linus

Hej Sara1212! Det jag kommer skriva nu är kanske inte helt och hållet vad du vill höra, men jag gör det i all välmening... Jag vill inte på något sätt trivialisera din känsla av att du gjort något som du ångrar hemskt mycket. Men. Även Lennart 53 - komplett med ölmage, röd näsa, och svettig flint - är en människa och bör behandlas med respekt. Istället för att fokusera på hans eventuella tillkortakommanden så bör du troligtvis vara ödmjuk och fokusera på vad som gör att du gång på gång har gjort saker du ångrar på fyllan - för det är vad jag tolkar som hänt dig flera gånger senaste åren. Att det en gång blev ännu mer fel än tidigare gånger - ur ditt perspektiv - är nästan oundvikligt. Jag har gjort mycket dumt på fyllan men det finns självklart gånger jag kan se tillbaka på som "mer dumma" än andra gånger. Men då misstag har hänt flera gånger borde ingången vara att kolla på anledningen till att misstagen, pinsamheter, förnedring, dumheter eller vad som helst, uppkommer.

Det låter som att du har problem att kontrollera alkoholen när du dricker. Börja i den ändan exempelvis. Det finns många här som skriver om hur de arbetat för att hitta ett sunt förhållningssätt till alkoholen. Läs trådar. Det finns sjukt mycket bra tips och inspiration. Men fortsätt gärna skriva också själv, hur du reflekterar över ditt drickande eller konsekvenserna av det. Lycka till!

Björkek

Hej Sara1212! Jag kan förstå din känsla och din ångest. Jag har gjort massa dumt på fyllan jag också, även om jag inte gjort just det du beskriver. Det är jättebra att du skriver av dig här, för känslorna och tankarna måste ju ut nånstans, annars är risken stor att du dricker på känslorna av skuld och skam, och då blir det bara en negativ spiral.
Vad jag förstår så har du flera ggr tidigare fått rejält negativa konsekvenser av alkoholen (som i stort sett alla på det här forumet som skriver har, inklusive mig själv) och du tillhör nog den kategorin som inte kan/bör dricka alls, för det finns liksom inget stopp. Man dricker tills man blir aprak, gör bort sig på ett eller annat vis, och har ångest efteråt. Med andra ord, den kategorin som de flesta av oss här på forumet gör (jag är definitivt en sådan person som inte kan hantera alkoholen). Det positiva är att du är så pass ung, och kan göra en rejäl förändring i tid, utan att du ska behöva få alltförmycket negativa konsekvenser. Har du funderat på att gå på ett AA möte? Jag var på ett AA möte igår, och där var bl a en 24 årig tjej med, så alkoholberoende / alkoholist kan man vara oavsett ålder, ursprung, yrke etc. Försök att inte slå så hårt på dig själv. Även fast jag förstår att det är svårt. Fortsätt skriv här, ös ur dig! Kram!

Sparkle

Hej Sara1212!
Jag är själv väldigt ung, 22 år gammal och har också problem med alkohol.
Jag har alldeles precis slutat dricka, för att vara mer exakt 10 dagar sedan. Var precis som du en Stureplanstjej som älskade att festa men kunde ej kontrollera mitt intag alkohol. För 10 dagar sedan gjorde jag det värsta jag någonsin gjort på fyllan.

Jag har bestämt mig för att aldrig mer dricka alkohol. Jag vet att jag kommer att klara det. Det är en så sjukt stor lättnad för mig att veta att jag ALDRIG IGEN kommer vakna upp med ångest, minnesluckor osv. Från och med nu är jag i kontroll.

Det som har hjälpt mig mest i min bearbetning dessa allra första bräckliga dagar är tankarna: "Jag har gjort många dumma saker, men jag är ingen dum person. Idiotiska saker, men är jag ingen idiot. Jag gör ett aktivt val för att förändra och förbättra."

FLYTTA FOKUS! Du straffar och kommer i framtiden straffa dig själv nog över det här. Försök så gott det går att förflytta fokus till bättre saker som ger dig ljus och hopp.

Det hade varit kul om vi hade kunnat vara stödpersoner för varandra.
Det är bara att skriva, jag kollar in här några gånger om dagen.

linus

... i vem du tycker är vidrig. Och jag hör och förstår att du är väldigt upprörd över vad som hänt. Jag menar inte att på något sätt ta det ifrån dig. Det jag försökte lyfta var: är det verkligen att just den här saken som hänt som är problemet för dig, eller finns det ett annat problem, som gör att den här saken kunde hända, som är det verkliga problemet. En situation som du mår dåligt av måste givetvis få processas och hanteras, självklart. Men, och jag tänker att det på något sätt är därför du skriver just i det här forumet, sedan finns det nog också en obra relation till alkohol som gör att du hamnar i jobbiga situationer.

SkåneTösen

Jag kommer ihåg dig Sara. Och jag känner igen mig så mycket från när jag var yngre. Jag var väldigt utåtagerande sexuellt och hade mycket sex jag inte ville ha med helt fel personer. Det är helt klart din relation till alkohol som är boven i dramat. Den är väldigt destruktiv. Du behöver sluta.
Jag har varit där du är och vet precis hur det är, drickandet leder till självdestruktivt beteende vilket ger upphov till massa ångest och självförakt. vilket leder till mer drickande. Man är inte rädd om sig själv. Det känns som det inte spelar någon roll vad man gör för allt är ändå åt helvete. Det är en mörk och väldigt ensam plats att vara på.
Men! Det går att ändra sitt beteende. Det går att sluta dricka. Jag har inte druckit på över ett halvår, något som jag aldrig trott jag skulle klara av förr. Men det gick.
Har du någon i ditt liv som du skulle kunna prata med om detta? Om inte finns det massor av hjälp du kan få, samtals stöd tex. Det finns många olika sorts hjälp och du kan säkert hitta något som passar dig. För jag tror du behöver hjälp. Begå inte det misstag jag gjort och fastna i drickandet i många år. Du är ju ung, du har hela livet framför dig. Och det livet kan vara så mycket bättre än det är nu. Ett liv utan alkohol och alla problem det medför.
Livet är svårt och man har ju andra problem än sitt drickande, men det är svårt att lösa dessa problem om man dricker. Alkoholen är ett fängelse som gör att man inte kommer vidare. Om du inte är redo att söka hjälp än så råder jag dig att skriva mer här så du kan få stöd och feedback på hur dina tankar går. Det kan också vara nyttigt att läsa andras trådar. Jag hoppas detta blir ditt första steg till ett bättre liv.
Du förtjänar det. Och det är fullt möjligt, kraften finns därinne i oss även om det kan vara svårt att se den genom alkoholdimman.
Ta hand om dig. Läs och skriv.

Björkek

http://www.aa.se/unga-i-aa Kolla in sidan, och prova ett AA möte! Du kommer bli väl mottagen som ny. Och man behöver inte prata eller dela med sig av något om man inte vill. Du kan bara säga ditt namn och att du är där för att lyssna och se om det är något för dig.
Kram!

Sara1212

Hej!
Gud vad bra! Det är nog det bästa man kan göra.... bara fimpa alkoholen totalt. Måste kännas jätte skönt! Ojj jag förstår. Hoppas du mår bra ändå fast det blev så illa. Men det är så svårt att tänka så.. Har genom alla år identifierat mig med vad jag har gjort på fyllan, "sån är jag liksom" och vet att det har bara brytit ner mig och försämrat min självkänsla. Vet att jag inte är en sån människa men kan inte låta bli att tänka tvärtom. Skit svårt. Ja jätte gärna!
Kram!

Sara1212

Ja jo jag förstår, ursäkta om jag var lite grov i mitt svar. Men är lite instabil just nu. Och ja! Gud ja jag vet att min förmåga att inte hantera alkoholen är absolut det som orsakade det. Absolut. Tack!

Hej Sara1212
Tänkte först efter att jag läst din berättelse skriva ner en hel del här. Sedan läste jag Skånetösens inlägg och hon skriver vad jag tänkte så jag blir kortfattad.

Jag tror att du också behöver förlåtelse. En förlåtelse från dig själv. Jag har hela mitt liv (är 72 år) levt med ett självförakt. Ett självförakt som gjort att jag struntat i mig själv och gjort idiotiska saker när jag druckit. Efteråt har detta gjort att jag föraktat mig själv än mer. Så har den negativa spiralen sett ut.

MEN det finns även en positiv spiral men den förutsätter nykterhet. Läs t.ex Elias tråd och andra som skriver här på forumet och/eller gå på AA och lyssna på berättelser. Ett råd är att du den första tiden håller dig till "vinnarna" alltså de som förmedlar något positivt.

Avslutningsvis vill jag säga att jag inte dömer dig och ingen annan har rätt att göra det heller. Du har inte skadat någon annan än dig själv och du kan nu påbörja processen med att såren skall läkas. Ett mycket modigt och viktigt steg tog du genom att skriva här.
Förlåt dig själv och ta all hjälp som går att få.
Kanske detta låter som en predikan men jag tar mig den friheten eftersom jag bryr mig om dig. Du är ung och kan slippa det helvete jag har genomgått på grund av alkoholen. Det är nog något som de flesta här på forumet känner, vi bryr oss om dig.

Vänligen
Ikaros

Sara1212

Hej! Kommer ihåg dig också. Fan va bra, ett halvår är riktigt bra. Hur känns det? Du låter riktigt smart. Exakt allt du sa är sånt som jag känt men inte riktigt kunnat förklara. Det här med fuck it... i fredags tänkte jag så. Att jag hatade allt och alla och sket i att det fanns en morgon dag och drack då som en idiot men tidigare under de hära fyra månaderna som det har gått helt felfritt tänkte jag aldrig så, utan tänkte - du ska inte bli för packad, du ska åka hem sen och inget ska hända liksom. Men något blev snett i fredags och jag märker att om jag skulle dricka idag så skulle det gå åt fanders. Och ja det är en väldigt ensam väg, det är typ det värsta men skulle skämmas allt för mycket och skulle bara må ännu sämre om folk runt mig verkligen visste vad fan jag håller på med. Nej har inga som jag skulle vilja prata med om detta, och ja..jag har också tappat en hel del kompisar pågrund av hur jag betett mig packad, (läst andra inlägg). Så helt ärligt så finns det inte många kvar, vilket jag fullkomligt förstår. Skulle fimpat mig också om jag kunde. Skönt att höra faktiskt att du också var lite som jag, låg med fel människor och så. Har inte läst om någon som verkligen har förklarat vilka "konsekvenser" och förnedrande saker man gjort på fyllan. Vilket jag behöver typ höra.. att andra har gjort som jag. Dock va absolut detta det värsta. Har innan inte mått så här dåligt över ett ligg. Först när du sa att " jag också var sexuellt utåtagerande " tänkte jag men nej.. det är inte jag, utan detta fall var ett undantag men sen så tänkte jag på hur många jag har legat med som jag ångrat och förstod att jo.. jag är visst så. Vilket är lite skrämmande att jag själv inte riktigt förstår...förstår du? Lite luddigt kanske. Vill inte heller va kvar i detta. Förstår att du känt att du har slängt bort dina år, men det är så enkelt att hamna i detta. Jo jag vet att om man dricker så är det typ omöjligt att hantera de riktiga problemen. De problemen som gjorde så att man började att dricka.. just nu dock klarar jag bara av att läsa här vilket är givande. Och man får prata med såna människor som du som är snälla och smarta! Tack!

Hej
Visst skäms jag för vad jag gjort när jag varit påverkad och även för sådant jag inte gjort. Värst är det att tänka på hur jag försummat mina barn. Men det går inte att göra ogjort så jag försöker göra det bästa i dag genom att försöka vara nykter.
Att hata sig själv och att tycka synd om sig själv är inte bra och det försöker jag bearbeta genom att vara här på nätet och att gå på AA-möten. Jag läser och skriver också en del för min egen skull. Tankarna blir litet klarare när jag försöker skriva ner dem.
Det är givetvis inte någon annans fel att man dricker som du skriver.
Jag dricker i perioder och kan vara nykter ett år och mer. Senast (förhoppningsvis sista) vansinnesfyllan hade jag i mitten av oktober 2016. Måste då avgiftas på sjukhus.
Tack för kramen och en kram till dig också.
Ikaros

Jag önskar att du hade någon som kunde ge dig en kram och säga att du är bra och fin! Jag hade inte heller det som ung, eller jo en del kompisar men inte mycket till familj och jag hade också den här halvhemliga a-livsstilen jag höll på med när ingen eller inte så många såg. Vet inte hur många jag råkat dra över på fyllan, inklusive en kompis pojkvän, folk på jobbet, lite vem som helst ute, och ofta efter att själv ha varit sådär fylleäckligt påflugen och raggig, inget elegant flirtande precis. Ofta har jag inte varit ens särskilt sugen på den personen eller vad man ska säga. Det var mer som ett led i galenskapen. När man dricker sådär riktigt ner i rännstenen, så kan jag få känslan att man bara vill fortsätta neråt och att man på nåt sätt vill att allt ska hamna på ända. Undrar varför! I alla fall önskar jag för dig att du kan tillåta dig själv att inte plåga dig med skam och skuld för den där händelsens skull. En kompis sa till mig när jag hade ångest för något liknande jag gjort på fyllan, och jag sa att jag inte fick ihop bilden av mig själv med detta, att det inte känns som jag, men att det antagligen berodde på att jag var äcklig innerst inne på nåt sätt, i alla fall sa min kompis då att det är a som gör det med mig, det är inte 'jag' utan det att min sjukdom eller svaghet gör det med mig när jag dricker. Vet inte om det är så men kändes som ett nytt perspektiv som lade lite mindre ansvar på mig - kanske kan det hjälpa dig att tänka så?
En annan sak, har läst inlägg av flera unga här på forumet. a kan drabba vem som helst! Finns också en bloggerska som jag hittade när jag googlade som är typ 25 och berättar om att hon varit nykterist några år pga alkoholism som ung. Det är nog inte ovanligt!
Här på forumet är det många som är precis som du, som klantar till det på fyllan och får ångest osv så här kan man nog vara helt ärlig! (är själv ny)
Kramar, önskar dig allt gott!

Sara1212

Hej! Åh tack för inlägget! Vad bra att du ändå hade dina kompisar! Dom låter också vettiga. Och ja..det skulle inte va helt fel att ha någon som man bara kunde böla sönder med en stund. Har just nu för många hemligheter för att kunna fungera som männsika, det är utmattande...kan man bikta sig hos en präst? Haha nej då. Du var också så? Precis som mig alltså, jag blir ju äckligt desperat och klängig och som du sa långt ifrån någon smidig flirtare. Jätte jätte skämmigt. Och jag blir så förbannad att jag låter mig förnedra mig på det sättet...hade liksom inte ens kollat på vissa av de killar jag har legat med i nyktert tillstånd men ja..ändå låter man sig sjunka så lågt. Jag är också rädd för hur många som har sett mig bete mig så och om det är några som känner en. Det är faktiskt den värsta enligt mig - paranoian. Har bra självförtroende nyktert vanligtvis, nu är den ju inte på topp men så fort jag har druckit såå blir den sne..förstår inte. Ja men verkligen! Det här med att man vill skada sig mer, man vill nå botten av helvetet typ..är sjukt. Men en liten teori kanske och den är idiotisk är att man kanske låter sig skadas mer bara för att få känna nått..allt kanske är åt helvete men att det inte händer någon förändring i livet, att livet bara är en rak linje så är det nog väldigt lidsamt. Man vill att det ska gå ner...men också även upp, har ingen aning dock! Det din kompis sa låter ju absolut vettigt hade självt sagt exakt så till dig eller nån annan som har betett sig som mig...ska verkligen försöka tänka så. Känns verkligen skönt att höra nån som har gjort som jag och tänkt som jag. Det känns verkligen bättre. Tack mårran! Skriv ett inlägg sen om dig när du känner för det, skulle absolut vilja läsa!
Kram!

Sparkle

Vad fina alla människor är som ger sådan pepp och fina ord till Sara1212 <3
Tänk vad stärkt man kan känna sig. Även jag som läser får mycket inspiration.

Alla har sina historier och ingen av oss är ensam här i detta forumet. Du säger att dina vänner har svårt att förstå och att det inte finns så många kvar: Men kolla så många som sträcker ut en hand här. Du är visst värd att ha vänner, men du är värd att ha vänner som möter dig och vill hjälpa dig. Vänner som INTE dömmer dig!

Du är sjukt stark som tagit steget att skriva här.

SkåneTösen

Du verkar också snäll och smart. Du är i en dålig situation nu bara. Det känns jättebra att ha varit nykter så länge. Livet har blivit oändligt mycket lättare, visst finns det problem och ångest men är nu mycket bättre rustad att handskas med det.
Jag förstår absolut att du tänker "nej sådan är inte jag" för det är ju INTE den du är och det är inte den jag var heller. Det som du gjorde var för att du druckit alkohol. Hade du inte varit berusad hade du inte gjort så, det hade inte hänt. Det där beteendet det är dom vi blir när vi dricker. Inte dom vi är egentligen. Det är skillnad. Känner också igen det där sjuka med att vilja göra sig illa, det blir nästan ett beroende i sig...ett tag identifierade jag mig så starkt med dom självdestruktiva sidorna att jag på allvar trodde att det inte fanns någon annan väg. Inte för en "sådan som mig". Kände till och med en sjuk stolthet över när folk förfasades över mina fylle äventyr...
Och det blir så när man inte är rädd om sig, ångesten som växer, saker man skäms för läggs på hög, gränser för vad som är okej flyttas så långt ifrån var dom borde ligga, osv. Det leder till självförakt och att man tappar tron på sig själv för man kan inte lita på sig själv att fatta vettiga beslut. Man glömmer bort att man har ett värde. Du är värdefull Sara och det är jag också trots att vi gjort jättedumma saker.
Det kanske ser mörkt ut nu men det finns lösningar för dina problem, det finns det faktiskt. Jag hoppas att du väljer att stanna här hos oss, du ser ju själv vilket fint stöd man får härinne. Här är det ingen som dömer. Alla vet hur det är. Det är viktigt att du har någonstans att vända dig, det är ju mycket som tynger dig nu. Här är alla välkomna oavsett var man är i livet. Det är starkt av dig att du skriver här, det är det inte alla som vågar.
Om du orkar och har lust kan du läsa min tråd, den heter "Jag har definitivt ett problem" och ligger i Förändra sitt drickande.