Har 5 dagar nykter idag, världens ångest och mår rent ut sagt skit. Känner mig helt apatisk samtidigt som det är som ett getingbo i huvudet. Ska det verkligen vara såhär?

Elias

Det är såklart olika hur man reagerar på ett a-stop. Jag är på dag 12 nu och de första dagarna var fyllda av ångest, svettningar och ett j-a sug efter alkohol. Precis som du beskriver det. Nätterna var nästan värst med sömnlöshet och svettningar. Sedan vände det! Mår prima för närvarande.
Detta forum är till enorm hjälp och man fattar snabbt när man läser olika trådar att man definitivt inte är ensam om dessa kval.
Så fortsätt vara aktiv här och stå emot den där djävulen, så fixar du det! Och du, det är värt de första jobbiga dagarna.

Björkek

Tack för svar! När kände du att det började vända Elias? Jag har inga problem med svettningar, yrsel eller illamående, men den där jäkla ångesten känns som att den ska äta upp mig inifrån.

Elias

För mig tog det en vecka innan det värsta vände, sedan har det blivit påtagligt bättre för varje dag. Ångesten river inte alls nu som i början, utan det ser ljust ut i sinnet.
Så håll ut! Släpper det inte bör du söka hjälp hos din husläkare, det finns bra medicinsk hjälp för ditt tillstånd. Det kan du se omvittnat här i forumet i många trådar. Jag har, hittills, klarat mig ändå men det varierar väldigt från person till person. Det är absolut inget nederlag att söka hjälp, tvärtom. Det är ett tecken på att man tar sin situation på allvar och att man verkligen vill ha en förändring.
Kämpa på!

Björkek

Jag har Lergigan så att jag kan sova på nätterna. Nackdelen med den är att man blir så himla seg och inte vaknar ordentligt förrän långt in på fm. Därefter kommer Herr Ångest och kliver rakt in. Att jag har telefonfobi, och svårt att ringa folk gör det inte lättare heller. Känner mig rätt isolerad och ensam, även fast jag vet om att det är jag som ställer mig själv utanför,

Lena72

Ta timma för timma....
Kolla film, läs här och eller en bok.
Själv sitter jag med ångest o är inne på min 3dje latte. För att inte ta det där jävla glaset.....
Ger råd till dig, fast jag själv är på väg utför. Kämpa! Det blir lättare! Har just haft 8 V nykterhet innan denna skit veckan.

Ester

Hej, jag är inne på min 8 dag och ångesten har lagt sig, men mardrömmarna och värken på nätterna är fortfarande rätt jobbigt, även om det har blivit bättre. Jag pratade med min husläkare häromdagen och fick jättebra stöd, både när det gäller tips, tabletter och uppföljning. Sen tycker jag det här forumet är guld, här finns det många kloka tankar och råd, vilket åtminstonde gör att jag känner mig mindre ensam i detta svåra.

Björkek

Grattis till 8 dagar Ester! Jag är nyss hemkommen från ett AA-möte. Hade ingen lust att gå alls egentligen, men det känns ganska bra efteråt. Även fast jag inte är säker på att AA är lösningen på problemet, så ger jag det en chans. Att isolera mig själv hemma blir det definitivt inte bättre av, det vet jag.
Egentligen är jag en social och glad människa, men de senaste 2 åren med alkohol har jag blivit mer och mer folkskygg, och tycker inte alls om den människan jag varit/är. Jag behöver definitivt jobba upp självkänslan igen, utan alkohol. Tycker också det är härligt att den här sidan finns. Ps. Mardrömmar - jo jag vet :(

eclipse

Är på dag 12 inte förrän vid dag 9 började det vända. Ha tålamod.

Björkek

6 dagar idag och fortfarande nykter. Ska på ett AA möte ikväll.
Tänker att jag behöver något att sysselsätta mig med för att hålla tankarna borta från alkoholen och ångesten. Jag pluggar i vanliga fall (till samtalsterapeut) - (ironiskt jag vet). Men har fått ta en paus från studierna, och vet inte när/om jag ska fortsätta , eller vad jag ska göra framöver. Men jag försöker ta en dag i taget, här och nu är det enda som räknas, och att fortsätta vara nykter.
För övrigt är här och nu något som är svårt som sjutton för mig. Jag har ångest för saker jag gjort bakåt i tiden, och känner mig stressad för framtiden.
Försöker som sagt hitta balansen, men har förstått att det är som en bergochdalbana den första tiden i nykterheten.

Ja, om du lyckas få kontroll över ditt drickande och distans till detta, så är det väl att betrakta som en merit i ditt ev kommande arbete. Kan inte tro annat.

Björkek

Tack Dionysa! Det var en mkt bra tankegång! Den tar jag till mig. Att jag kan använda mig av mina erfarenheter när jag väl tagit mig ur det här och fått distans till det. Den tankegången var mycket trevligare än skammen över att jag borde veta bättre som har massa mentala "verktyg".

Mags

Det är vanligare än man tror inom våra "hjälpa-andra"yrken med alkoholproblem. Mina alk.problem är tätt sammankopplade med stressen på jobbet och den emotionella påfrestningen jag upplever i arbetet inom socialtjänsten. Funderar mycket på hur jag ska hantera detta och om jag kan byta yrkesinriktning utan att "kasta bort" utbildningar och kompetens...

Förmodligen är dina erfarenheter till stor hjälp redan nu för dem du möter. Men i takt med att du bearbetar dina problem blir du förmodligen än bättre. Jag vet inte hur det är för dig men jag kan tänka mig att för närvarande kan skamkänslor och ångest stundtals stå i vägen för dig.

Jag har under mina år träffat många läkare, psykologer och socionomer som inte förstått mycket av vad alkoholism och alkoholproblem är. Det gemensamma för dem har varit att de inte varit i närkontakt med allvarliga alkoholproblem. Jag tror faktiskt att det är en nödvändig förutsättning för att kunna hjälpa andra med alkoholproblem är att man varit i närkontakt med sådana problem. Egna eller närståendes.

Min numera avlidna fru var en erkänt bra socialsekreterare. Hon kom från ett alkoholdrabbat hem och hon levde med mig och min alkoholism i över 30-år.
Själv sade hon att den erfarenheten hjälpte henne i arbetet.

Jag tror att vi som har alkoholproblem tvingas att tänka litet djupare kring människans själsliv än de som inte ställs inför liknande svårigheter.

Avslutningsvis vill jag önska dig all lycka i din kamp för nykterheten.
Vänligen Ikaros

Björkek

Ja, det verkar vara ganska vanligt bland oss som jobbar med att hjälpa människor, har en benägenhet att själva fastna i beroende av olika slag. Kan det vara den ökade känsligheten själsligt och inombords som gör att man dels har det yrke man har, och även att man själv lätt hamnar i beroende pga för mycket tankar och känslor (egna reflektioner)? Att vara duktig och hjälpsam för att känna sig behövd och duga. Spontana reflektioner, och givetvis är det olika från person till person. Men det jag har druckit mycket på är känslor som jag tryckt ned, och haft svårt att hantera. Alkoholen gjorde det bättre för stunden, men sedan mer ångest, och så det där berömda ekorrhjulet. De sista månaderna jag drack så kändes det som att jag hade ångest när jag drack, och ångest när jag inte drack. Alltså ungefär som inmålad i ett hörn. Jag har 9 dagar nykter idag, och gör inga större planer framåt just nu mer än att ta en dag i taget tills jag känner mig lite stabilare i mig själv.