Har inte varit inne här på flera månader, men känner att det är dags nu, dags att bli stark, dags att ta tag i livet och få mitt liv tillbaka.
Det brakade ihop totalt på nyårsnatten efter att vi kommit hem från ett par vänners middag. Med såklart alldeles för mycket alkohol till maten och som sällskap...både innan och undertiden vi var där. Jag tog min son och flydde, som jag så många ggr gjort förut...denna gången stannade jag en vecka där, lämnade honom i sin alkoholstinna värld för en stund.
Men som alltid går jag tillbaka när jag får höra de orden som jag vill ska hålla...jag ska försöka sluta dricka, denna gången menar jag det för jag vill inte förlora er, jag har bara er....jag blir så arg på mig själv för det.
Han hade inte druckit på 2 veckor innan han föll igår, dock inte mycket men tillräckligt för att jag ska vackla och vända taggarna utåt och min själ inåt.
Denna gång har jag som jag också sagt till honom ringt för att få hjälp och få börja prata, han ska följa med har han sagt. Sen om han gör det är en annan femma, men då vet han att jag lämnar och kommer att ta till alla medel för att göra det. För denna gång kommer jag ha stöd utifrån....

Jag vet inte vad jag vill med denna tråd egentligen mer än att skriva av mig och kanske få en peppning av mig själv genom att skriva. Att prata med min nära och kära runtomkring är som vanligt hopplöst. Jag har bett dem om att stötta mig men inte komma med några pekpinnar för det orkar jag inte och jag är så väl medveten om dom men ändå så kommer de så fort jag pratar med nån.
Fick även höra idag av en nära vän att det märks att min son håller på att påverkas negativt av detta (han är precis 2 år)...ja, vad ska jag säga? jag vet det, jag är medveten om det...jag håller på att försöka kämpa till att våga ta steget fullt ut, men just nu, just i detta nu är jag för svag....jag är en svag människa som behöver höra att vi fixar det, jag hjälper dig med vad DU än vill oavsett. Men jag får aldrig höra den frågan, vad vill DU? endast såhär vill JAG att du gör, såhär tycker JAG att du ska göra för jag hade aldrig accepterat det här beteendet. Men jag har bara lust att skrika till dom att nä, men DU är inte i detta, DU har aldrig varit mitt i en sån här situation. DU står utifrån och berättar vad JAG sa göra.....

Jag var på en föreläsning hos den gruppen som har hand om anhöriga igårkväll, det va så bra och så skönt att få mina bedömningar bekräftade. Den handlade om symtom och beteenden hos alkoholister...han stämmer överens på varenda punkt. Skillnaden var att jag inte blev bedömd utan mer en bekräftelse på att mina reaktioner är helt naturliga i en sån här situation och att man behöver hjälp för att reda ut det. Jag ska dit på måndag em, då har jag bestämt att göra detta fullt ut. Jag ska prata ut om ALLT som jag aldrig pratat med någon om, aldrig vågat eller erkänt ens för mig själv.

Jag bara undrar som jag alltid gjort, vågar jag verkligen? jag är så rädd för mitt egna liv, för jag har levt med detta i 10 år....det är ju såhär min värld och mitt liv ser ut. Kommer det nånsin se annorlunda ut? Kan det se annorlunda ut? För mig är detta så vanligt att jag t.om trott ibland att det ska se ut såhär och att det ser ut så hos alla....finns inga män som inte gör såhär (för jag har sett det så nära hela livet)!

Samtidigt som jag vet att jag ska att jag måste för mig men framförallt för min son.

Nykteristen

Jag mår nästan illa av honom, det är en så fruktansvärt jobbig känsla och allt jag vill är att skrika rakt ut på honom o börja ett rejält storbråk men d hjälper ingen o knappast mig själv vid här läget jag vet ju d....men åhhhh den känslan i kroppen är sjuk just nu. Jag vill verkligeb inte prata om d framför sonen, han ger småpikat konstant om vilken dålig start han haft o att det här året är skit bla bla bla! Men säger jag nåt då höjer han rösten o ska börja skrika, ser hur sonen rycker till o jag säger att snälla låt d va ett par dgr men vi ska prata om d för d måste vi så är d bara....men då är d jag som tagit upp d, va kvar o acceptera eller lämna men då sticker han utomlands d ska jag ha klart för mig o han tänker inte betala nåt för sonen.....d kan han slå sig i arslet på att han ska aldrig behöva betala nåt för sonen, d gör han inte nu o d behöver han inte sen heller!

Så nu sitter han där i soffan bredvid äter en macka o låtsas som inget hänt o här sitter jag o känner mig äcklad, ledsen o så trött ända in i själen!

Men d är inte hans fel, absolut inte

InteMera

Jag åkte från jobbet och plockade upp dottern från skolan och förde henne till en kompis. Åkte hem med knut i magen och ja hemma väntar en full karl som är i stadiet "jag är så duktig på mitt jobb och ska berätta alla detaljer om mitt senaste projekt", oj vad jag är intresserad. Lånade hans bil idag och hittade lönnfacket i bilen där jag antar han gömmer spriten för han hade glömt luckan öppen idag när han fick bråttom att ta bort den när jag skulle ha bilen. Han är nu ut och in i garaget, jag är så arg och stressad så jag skakar och tror inte min mun hålls fast denna helg. Måttet är rågat, jag orkar inte mer med denna förutsägbara fylla!

Nykteristen

Som du misstänkte :-( blir en lång kväll för dig, men hoppas den blir någorlunda okej ändå....se till att inte ta nån skit <3
Är du själv hemma med honom ikväll?

InteMera

Ska ha hem dottern ännu ikväll, men till och med hon sa i bilen att hon vet pappa inte var sjuk i morse, att han bara ville vara hemma och dricka öl. Skulle inte förvåna mig om hon snart skäller på honom själv.

Han är såpass packad så han visste inte vad klockan var när jag kom hem, hade lust att bara kasta matkassarna rätt på honom. Hans egna son hade inte fått middag, tvätten jag bett honom fixa ogjord och all disk där den råkar bli. Hans son for iväg nu, han vet bättre än att vara hemma när pappa är full :(

Nu har det gått en lång stund i garaget igen, tror vi snart är på nivå ragla runt och vara arg och elak men han kommer fan (ursäkta språket) få klartext av mig inom kort. Jag vet man inte ska bråka när dom är fulla men...

Nykteristen

Jag vet känslan, när de är fulla eller bakis ska man helst va tyst med bråken, men d är så lockande att bara börja säga precis vad man tycker o tänker....men tror inte att d går in ordentligt då eller?

Usch, stackars sonen också! :-(

Ja om er dotter börjar med d så gör hon ju såklart rätt i d, bara inte hon får skit för d i gengäld!

Längtar till måndag när jag kan få prata o berätta vad som hänt o får råd i hur jag ska gå vidare med allt. För tror inte att d kommer bli så lätt som han verkar påstå just nu...,känner mig hjälplös i det här besluteg

InteMera

Nu har jag sagt det jag ville ha sagt. Som väntat möts jag av att jag är korkad, att han minsann får vara hemma och dricka för sin arbetsgivare för han är så duktig annars, att hans drickande inte är värre än mina fasoner (vad han nu menar med det) och att han sist skulle prata med mig om ifall han själv tycker han borde minska sitt drickande. Få se var kvällen slutar...

Nykteristen

Ja du Gud bevare mig ibland, är som i höra här hemma. Konstigt att d inte finns fler än dom som är så förbaskat duktiga på det de gör.....helt fantastiskt egentligen!

Hoppas hoppas kvällen blir lugn! Här vill jag verkligen bara sova, jag är så trött..sov kanske 2-3 Tim inatt o så upp o allt drar igång igen....

InteMera

Hur blev kvällen för dig Nykteristen?

Jag har lyft upp det obekväma på bordet nu, han vet vad jag tycker. Blev förståss arg och drack ännu mer för att jag är så jävlig. Jag åkte iväg en stund för att hämta hem dottern, när vi kom tillbaka hade han redan slocknat med en ny tom rödvinsflaska på bänken. Vi gick tyst och lade oss, märkligt nog somnade jag gott för på nåt sätt kändes det bra. Jag har sagt mitt rätt till honom, även om han först helt låssades han inte ens hörde jag pratar. Men jag stod på mig, krävde ett svar om han tycker hans drickande är bra och normalt. Jag har ikväll stått upp för mig själv, chockat honom med att öppet säga jag ser vad han håller på med när han springer in och ut i garaget, berättade att till och med dottern redan ser vad han håller på med. Vet inte om han tar åt sig så han skulle ändras men han såg nästan skärrad ut att få sån klartext i ansiktet. Att jag vet exakt var han gömmer sin sprit, att jag ser mönster i när och hur mycket han dricker, att barnen ser det.

Han vaknade efter nån timme och dunsade runt väggarna och välte saker, ramlade ur soffan när han försökte få filten på sig...Jag låg och höll andan, ska rusa in i sovrummet och gorma och förolämpa mig nu? Men han slocknade tack och lov igen så nu lär det vara lugnt resten av natten.

Nya tag imorgon. Stor kram till er alla här, på nåt sätt kommer stödet härifrån att få mig modig nog att glra det jag måste framöver, för mig och mina barn.

Nykteristen

Så sitter här nu denna lördagsmorgon, sovit 12 timmar...känner mig utvilad för en gångs skull! Men har även en annan känsla, en lite lättare känsla och beslutsamhet att d här kommer att bli bra tillslut, är d om en månad eller om 3 månader eller till sommaren så kommer vi att inte vara tillsammans längre efter d som hände i förrgår. Han har nu sin egen kamp om livet att ta tag i....för nu är d stopp, han visade efter polisincidenten att det fortfarande inte är något problem med alkoholen och att det är bara andras problem som förstör hans liv. Detta kaos är inte bra för honom sa han igår. Men det som bekymrar mig mest och gör att jag måste ta det här samtalet när rätt tillfälle ges är att han säger att han bara kommer att sticka hem till sitt hemland direkt. Men jag funderar då, vilket jag också ska prata med min terapeut om på måndag, vad händer med vårdnaden om sonen, vårt hus? Alt gemensamt? Han tänker inte i ilska såklart, men jag blir orolig....

InteMera

Om han har såna tankar att han flyttar hem igen måste du nog börja ordna allt ert så fort som möjligt. Det går säkert att ordna med allt om han inte är i landet men blir svårare då hans namnteckning behövs på allt från vårdnadspapper till huslånsarrangemang. Finns tror jag någon juridisk gratis konsultation per telefon som du kunde få hjälp av, det blir mycket juridik inblandat om han vägrar skriva på så försök få tag i en advokat som kan såna ärenden. Ta reda på vad som gäller så vet du vad du måste göra, känns säkert tryggare då.

Sin rattfylla kan han inte prata bort, så det kastet får han nog stå. Det är ingen som frågar vad man tycker om blåsprovet är positivt, desto högre promille desto högre straff. Han blir säkert arg och bitter på domstolen sen också, det är väl inte hans fel ens med dom i hans namn. Domen kan också variera i grad lite beroende på var och när och hur man kört, hur stor fara man ansetts ha förorsakat allmänheten och ifall man också brutit mot andra trafikregler.

Ja du, här sitter vi båda en lördag morgon och undrar var man ska börja för att reda i eländet. Min gubbe snarkar fortfarande bakis på soffan där han kraschade i natt, få se om inte det ska drickas igen såfort han vaknar.

Jag tänker fortsätta städa i skåp idag, packa ihop saker inför flytt för det blir det nog senast till sommaren skulle jag tro. Jag tror också jag ska kontakta min skilsmässoadvokat jag hade hjälp av förra gången, hon är så underbart strukturerad och kommer säkert med stöd och råd så jag gör saker i rätt ordning. Tror saker har gått så långt så stanna inte längre är ett alternativ, dilemmat med dottern som riskerar tvingas vara själv med honom måste jag bara försöka lösa på nåt sätt.

Stor styrkekram till er alla därute denna lördag!

Nykteristen

InteMera: Kvällen blev bra tillslut, när han väl hade fått ur sig att d är på han premisser som vi är tillsamman. Idag går inte prata med honom om d helt enkelt eller idag....sonen vaknade sjuk, feber o dunderförkylning! Så har en väldigt ledsen o mammig kille. Vet att samtalet om detta aldrig kommer bli rätt tillfälle, men d finns ju mindre bra o dåliga tillfällen eller inbillar jag mig d bara?

Hur har din natt varit? Skönt ändå att få säga d man tycker, hoppas bara lite av d har fastnat när han nyktrar till...annars brukar d vara en väldigt normal inställning när de inte druckit...den stora förnekelse o minnesförlusterna.

InteMera

För dom som dricker finns nog aldrig ett bra tillfälle att få sitt drickande kritiserat. Inte tror jag min man ett dugg bryr sig i det jag sagt men det känns nu bättre för mig idag att jag rensat det jag haft inom mig och sagt det högt. Få se om det blir total tystnad här idag, han brukar ignorera mig när jag varit sådär jävlig som han tycker när jag har åsikter om hans görande.

Stackars sonen din, hoppas han kryar på sig!

Nykteristen

Då får du om inte annat tid att fundera o en lugn dag om han är tyst, eller tror du han dricker mer?

Visst är d så, vi är så jävliga när vi påpekar nåt...för deras drickande är så känsligt. Ska bli spännande o se hur han är på torsdag hos beroendeterapeuten. Jag hoppas på ett sätt hon kan förklara lite ner hur d går till med lagen o vad som kan hända med orosanmälan, vid en dom av rattfylla o allt d där....ni vet i lugn o ro, info till oss! Om inte annat bara för att han ska få veta, sen behöver han inte fatta.

Han blånekade om rattfyllan, sen vet jag inte hur d va med promillehalten....får man reda på d direkt? För jag tänker är d grov rattfylla så kan d va så illa att d är fängelse?!

InteMera

Jag vet faktiskt inte hur fort man får reda på promillehalten, för min man gömde alla papper så jag visste inte hur illa förrän jag i smyg kollade hans papper när han inte var hemma. Hans blev klassat som grovt och äventyrande av trafiksäkerhet då han kört på en stor väg med hög hastighetsbegränsning och där bevisligen fanns andra bilar på vägen. Han hade dessutom timmar innan blivit tagen för grov fortkörning så det sänkte inte straffet precis...Han fick också villkorligt fängelse pga detta och graden av fylla. Men han tyckte ju allt var polisens fel som var ute efter honom när han blev tagen två gånger på ett dygn...Fick veta senare att han åkte dit för rattfyllan för att hans äldsta son visste han satt sig i bilen, blev orolig och tipsade polisen. Jag visste inte om rattfyllan förrän äldsta sonen hans berättade att pappa inte kommer hem inatt för att polisen tagit honom för rattfylla. Spnen skulle nämligen hämta honom men pappan vägrade skjuts och tog sin egen bil från platsen bara för att visa att han minsann kan köra - fyllevansinne!

Men inte har nu allt detta ändrat min man, några månader in på körförbudet var han ute på fyllan på en moped igen...och drickandet hade bara ett kort uppehåll just efter domen, sen har det fortsatt som vanligt och nu sista tiden igen eskalerat i mängd och förekomst.

Hoppas ni får ett bra samtal på torsdag, att han bättre kan ta in fakta när det är en utomstående och inte du som säger saker. Men du kanske inte ska hoppas det ändrar hans grundinställning till drickandet, att han har rätt och ni har fel...

Nykteristen

Åhhh nej, din stackare....fasen också! Tycker så synd om dig!
Men d betyder ju också på sitt sätt att han fullkomligt struntar i d du sa igår och ytterligare ett bevis på din fundering o framtida beslut.

Nej, jag har inga förhoppningar alls att han skulle se annorlunda på sitt drickande. Jag förutsätter att han fortsätter som vanligt o att han har rätt o vi har fel allihopa!

Även att mitt beslut känns som ett lättnad i sig så är alla dessa år av förminskande o förtryck påtagliga o man känner på nåt sätt skuld, eftersom han i alla år har sagt att d är pga mig som han är här, d är mitt fel o hur mkt jag än vet att d inte är så, så är d svårt att släppa. Nåt jag verkligen måste jobba med o få hjälp med

Nykteristen

Så då va dags igen, d är inte jag som är dum i huvet....måste fokusera på idag. Han är arg för att d ser så jvligt ut här hemma, vi är så smutsiga o d är så smutsigt. D är fasen sterilt här hemma, alltid välstädat....men han dricker inte

InteMera

Lunchtid och han har redan slocknat i soffan efter ett antal garagebesök, han har inte sagt ett ord och jag kan inte ens se på honom. Tror han har en maktdemonstration på gång, han ska visa vem som bestämmer eftersom jag bett honom dricka mindre så visar han med all tydlighet att han just därför nu ska dricka mer än vanligt. Så löjligt, barnsligt, totalt själviskt och totalt genomskinligt så man nästan kunde skratta åt det om det inte var så tragiskt det hela.

Nåja, jag känner mig rätt lugn och packar nöjt vidare i mina lådor i skåpen. Känns på nåt sätt idag som jag fått framtidstron tillbaka, det är han som är och har problemet. Jag kan välja att flytta och bli kvitt det, han måste fortsätta leva med sig själv och sitt drickande. Upplyftande tanke!

InteMera

Kommentaren om att det är smutsig hemma brukar jag också få höra, fasen så här ser ut halvskriker han ibland för att avleda från att han druckit. Detta kan inträffa en halvtimme efter jag städat hela huset. Vi har nog annars också extremt välstädat, han är själv den enda som lämnar grejer efter sig och att skura badrum och toaletter är på nåt sätt under hans värdighet så det är ju lätt då att ha åsikter om att jag bums borde ta åt mig av hans kommentar och avbryta läxläsning eller vad än jag håller på med och börja städa. För att han också bor här och själv kunde städa om lite smulor stör honom, skulle inte falla honom in. Lättare att kalla mig för gris, skylla på min son att han smutsar ner eller vad som helst som är utom honom. Att han kan spy i fyllan på trappan eller välta vinglas på vardagsrumsmattan räknas liksom inte... och inte är det han som städar sånt heller för den delen...

Nykteristen

Skön känsla för oss båda, vi har ett mål nu som inte känns fel...för vi har gjort d vi kan! Nu ör d upp till dom....

Blev ingen vila för mig som vanligt, han har såmkt att göra hela helgen....i och med garaget! Imorn ska han städa där...