av Sparkle

Hej!
Jag är en tjej på 22 år som successivt under de senaste året börjat bli väldigt rädd för alkohol.

Som nykläckt 18åring kunde jag ibland märka att jag blev lite väl investerad i drickandet under fester och utgångar. Mest gick jag hem med killar jag egentligen inte ville vara med och fick extrem ångest. Jag hade lite minnesluckor ibland, men jag såg det som något normalt och tänkte att det väl händer de flesta tonåringar.
Det var först under året som 20 jag blev värre. Jag kunde ibland dricka så att jag inte kunde stå upp, jag gick fortfarande hem med vem som helst och hade noll respekt för mig själv. När jag senare skaffade pojkvän och vi var ute tillsammans kunde jag slå om helt och börja skrika, gråta, kasta saker osv. Jag kunde ibland bli helt galen för ingen anledning alls. När jag dagen efter tänkte på det så kunde jag inte för mitt liv förstå vad som hade hänt eller vad som triggade mig.

När jag var 21 år var jag väldigt nykär i min pojkvän och festade inte så mycket, men de gånger jag festade kunde jag ibland slå över precis som förr och vara väldigt elak mot honom. Gråta och bråka med honom över saker som jag inte ens håller av.

Idag är jag som sagt 22 år, snart 23. Jag är inte längre nykär (men fortfarande ihop med samma kille) och jag har haft perioder igen då jag har festat extremt mycket. Det var för kanske 6 månader sedan då jag faktiskt började känna att mitt drickande kanske inte var helt normalt?
Jag började se saker jag gjorde som mina vänner inte gjorde som t.ex:
- Ifall ingen annan ville ha en till drink/shot gick jag och köpte en till mig själv ändå, och detta gjorde jag ibland i smyg för att jag skämdes (detta händer inte bara 1 gång under kvällen utan flera).
- Stannade på klubben även när mina vänner gått för att jag inte ville sluta festa.

Minnesluckorna började bli fler och tätare. Ibland kom jag hem klockan 7-8 på morgonen. Jag kunde supa bort viktiga saker och inte ens leta efter dem utan bara känna "skit samma" och dra vidare. Jag började få ett vandrande öga. Det vidrigaste var däremot känslan som jag alltid kände efter ett visst antal drinkar "jag skiter i allt, fuck allt".

Mitt problem har aldrig varit att jag har kämpat med att sluta dricka varje dag. Mitt problem är att när jag väl börjar dricka, så kan jag inte sluta. Jag kan räkna på en hand de gånger jag lyckats hålla mig till 1-3 glas vin. Det går alltid överstyr. Och när jag är full så skiter jag fullständigt i allt och alla, allra mest mig själv. Det känns som att jag har våldtagit min egen värdighet på något sätt...

Jag har varit nykter i 10 dagar. Det var otroligt kämpigt i helgen. Jag hade ett sug efter vin som jag kunde känna ut i fingerspetsarna!

Alla tips på nykterhet mottages. Jag har själv bestämt mig för att jag SKA klara detta, men jag behöver stöd och hjälp från människor som förstår!
Vad säger man till vännerna som ej förstår? Vad gör man på fest? Vad gör man när man blir extremt sugen eller någon försöker tagga igång en på att dricka?

Peter
tis, 2017-01-17 - 10:37

Tack för att du delar med dig av din historia! Ett första steg är att ta modet och orken att skriva av sig. Du skriver att du bestämt dig för att du SKA klara detta och 10 dagars nykterhet är en otroligt bra start. Bra jobbat!

Ibland kan det ta lite tid innan en tråd kommer igång, men jag är säker på att du kommer att få mycket goda råd och stöd från andra här på forumet!

Än en gång, varmt välkommen!

Peter / Alkoholhjälpen

Sara1212
tis, 2017-01-17 - 13:13

Hej!
Vi pratade förut! Jag känner igen mig sjukt mycket. Det här med killarna, supa bort grejerna, minnesluckorna, va kvar på krogen tills lamporna tänds, fuck it känslan osv. Allt det var standard för mig....(har inte varit ute på riktiga krogen på fyra månader typ) men ändå är jag förvånad över att du själv har insett först att det är något destruktivt över det, för mig var det folk runt omkring som märkte först. Det är ett bra tecken ändå! Att det inte har hunnit gå ut över dem förutom din pojkvän lite då. Mår du fortfarande dåligt och känner att din värdighet har våldtagits fastän du är tillsammans med din kille? Menar att det var ett tag sen?Mår dåligt när jag får läsa att du känner så, du vet att jag själv lider av samma sak typ men när jag läser att du känner så blir man ledsen. För det är inte rätt. Du drack för mycket och thats it, det ska inte handla om mer än så. Dock kommer jag ihåg flera ligg som jag ångrade lite men jag insåg att det var lite överdriven ångest och att det va kul på sitt sätt, dock inte i mitt senaste fall som du läst haha det är en helt annan femma. Straffa dig inte för hårt försöker jag säga..Jag är inte eller har varit med folk som hetsar med dricka, alla har snarare lugnat mig pinsamt nog. Så har inget svar på den. Men om de är medvetna om hur du blir ibland på fyllan så borde de uppmuntra att du tar det lungt? Men riktigt bra att du körde vitt i helgen! Att bli som du och jag blir på fyllan sliter på förhållanden men din kille verkar förstående och det är as bra! Använd honom som stöd!
Ha det!

Sparkle
tis, 2017-01-17 - 14:03

Hej Peter!

Tack för pepp! Ja det var verkligen en sten som rullade av mina axlar när jag fick ur mig allt i skrivande form. Jag tror verkligen att det kommer vara till stor hjälp att skriva med andra på detta forumet.

Sparkle
tis, 2017-01-17 - 14:31

Kul att du skriver till mig här också!

Vi verkar ha väldigt mycket gemensamt. Känslan är enligt mig det värsta; att man känner sig oövervinnerlig på ett sätt som gör att man blir destruktiv!

Jag tror att mina vänner dricker för mycket själva alternativt att de är så vana vid att jag är såhär när jag festar. Jag flyttade till Stockholm när jag var 19 år så de har inte känt mig i mer än ca 3 år och jag antar att jag alltid har varit ganska spårad sedan jag flyttade hit... Men jag är som du säger oerhört glad över att jag slutat förtränga att detta är ett problem.

När det gäller min pojkvän så är det klart att han underlättar saker för mig. Han är oerhört stöttande och mer än vad jag själv tycker jag förtjänar. På fyllan har jag haft ett vandrande öga och varit alldeles för intresserad utav andra män. Det är någonting som jag aldrig skulle göra i nyktert tillstånd, det går emot alla mina värderingar. Det är i dessa situationer som jag känner att denna isprinsessa-känslan jag kan få är så jävla vidrig. Jag bryr mig helt enkelt inte om vem jag sårar. Det är som att jag förråder mig själv och mina egna värderingar. Detta är någonting jag och min partner har pratat om och inget jag håller hemligt (kan väl vara värt att nämnas).

När jag var singel så låg jag också runt rätt mycket som du skriver att du också gjort. Det tycker jag är lugnt och får ej ångest av antalet (och de borde du inte heller ha!) pga kvinnor ska fan få ligga hur mycket de vill! Problemet har väl mer varit att man många gånger varit med personer som man egentligen inte vill vara med, eller kanske varit extra lätt att få att gå med på tjatsex. Många gånger har man ju inte orkat säga emot pga man har varit för full. Och då skäms jag för att jag inte har stått upp för mig själv!

Många av mina vänner har inte fattat att jag har ett problem och tycker att jag överdriver. Det gamla vanliga "Det är väl inte så farligt", "Vadå du kan väl ej vara alkoholberoende?", "Är det inte lite väl att sluta dricka helt?". Men jag tror att de antingen kommer förstå senare eller att de helt enkelt får finna sig i mitt beslut. Det är ju inte direkt så att det påverkar dem!

Tack för peppen! Så härligt att ha någon att prata med som faktiskt förstår känslan i att det har gått för långt.

Sara1212
tis, 2017-01-17 - 18:08

Jo du förtjänar honom! Min syster har pojkvän och hon är i din ålder eller 93a, hon spårade också på fyllan och gjorde sjuka saker men det var inte så destruktivt som i mitt fall, vi kan inte jämföras på det sättet. Men under den här tiden hon var tillsammans med honom hade hon sällan druckit eller gått ut och han hade aldrig sätt henne packad meeeen sen så skulle dom på summerburst och hon blev ju skitfull och skit sne. Hon bråkade med honom, skämde ut honom inför hans kompisar, ignorerade honom totalt, blev iskall och började sen ragga på andra och hon strullade med ett gammalt tinderragg den kvällen. Dan efter har hon nog aldrig mått så dåligt. Hon kunde typ inte fatta att den hon älskade näst mest (jag är på första plats) hade hon skadat så mycket. Vilket typ skrämde henne väldigt mycket. Jag tänkte direkt på detta när du beskrev hur du blev mot honom. Sjukt lik. Lösningen för henne att hon aldrig drar ut på krogen med honom. Men har du varit otrogen?
Ja det var väl mer det jag försökte säga. Att tjejer liksom inte ska dömmas för hårt. Är så mycket mer vanligt att tjejer ångrar ligg än killar. Vilket är oroväckande. Men man kanske inte ska blanda ihop det med den problematiken vi har upplevt..Ja och som du sa att man har svikit sig själv och sårat sin värdighet är ju verkligen mardrömmen. Att utlämna sig sexuellt på fyllan lämnar helt andra och djupare spår än om man bara blev dyng ute och skämde ut sig. Jaa det här med dina vänner..fan svårt. Men dom kommer säkert respektera ditt val men du kanske borde vara beredd som du sagt tidigare när det börjar att ja typ shotas då jävlar ska alla tvinga sina shots på en. Är det så att du har pratat riktigt ärligt om dina tankar om alkohol och dom bara nej det är inte värsta grejen? Låter då som att dom inte vill förlora sin fest kompis...Ja detsamma! Vi får verkligen prata mycket!

Sparkle
ons, 2017-01-18 - 14:40

Låter som att din syster har samma problem som oss två (fast med andra "symptom") i en kanske lite mildare grad om det blir bättre om hon ej drar ut med killen..? Liknande hände med mig då jag också hånglade med en annan kille. Har ibland fortfarande svårt att andas när jag tänker på det. Även om jag knappt minns någonting ifrån den kvällen och allting är som i en dimma så VET jag ändå vad jag har gjort. Och jag minns att det enda jag kunde tänka var "Jag bryr mig inte!"
Jag är väldigt lyckligt lottad som har en partner som valt att försöka förlåta mig för det. Jag tror på något sätt att han förstår att det inte hade med honom att göra. Jag har i iallafall 4-5 månader uttryckt min rädsla för alkoholen till honom, han har ju vetat sen länge att jag kastar iväg kontrollpanelen i samma stund jag druckit 4 drinkar. Jag är ganska övertygad om att det även är en lättnad för honom att jag valt att bli nykter.

Kompisarna kommer att fatta i sinom tid. Mina vänner tycker ju att det är så himla tråkigt att jag inte kan dricka mer. Nästan som att de tycker synd om mig, som att jag missar något. En vän sa "Tråkigt för din skull att du inte ens kan dricka lite eller ibland". Men jag tror inte att man förstår om man inte själv har ett normalt förhållande till alkohol. Samtidigt som jag sitter här och känner att jag har hittat -THE SOLUTION-. Eller jag känner oftast iallafall att det är en stoooor stor lättnad. Med undantag för ibland, då vinsuget känns helt galet mycket (senast igår). Då är det nästan så att jag intalar mig själv att "jag har ju inte alls något problem med alkohol". Brukar dock komma till insikt ganska fort efter det och lugna ner mig. Ta en cigg och andas. Ciggen har hjälpt mycket när jag är sugen. Ska sluta med dem också men en sak i taget!

Men hur går det för dig? Vill du sluta dricka helt?
Hur känner du nu efter helgen? Är det bättre eller sämre?

Sara1212
ons, 2017-01-18 - 23:58

Jaa hon har ju absolut haft väldigt stora problem med alkoholen men i två år nu har hon inte haft några problem förutom den incidenten, och dricker bara 2-3 glas vin när hon dricker. Hon gick ut en gång nyss med pojkvännen och inget hände. Så hon verkar ha ordnat upp sig..kanske! Förstår men du ska absolut inte behöva må dåligt över det speciellt om det bara har hänt en gång. Det spårar ur ibland och din pojkvän verkar ha hästarna i båset eller vad man säger och fattar. Tänk det kunde ha varit ännu värre, men fattar att det tar tid att gå vidare och förlåta sig själv. Men du ska verkligen inte behöva må dåligt över det! Ja man förstår ju hur dom tänker, liksom att dricka är ju kul också. Ja så sjukt hur förblindad man är, man ser ju här på forumet hur det har tagit 30 år för människor att inse att dom har ett problem. Ja ciggen <3 ja gör allt för att stå emot alkosuget! Allt! Du är jätte duktigt!
Kram

Sara1212
tors, 2017-01-19 - 00:12

Juste sista frågorna hehe. Dom höll jag på att glömma haha. Jobbiga frågor. Nej jag vill inte sluta dricka. Okej lyssna först!! Jag hade ett och ett halvt år där jag spårade ur totalt, har gjort saker som jag fortfarande tänker på och som gör att jag vill bara hänga upp ett rep i taket och hänga mig själv. Så den perioden var långt ifrån normal. Sen insåg jag att jag hade ett problem. Så jag skulle testa att dricka måttligt och det gick as bra! Kände påriktigt aldrig ett sug, aldrig. Drack bara typ två gånger i månaden och det var måttligt. Inget hände och jag taggade hem och sov i min egna säng. Sen för typ tre veckor sen drack jag lite oftare men inget som spårade ur. Sen hände en sak i fredags, jag mådde extremt dåligt och bestämde mig för att bli råpackad..eller bestämde och bestämde..iallafall slutar det men den värsta möjliga utgången som du vet...Fan i helvetet. Så jävla nära på att fixa mig!! Så jag vet inte. Har snarare lärt mig att aldrig dricka när jag är deprimerad och liksom självmordstaggad typ. Jag vill ge det ett försök till. Det gick verkligen så bra förutom den gången. Vad tänker du? Dock fattar jag nu att jag inte kan dricka och tar det vitt en stund.

Sparkle
tors, 2017-01-19 - 09:43

Gud vad skönt att du ändå känner att du kan ha kontroll!
Jag är nästan lite avundsjuk. Jag har också testat hela "dricka normalt" grejen men det funkar ej för mig pga spårar ur förr eller senare. Är glad för din skull att du är i kontroll och känner dig själv.

Ja oerhört viktigt att absolut inte dricka när man är ledsen eller arg. Man tror på något sätt att alkohol ska ta bort problemet men så är det ju aldrig. Det bara flyttar upp problemet samt adderar en baksmälla (och förvärrar även saken ibland)... Det är ju också lätt att romantisera alkoholen. "Nu är jag så ledsen och sitter här med mitt glas vin, så fint och sorgligt" ;).

Sara1212
tors, 2017-01-19 - 20:54

Så du kommer sluta dricka helt och hållet? Finito liksom? Det är jätte bra men undrar bara om du tänker för evigt? Jag är verkligen inte i kontroll...som du har läst. Om något sådant liknade händer igen så behöver jag tänka på att sluta helt. Tänker inte spela roulette med alkoholen hela livet liksom och helt ärligt tror jag att jag har större problem än jag vill inse. Men jag får se. Ja så sant. Man romantiserar det verkligen då..men dricker du bara vin? Har du prövat öl eller cider? Det är nog bara bullshit att det blir nån förändring man kan ju bli packad på 10 öl också...haha " jag ska bara dricka några öl" liksom.. men vet inte det kanske går långsammare. Hur känner du dig nu? Med nykterheten och allt? Kram!

Sparkle
fre, 2017-01-20 - 09:37

Jag förstår att du kanske inte alltid har kontroll, men ändå att du känner att du KAN ha kontroll överlag och kommer kunna försöka kontrollera A i framtiden :)

Ja, jag känner verkligen att this is it för mig... För mig är det INTE värt det. Alls faktiskt... Jag var på samma plan som dig för typ 4 mån sen då jag slutade dricka i en månad pga var rädd för vad A gjorde med mig (drack så att jag knappt kunde stå och liksom slussades runt på dansgolvet, 0 kontroll)... Då kände jag senare att det här går ju bra och började dricka igen. Gick rätt bra i början, hade tur att jag inte gjorde något dumt just de första gångerna, men det släppte sen och blev bara värre och värre igen. Jag tänker att jag i framtiden fortfarande kommer gå ut (nykter). Lära upp mina sociala förmågor igen och sluta använda A som socialt glidmedel. Jag är en väldigt rolig, knäpp och glad person med lätt för skratt, så tror ej det är några problem egentligen. Man har bara lutat sig tillbaka på alkohol så himla länge! Man börjar tro att man BEHÖVER det.

Jag har druckit allt möjligt... Har även tänkt tanken "bara cider när jag går ut", slutar med att man dricker 4 cider ute och blir askalas (och troligen tar emot drinkar och shots pga dum i huvudet) ändå eftersom man redan innan dragit en flaska prosecco/5 cider på förfesten.

Mår faktiskt rätt bra nu. Killen hade dock dödsfall i familjen i veckan så har varit väldigt ledsen och druckit vin hemma (han har såklart frågat om det är ok och jag har sagt ja). Det är lite jobbigt men det går, jag går ut en gång per kväll och tar en cigg om det blir för jobbigt. Däremot har jag haft extremt svårt att sova nu dessa 13 dagar jag varit nykter? Inatt låg jag vaken till 2? Har aldrig haft problem förr på det sättet.. Jag tränar väldigt hårt 4-6 dagar i veckan så jag är oftast helt slut på kvällen. Så var även fallet igår, var helt slut men bara kunde inte sova.

Hur går det för dig? Hur känns allt och har du landat i allt som har hänt?