara arg och vägrade lyssna.

Känner mig så osäker på allt nu. Jag vet att det kommer att fortsätta som tidigare och det kommer att finnas lugnare perioder och tuffare. Om vi fortsätter som nu. Jag tänker på barnen, den yngsta är inte ens 2 år. Ska de behöva åka emellan oss föräldrar? Ska jag behöva vara ifrån dem varannan vecka? Jag mår hellre dåligt än är utan dem.. Men är det rätt? Kanske mår jag bättre själv, och kan vara en ännu bättre mamma? Usch vd jobbigt, vet inte alls vad som är det bästa..

Odelsten
fre, 2016-12-30 - 06:56

Dina känslor är inte fel eller konstiga jag förstår att du har väldiga samvetskval när det gäller barnen men ja jag tror att du har rätt när du skriver att det är bättre för barnen om du mår bra än att dom växer upp i hem där en vuxen har ett beroende och den andra mår dåligt, jag kan inte de att ett sånt hem är det bästa för barnen? Det fins heller inget som säger att man måste ha barnen varannan vecks bara för att man separerar. Dina barn är så små så jag tror tillochmed att man rekommenderar att så små barn bor endast med en förälder och sedan har umgänge med den andra. Jag håller tummarna att din man vill prata om det i dag och att han faktiskt inser allvaret i situationen! All styrka till dig. Kram ?

Slumpmässigt A…
fre, 2016-12-30 - 10:46

Filippa! Jag är nyligen uppbruten från min sambo som druckit sedan våra barn var små, ja, även sedan tidigare. Hela tiden har jag trott att det är bättre för dem att ha föräldrarna ihop och förlitat mig på att "bara vi gör det", "bara han gör det", "bara jag stöttar honom i detta" osv, osv så blir allting bättre. Nu sitter jag här med två kantstötta tonåringar... och ett alldeles för stort boende och en gapande tomhet de dagar då barnen är hos sin pappa.

I vår lösning, eftersom pappan har insett att han har ett problematiskt förhållande till alkohol, är de lite mer hos mig, även om de är hos sin far regelbundet. Och det var lite av ett löfte från mig -- inte kunde jag sticka och själv "få det bättre", medan jag lämnade mina barn i ångesten halva tiden? Detta är inte en lösning som jag tror kommer vara för evigt. Men jag skriver det, därför att du nämnde det här med "varannan vecka", vilket var något som oroade mig väldigt mycket innan jag bröt upp också. Och det är fortfarande svårt att veta vad som är rätt, eftersom alla barn är individer och har olika relation till sin pappa...

Fast säger magkänslan dig att det inte är rätt att barnen är hos pappa för att han inte kan kontrollera sitt drickande, så kanske du ska lyssna på det. Särskilt som dina barn är små och behöver ha all den trygghet och förutsägbarhet som små barn behöver.

Vet inte om detta nu gör någon klokare. Men så är det väldigt svårt också! Kämpa på!

Filippa
lör, 2016-12-31 - 08:56

Tack för ditt inlägg!

Ja det är svårt. Jag läser mycket om andra här på forumet och min man är ingen som smyger eller har gömmor någonstans. I dagsläget vet jag detta. Ibland känns det dock som smygande när jag lagt mig och han sitter uppe och så fort jag gått öppnar han en öl.. men inga gömmor. Han blir inte full så ofta, aningen lurig har han blivit då äldsta barnet varit vaken men inte så det märks alltför tydligt.

Jag tror ju inte att det kommer bli bättre, men kommer det att bli sämre? Min beslutsamhet har falnat kan man säga.. Det känns som att vi är inne i en lugn period nu. Och han är en bra pappa och vi har roligt tillsammans. Jobbiga stunder då vi lever i småbarnskaoset finns ju. Jag vet inte om jag hänger upp mig på saker som hänt i det förflutna, drickandet har blivit mycket bättre..

Känner du igen tankarna? De går upp och ner, osäkerheten tar vid.. överdriver jag etc..

Starkt av dig att lämna din man, bra gjort för barnen. Jag förstår ju att ni har mycket att bearbeta men jag hoppas att ni alla kommer att må bra igen snart.

Kram och gott nytt år!

Odelsten
mån, 2017-01-02 - 09:45

Gud vad jag känner igen det där velandet hela tiden, känner precis samma sak. Vi har haft ett lugnt och bra nyår och nästa helg ska vi inte ses för att han har en fest inplanerad sedan länge efter det så har han själv bestämt att han ska ha en vit månad och nu när allt varit lugnt så börjar jag direkt vackla och tänka att det nog är jag som överdrivit han blir ju inte då dum när han dricker och han dricker ju inte på vardagar... Fast jag vet att det är inte helt sant för det händer att han dricker sig berusad på vardagar men inte om jag är där men jag hör ju i telefonen. Jag tror att det kommer vara ganska lugnt för mig ett tag nu med att jag måste se upp om några månader igen när allt gått tillbaka till det normala igen. När man läser här inne verkar det inte vara någon beroende person som klara av att dricka måttligt så varför skulle våra män vara undantag? Blev lite flummigt inlägg men det är så min hjärna fungerar just nu ?

Muminmamma
tis, 2017-01-03 - 00:47

Ny på forumet och har läst flera trådar. De ni skriver känns igen och vilken styrka ni har. Min man dricker i stort sett varje dag. Har gemensamma barn och barn sen tidigare.
Frågan när man ska lämna ställer jag mig precis som många av er. Egentligen skulle man fråga sig varför ens partner har valt att dricka och supa bort det bästa, dvs familjen. Jag är så trött på ljudet av öl som öppnas. Flaskor som göms. Lukten av spriten i sovrummet. Sludrandet. Elakheter och den ständiga pressen av att inte räcka till.
Vi ska inte ta mer skit. Börjar planera för hur jag skulle klara mig och bli fri.
Tack för att ni delar med er.
Kram

Slumpmässigt A…
tors, 2017-01-05 - 11:40

Jo. Jag känner verkligen igen det här med att beslutsamheten kan försvinna. Det gjorde den för mig i många år. Den kom och den gick. Hittade ständigt tecken på att saker blev bättre, kunde bli bättre om bara jag gjorde lite mer och om bara vi stannade tillsammans som familj, här, i utlandet, på olika orter.. Men den gnagande oroskänslan som både kan sitta i magen och i mitt fall i det lilla kontrollcentrat i hjärnan, den ska man nog ta på allvar. Jag önskar att jag hade förstått tidigare vad det var jag gjorde, att jag hjälpte min sambo att upprätthålla sitt drickande genom att se till att han hade ett "normalt" familjeliv trots sitt drickande och hur det egentligen gick ut över barnen. Jag tänker att jag kanske hade agerat annorlunda om jag mycket tidigare hade haft någon aning om att det fanns så många andra i min situation.. vad det var jag sysslade med.. att det inte finns någon annan som kan ändra på drickandet än den drickande själv. Men det har gått upp för mig först nu på slutet, i ungefär samma veva som jag nu har gått vidare.

Vet inte om det ger dig något svar alls. Men önskar dig styrka och en harmonisk (!?) trettondedagshelg:)

Mags
fre, 2017-01-06 - 18:53

Sedan något år har jag eget alkoholproblem men mitt första beroende var medberoendet. Jag har barn med en man som hade ett alkoholmissbruk som tog olika vägar under vår långa relation. Vårt barn var också två år första gången jag var nära att lämna pga drickandet. Men samma för mig...ska hen bara träffa sin pappa på parkbänken tänkte jag. Sanningen är att det finns inte ett svar på hur du ska göra utan du måste bestämma var din gräns går. Men skaffa dig kunskap om alkoholism och medberoende. Om vad det gör med barn att växa upp under sådana förhållanden. Å var medveten om att alkoholism är en progressiv sjukdom som förvärras med tiden. Att förneka sina alkoholproblem är en del av sjukdomen. Och tyvärr måste den beroende komma till egen insikt om sina problem...

Slumpmässigt A…
ons, 2017-01-11 - 10:03

Nu har vi kommit in några dagar på det nya året och jag undrar hur det går för dig. Sköt om dig!

Odelsten
ons, 2017-01-11 - 11:19

Jag undrar också hur det går för dig Filippa? Hoppas du har det lugnt och bra!

Filippa
lör, 2017-01-14 - 07:21

Tack till alla för era inlägg! Det betyder jättemycket!

Min man har sedan nyår druckit "normalt" och bestämt sig för att inte handla hem dricka på några veckor. Så just nu känns det skönt. Dock har jag sett och hört detta tidigare och det har inte fungerat i längden.. Men jag hoppas. Har bestämt mig för att ställa ett ultimatum om han dricker för mycket igen.

Önskar er en fin helg! ?

Filippa
lör, 2017-02-04 - 07:35

En liten uppdatering.. Min man lovade att inte handla hem alkohol på några veckor men kunde inte hålla det den sista veckan. Vi (jag) har pratat om vad jag tycker är en okej mängd när man samtidigt har små barn hemma. Inte en hel flaska vin själv, har jag sagt. Igår
drack min man en flaska vin, 2 folköl (3,5) och ännu ett glas vin.. :( Blir verkligen less på det här. Det är ju inte så att han var påtagligt berusad eller så men det känns så respektlöst..

Är det någon som har lite tankar kring detta? Överdriver jag?

Hoppas att ni alla får en fin helg! ?