Har inte varit inne här på flera månader, men känner att det är dags nu, dags att bli stark, dags att ta tag i livet och få mitt liv tillbaka.
Det brakade ihop totalt på nyårsnatten efter att vi kommit hem från ett par vänners middag. Med såklart alldeles för mycket alkohol till maten och som sällskap...både innan och undertiden vi var där. Jag tog min son och flydde, som jag så många ggr gjort förut...denna gången stannade jag en vecka där, lämnade honom i sin alkoholstinna värld för en stund.
Men som alltid går jag tillbaka när jag får höra de orden som jag vill ska hålla...jag ska försöka sluta dricka, denna gången menar jag det för jag vill inte förlora er, jag har bara er....jag blir så arg på mig själv för det.
Han hade inte druckit på 2 veckor innan han föll igår, dock inte mycket men tillräckligt för att jag ska vackla och vända taggarna utåt och min själ inåt.
Denna gång har jag som jag också sagt till honom ringt för att få hjälp och få börja prata, han ska följa med har han sagt. Sen om han gör det är en annan femma, men då vet han att jag lämnar och kommer att ta till alla medel för att göra det. För denna gång kommer jag ha stöd utifrån....

Jag vet inte vad jag vill med denna tråd egentligen mer än att skriva av mig och kanske få en peppning av mig själv genom att skriva. Att prata med min nära och kära runtomkring är som vanligt hopplöst. Jag har bett dem om att stötta mig men inte komma med några pekpinnar för det orkar jag inte och jag är så väl medveten om dom men ändå så kommer de så fort jag pratar med nån.
Fick även höra idag av en nära vän att det märks att min son håller på att påverkas negativt av detta (han är precis 2 år)...ja, vad ska jag säga? jag vet det, jag är medveten om det...jag håller på att försöka kämpa till att våga ta steget fullt ut, men just nu, just i detta nu är jag för svag....jag är en svag människa som behöver höra att vi fixar det, jag hjälper dig med vad DU än vill oavsett. Men jag får aldrig höra den frågan, vad vill DU? endast såhär vill JAG att du gör, såhär tycker JAG att du ska göra för jag hade aldrig accepterat det här beteendet. Men jag har bara lust att skrika till dom att nä, men DU är inte i detta, DU har aldrig varit mitt i en sån här situation. DU står utifrån och berättar vad JAG sa göra.....

Jag var på en föreläsning hos den gruppen som har hand om anhöriga igårkväll, det va så bra och så skönt att få mina bedömningar bekräftade. Den handlade om symtom och beteenden hos alkoholister...han stämmer överens på varenda punkt. Skillnaden var att jag inte blev bedömd utan mer en bekräftelse på att mina reaktioner är helt naturliga i en sån här situation och att man behöver hjälp för att reda ut det. Jag ska dit på måndag em, då har jag bestämt att göra detta fullt ut. Jag ska prata ut om ALLT som jag aldrig pratat med någon om, aldrig vågat eller erkänt ens för mig själv.

Jag bara undrar som jag alltid gjort, vågar jag verkligen? jag är så rädd för mitt egna liv, för jag har levt med detta i 10 år....det är ju såhär min värld och mitt liv ser ut. Kommer det nånsin se annorlunda ut? Kan det se annorlunda ut? För mig är detta så vanligt att jag t.om trott ibland att det ska se ut såhär och att det ser ut så hos alla....finns inga män som inte gör såhär (för jag har sett det så nära hela livet)!

Samtidigt som jag vet att jag ska att jag måste för mig men framförallt för min son.

Nykteristen

Kändes inte livet skit innan så gör d det nu när jag kom hem o öppnade posten. Men d va ändå väntat efter torsdagens händelse.

Soc kallar till möte, jag vet att jag inte ska känna skuld o oro över sonen men d gör jag. Det känns så stort på nåt sätt. Jag gör allt i min makt för att sonen ska skyddas av hans beroende och d som hör till men ändå så ska d bli möte för att höra om hans säkerhet...jag vacklar i mitt tänk, har jag inte gjort allt jag kan? Har jag inte skyddat honom som jag ska? Jag försöker ju att få ihop d här och bli av med alkoholen som präglar våra liv, iallafall den som dricker alkoholen....
100 miljoner tankar, d får inte gå längre....d får inte d då har jag inget mer! Jag vet att jag inte ska tänka så o polisen sa ju d också att d är inte mig de anklagar för någonting utan allt som händer hamnar på sambon, men ändå är mina skuldkänslor närvarande! Faaaaaan också!

Han är inte hemma än och som tur är så är han ledig när vi ska dit, annars tror inte jag att han skulle följt med om han ens kommer göra d nu....vad händer om han vägrar? Jag får ju såklart gå dit själv då....men jag tänker med honom? Tror liksom inte att d går att skjuta bort ett sånt här möte eller?

Li-Lo

Jag har följt er ett tag och blir glad av det stöd ni ger varandra. Vad som gläder än mer är att ni stöttar till små steg för att förändra er situation, inte bara den som dricker utan ER situation. Jag vill skriva några rader utifrån inlägget ovan. Att socialtjänsten blir inkopplad är oftast av godo trots deras ibland dåliga rykte. Att göra en utredning tydliggör ofta situationen från flertalet perspektiv och kan dessutom leda till att man får stöd. Det är syftet.

Fortsätt vara de ansvarsfulla föräldrar ni återkommande visar att ni är! Att dessutom vara en partner till någon som dricker komplicerar naturligtvis samtidigt låter det som att ni alla på lite olika sätt börjar skifta fokus och ta era egna värderingar och behov på allvar.

Varma hälsingar Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Nykteristen

Det lugnar mig lite att faktiskt få höra det, som du säger deras dåliga rykte är ju d man får höra och ärligt talat blev jag rädd för vad som ska komma när jag fick deras kallelse, har ju bara rykten att gå efter. Ringde dock upp dom för o få bekräftat om vi kommer ha individuella samtal eller bara ihop, d är bara ihop men bad om att få individuella också då jag känner att hela sanningen kommer inte att komma fram annars...dumt eller ej men detta är d sista jag ville!
Det kommer även vara med en kollega från vuxenenheten sa hon, vad menas med det? Är det för råd o stöd om alkoholen?

Hur som så känner jag mig lite bättre till mods efter ditt inlägg o d ska nog gå bra på torsdag ändå! <3

Heleena

Jag var på ett sådant möte (ensam) förra veckan. De hade gjort orosanmälning eftersom att min fd. sambo (min sons pappa) varit inlagd på tillnyktring. Om de ser att en förälder är ordningsam och tar ansvar är det inte säkert att det blir utredning. De vill informera om ditt ansvar enl. Lag att skydda ditt barn osv... jag tyckte det var bra. Fick ett nr att ringa om det skulle vara något. Att det är någon med från vuxen är säkert pga.alkohol, men han måste själv vilja ta emot hjälp. De tvingar ingen.
Men min fd. Sambo har gått med på att lämna prover och ta antabus på beroendeenheten nu. Sedan rapporterar de till soc. om det skulle vara något. Skönt tycker jag så att man törs lämna sonen och känna sig tryggare med det. Sedan krävs nog mer om man ska hålla sig borta från alkoholen, men ett steg på väg... tror inte att du behöver oroa dig, det är ju inte DU som har gjort något. Kram

Nykteristen

Okej, skönt o få höra från nån som varit där...bad som sagt att få prata själv med dom också.

Sambon kom hem tidigt o då få det där brevet va ett slag i magen sa han, här kommer man hem med present (till mig), bra humör för att han fått 100% kontrakt på jobbet o tidigare än vanligt för o få d här brevet. Jag började gråta, d är liksom inte d här jag vill ha heller när jag öppnar brevlådan.

Sen fick jag höra hur dåligt Sverige va o att allt va nyårsaftons fel för att jag stack o bla bla bla bla, jag blir så ledsen när jag hör alla hans klena ursäkter som inte säger nånting längre mer än att de gör ont!

Nåt roligt idag iallafall är att jag ska gå på arbetsintervju imorn inför en ny tjänst...håll tummarna för mig!

InteMera

Du kanske inte var så förvånad över hans reaktion på brevet, att det fortfarande är allt och alla andras fel att ni en får ett sånt brev...

Du ska bara se till at ge soc rätt bild, att det är bara han som har problemet och att du är en ansvarsfull, normal, kärleksfull mamma som tar hand om ditt barn, ditt jobb och ditt hem på ett utmärkt sätt. Ge dem ingen anledning att tro att du inte skulle klara av att ta hand om dig och barnet. Man måste verka stark och kompetent i dessa sammanhang även om man är nervös och orolig. Går man dit och verkar vara ett nervvrak med tveksam ork vete katten hur många möten ni tvingas gå på om dom tror inte du heller klarar av sonen. Gråta och bryta ihop kan man göra efteråt, men just den timmen måste man låta och se ut som att man har saker under kontroll. För jag tror fullt att du Har saker under kontroll, bara du slipper hans fylla och elakheter.

Att ens orka tänka på att byta jobb i samma veva är starkt och jag önskar dig massor med lycka till för intervjun, hoppas det går vägen om det är ett nytt jobb du verkligen vill ha. Ska hålla tummarna!

Nykteristen

Tack InteMera, nja d är absolut inte rätt tillfälle att byta jobb....men ett måste då i samma veva som allt brakade loss här hemma så meddelade min chef att han ska avveckla företaget så har 3 mån på mig innan jag står utan arbete så d är lite som brinner i knutarna som med allt annat i mitt liv...
2017 är inte riktigt mitt bästa år.....än så länge!

Nä jag hade inte räknat med nån annan reaktion än d jag fick av honom. Ska se till att verka helt säker i mina ord, inget gråtande...får nypa mig själv i benen när jag pratar om det helt enkelt!
Nä, d är väl d som du säger man vill inte verka vek o svag inför dom. Man vill visa vad man går för, för det här är ju faktiskt den man lever av o får den där äkta kärleken....

Tack för peppande ord <3

InteMera

2017 kommer visa sig vara ett suveränt år ännu, bara vänta och se! Som vanligt så händer allt på en gång, men vad tusan...som dom säger: go big or go home! Byt jobb, bostad ja byt frisyr och köp dig nåt nytt att ha på dig i en helt ny stil när du ändå håller på ;) You go girl!

Nykteristen

Hoppas du har rätt angående jobb o bostad iallafall ?

Hur har d gått hemma hos dig ikväll? Har allt återgått till d "normala"?

Man blir nästan lite schizo emellanåt, humöret på sambon svänger nåt så djävulskt...nu låtsas han som inget när han kollade tvn.
Det som gör mig mest förbannad är att han inte ens tar åt sig när d handlar om sonen, d gör mig så fruktansvärt arg o de där sista känslorna börjar tappas av mer o mer.....

InteMera

Stora förändringar kan ju ibland också få uttryck i nytt utseende, man manifesterar förändringen genom att också förändra hur man ser ut. Skojade nog mest med dig om ny frisyr och nya kläder, men kanske ingen helt galen ide? :)

Här var kvällen nästan trevlig, alla på gott humör och mannen hjälpte till i köket och hade till och med köpt mig en liten present. Känns ändå ihåligt, en charmoffensiv för att släta över men inget löfte om nån varaktig förändring. Jag känner mig ändå ganska lugn. Behöver inte göra nåt förhastat, kan i lugn och ro leta bostadsalternativ, ordna upp ekonomin för framtiden och fortsätta mitt smygpackande. Då vet jag att valet är mitt när uppbrottet sker, blir behovet akut att flytta snabbt om han tex blir våldsam igen så går allt fort att sätta i verket och om läget fortsätter dom nu kan jag se till att jag ordnat allt klart innan jag gör nåt.

Lycka till idag nu Nykteristen, vi här hejar på dig!

Nykteristen

Ja jag som vanligt kunde inte sova så smet ur sängen vid kl 05 o satt till min förvåning o letade nya kläder på nätet *hahaha* farligt d här forumet, på många sätt tydligen :-D

Det där med presenter, vad gör d till? Släta över sitt egna samvete kanske...toll förgäves, själv brukar jag aldrig få nåt men igår kom han hem med ett par löparskor som jag pratat om att jag velat ha länge...hmmmm

Tack, uppdaterar om jobbstatus när jag varit där!
Ha en fortsatt bra morgon min vän!

...fint! Ett par löparskor! Vet han vad han gör? Modigt av honom i så fall. Kärlek kräver just – mod.

Nykteristen

Den va fin den kommentaren... ;-D kanske är en anekdot att berätta för honom senare...han gav mig liksom tillfälle att utnyttja dom till fullo!

Nej, han är inte medveten ett skit av vad han gör, trots att jag upprepade ggr försöker säga d till honom...så fortsätter han att leva normalt i sitt huvud. Imorrn gäller d, dagen D med två bemärkelser, soc möte först och sen vidare till beroendeterapeuten....måtte han inte inse det efter morgondagen då är han mer väck än vad jag verkligen förstått och nog vill inse.

AliceAlice

Orosanmälningar är läskiga men kan resultera i något bra, för vår del så erkände pappan att han hade ett problem med alkoholen. Du har "inget" att oroa dig över, de kan också ta in information från dagis och släkt/vänner. Det är ju ganska svart på vitt det han gjort, han har ju svårt att slingra sig ur det!

Om han inte kommer så kallas till ett nytt möte men det är möjligt att de pratar med dig först, om du ändå är där!

All styrka!!!

Nykteristen

tack för de stöttande orden, som du säger så känns det läskigt...för att det sista jag vill är att ha antytts brista i min föräldraroll.
Ska ta ett snack med sambon innan vi åker dit om hur allvarligt detta är och att han kan inte sitta o brusa upp under det här mötet för de blir bara värre än vad det är....han har ingen koll på det svenska systemet och dess skyddsnät, därför är jag ärligt talat rädd för att han ska sitta och göra så sjukt dryg och dum framför dom och framförallt ljuga över nåt som redan finns på print

AliceAlice

... beter han sig så, så faller det bara tillbaka på honom, inte på dig! Du kan inte skydda och hjälpa honom, du har svart på vitt att han kört rattfull. med så snabb handläggning måste de ta allvarligt på situationen!

Kram

Nykteristen

Ja d va lite så jag tror också, men jag vet ju inte hur allvarligt d är....har inte fått nån info från polisen alls. Enligt honom är d ju bluff alltihopa fast han är väl medveten om d säger han så...

InteMera

Om han på mötet sitter och är dryg och visar han inte tar problemet på allvar måste det nog stå för honom, inte dig. Bara de ser och hör att du inte håller med honom, att du ser vidden av problemet och är villig att se till ert barn är säkert oavsett han syn på alkohol så kommer det bara göra det lättare för dig att få vårdnaden sedan som den bevisat enda ansvarsfulla av er två. Allt som tas upp på mötet dokumenteras och kan säkert användas till din fördel i en vårdnadsöversyn. Håll dig lugn du bara om han spelar upp, du kan inte hindra honom från att göra bort sig ännu mer så låt det ske. Var du den lugna och ansvarsfulla så går det bra. Lite orolig blir jag för dig vad som händer efteråt, om han ska tycka synd om sig och hata världen dricka...

Hur gick intervjun idag?

Nykteristen

Jag det är väl d jag är orolig för men o andra sodan måste jag ju inse att jag inte kan ansvara för hans gärningar längre....medberoendets kontrollerande sätts in hårt känner jag! :-( men jag ska hålla god o lugn min inför dom o va saklig!

Alltså det gick så jvla bra (ursäkta språket), de ville att jag skulle ge besked imorn om jag är intresserad o får då komma på en mer "intim" intervju. Kan redan nu säga att jag är väldigt intresserad så d ser ljust ut o känner mig så glad o upprymd över d iallafall. Sen om d funkar eller ej i slutändan så har jag iallafall gjort d bästa jag kunnat