Har inte varit inne här på flera månader, men känner att det är dags nu, dags att bli stark, dags att ta tag i livet och få mitt liv tillbaka.
Det brakade ihop totalt på nyårsnatten efter att vi kommit hem från ett par vänners middag. Med såklart alldeles för mycket alkohol till maten och som sällskap...både innan och undertiden vi var där. Jag tog min son och flydde, som jag så många ggr gjort förut...denna gången stannade jag en vecka där, lämnade honom i sin alkoholstinna värld för en stund.
Men som alltid går jag tillbaka när jag får höra de orden som jag vill ska hålla...jag ska försöka sluta dricka, denna gången menar jag det för jag vill inte förlora er, jag har bara er....jag blir så arg på mig själv för det.
Han hade inte druckit på 2 veckor innan han föll igår, dock inte mycket men tillräckligt för att jag ska vackla och vända taggarna utåt och min själ inåt.
Denna gång har jag som jag också sagt till honom ringt för att få hjälp och få börja prata, han ska följa med har han sagt. Sen om han gör det är en annan femma, men då vet han att jag lämnar och kommer att ta till alla medel för att göra det. För denna gång kommer jag ha stöd utifrån....

Jag vet inte vad jag vill med denna tråd egentligen mer än att skriva av mig och kanske få en peppning av mig själv genom att skriva. Att prata med min nära och kära runtomkring är som vanligt hopplöst. Jag har bett dem om att stötta mig men inte komma med några pekpinnar för det orkar jag inte och jag är så väl medveten om dom men ändå så kommer de så fort jag pratar med nån.
Fick även höra idag av en nära vän att det märks att min son håller på att påverkas negativt av detta (han är precis 2 år)...ja, vad ska jag säga? jag vet det, jag är medveten om det...jag håller på att försöka kämpa till att våga ta steget fullt ut, men just nu, just i detta nu är jag för svag....jag är en svag människa som behöver höra att vi fixar det, jag hjälper dig med vad DU än vill oavsett. Men jag får aldrig höra den frågan, vad vill DU? endast såhär vill JAG att du gör, såhär tycker JAG att du ska göra för jag hade aldrig accepterat det här beteendet. Men jag har bara lust att skrika till dom att nä, men DU är inte i detta, DU har aldrig varit mitt i en sån här situation. DU står utifrån och berättar vad JAG sa göra.....

Jag var på en föreläsning hos den gruppen som har hand om anhöriga igårkväll, det va så bra och så skönt att få mina bedömningar bekräftade. Den handlade om symtom och beteenden hos alkoholister...han stämmer överens på varenda punkt. Skillnaden var att jag inte blev bedömd utan mer en bekräftelse på att mina reaktioner är helt naturliga i en sån här situation och att man behöver hjälp för att reda ut det. Jag ska dit på måndag em, då har jag bestämt att göra detta fullt ut. Jag ska prata ut om ALLT som jag aldrig pratat med någon om, aldrig vågat eller erkänt ens för mig själv.

Jag bara undrar som jag alltid gjort, vågar jag verkligen? jag är så rädd för mitt egna liv, för jag har levt med detta i 10 år....det är ju såhär min värld och mitt liv ser ut. Kommer det nånsin se annorlunda ut? Kan det se annorlunda ut? För mig är detta så vanligt att jag t.om trott ibland att det ska se ut såhär och att det ser ut så hos alla....finns inga män som inte gör såhär (för jag har sett det så nära hela livet)!

Samtidigt som jag vet att jag ska att jag måste för mig men framförallt för min son.

Nykteristen

Vi ska ju till beroendeterapeuten ett par timmar efter men sen kommer jag inte ha nån koll alls på honom...så frågan är vad som händer på kvällen o framförallt på fredagkväll! Lördag ska han på teambuilding med jobbet o om han ska ut efter så skulle han sova hos en kollega sa han...så d lugnar mig lite iallafall om helgens bravader, eller tills på söndagem/kväll

Nykteristen

Som vanligt förstör jag kvällens stämning genom att ta upp d här...dvs om vad som ska komma imorn. Frågade om vi kunde ta en lunch o prata lite innan, sen va d kört! Han gick ut i garaget för att "prata" med sin mamma....men innan så sa han d att jo vi kan ta en lunch o prata!
Herregud, d börjar bli så tröttsamt detta...ärligt jag tycker så synd om min son som har en pappa som verkar strunta i honom eftersom jag kan lita på att han inte kommer vara kvar i Sverige så länge efter det här isånafall....ta tag i ditt liv för helvete känner jag! Han har ett ansvar som förälder, men jag vet och har insett att d är för mycket begärt av honom....

InteMera

Du verkar ha en intressant dag på kommande imorgon...Men kanske du efter alla möten får en klarare bild av hur framtiden kommer se ut, vad som kommer hända och vad du vill och måste göra. Kul att intervjun gick så bra, hoppas det går hela vägen så inte jobbsituationen åtminstone behöver bli ännu ett stressmoment. Lycka till med allt imorgon!

Här pågår charmoffensiven ännu, han lagade finmiddag på en onsdag och tog hand om disken efteråt. Men imorgon torsdag och jag är redan orolig för helgen. Klumpen i magen kommer tidigare och tidigare i veckan inför fredagar..

Nykteristen

Ja shit, han är lite nervös här hemma tror jag. Går o smådricker o tycker att livet är pest. Jag är pissirriterad som vanligt för att han dricker, d ger mig en sån krypande känsla i kroppen! Men spännande ska d bli o d är nog som du säger efter imorn tror jag att min bild över framtiden är satt även att jag ärligt talat redan ser den framför mig.

Åhh, kan förstå ditt dilemma i d hela.....fejkade charmen som man inte kan ta på riktigt längre. Hoppas innerligt att denna helg blir bättre för dig! <3

Nykteristen

Då har han n en gång sagt att d nu är slut mellan oss. Jag ska komma ihåg vad jag går miste om alla våra fina o lyckliga stunder. Han har verkligen försökt sitt bästa i d här o jag ger honom inte en chans till att förbättra sig...
Om jag säger nåt negativt om honom imorn så kommer han se till att mitt liv blir ännu värre..

Jag bryter ihop här hemma i tårar, behöver verkligen höra att jag gör rätt nu o att d inte är mitt fel även att jag vet d! Känns bara så jvligt....varför ska jag ha d såhär för?

InteMera

Han spelar maktspel med dig, trycker på alla dina knappar han kan för att få dig att känna exakt det du gör: Tveksamhet om du gör rätt, att du fråntar dig själv möjligheten till lycka, att det är du som ställer till allt, att om du bara gör si eller så så kan han sluta dricka...

Prova leta på youtube på narcissist mindgames eller nåt liknande och du kommer få massor med träffar där offer för narcissister och psykologer listar knep som dessa personer tar till för att kontrollera, trycka ner och bryta ner sina offer. Alkoholister verkar långt köra med exakt samma knep, du måste förstå att allt han nu drar upp är för att skydda sin egen världsbild, att han inte har eller förorsakar problem utan att han är ett offer för ogrundade anklagelser. Och det vet du inte är sant!

Du hittar inte på, du överdriver inte, du är inte galen! Styrkekramar till dig!

Nykteristen

Tack, tur att du finns här...får mig på andra o bättre tankar. Ska gå upp o lägga mig, kolla på dessa youtube-klipp o hoppas jag får sova inatt...d är tveksamt! <3

Nykteristen

Godmorgon, Dagen D är här...nervöst pirr i magen inför soc-mötet. Men glädjer mig att vi faktiskt har mötet med anhörigstöd efter...han har trots gårdagens diskussion gått med på att vi tar dessa möten och att han följer med, men även nu på morgonen sa han det att det går inte mer efter detta. Dvs summan i det hela, han tänker inte ge upp alkoholen för mig och sonen. Så jag antar att this is it, nu ska vi försöka utan att skrika på varandra (vilket d blir så fort vi pratar om det) i lugn o ro se vad vi gör härnäst....ska iallafall ta och ringa till familjerätten och be om en blankett för enskild vårdnad. Jag vet att han kommer inte gör några strider om det, så då antar jag att man kan göra det i god tro utan att blanda in dem för mycket....med deras beslut och så menar jag. Sen hur vi ska göra med huset, om vi ska sälja av med det eller om han kan tänka sig att jag tar över lånen och jag ger honom hans kontantinsats han satte in när vi köpte det, men det är moment nr 2. Nu ska vi ta oss igenom dessa möten idag och få lägga denna dagen bakom oss, förhoppningsvis.

InteMera, har du pratat nåt mer med honom om det du pratade med honom om i helgen som va? Inte för att han kanske förstår men mer att du fick säga det högt till honom igen, o då även till dig själv... Blir på nåt sätt mer verkligt när man säger det och faktiskt står fast vid sina ord, märker det nu ekkulle så gärna bara vilja säga att nä det löser sig det här, vi är en familj som ställer upp för varandra. Men inte denna gång, jag gråter en stund i min ensamhet, rycker upp mig och lunkar på..säger inget utan jag har sagt det jag behöver och inget jag ångrar, även fast jag faktiskt ännu skulle såklart vilja att allt va helt annorlunda, men det är det inte så det är väl bara att köra vidare på sitt liv.

AliceAlice

...dels blankett, dels möte med soc. Är ni överens är det ofta lätt fixat. Är ni gifta har ni dock 6 månaders betänketid men skicka med socs beslut så går de på det.

Fundera på frågan om hur du vill att ditt barns kontakt med sin pappa ska se ut! Du kommer garanterat att få den!

Lycka till idag, håller tummarna!!!

InteMera

Hoppas dagen för med sig lite mer klarhet Nykteristen! Som du säger jobbiga möten och du önskar allt var annorlunda men verkligheten är vad den är och då måste man anpassa sig. Lycka till med allt idag och önskar dig ork och styrka att ta dig igenom dagen!

Nykteristen

Det låter bra, då är det nog inga problem. Efter detta ska jag ta upp det med honom på ett smidigt sätt, han har ändå även idag sagt att han troligtvis inte kommer stanna i staden vi bor i och då är det ändå enklast o göra det på det här sättet. Som tur är, så är vi inte gifta, vilket jag i dagsläget är glad för att han stod på sig i det tycket.

Ska fundera på hur jag vill att sonens kontakt ska vara då bara....

InteMera

Jag har inte tagit upp mannens drickande efter helgen, väntar på rätt tillfälle..som jag vet aldrig kommer eftersom han kommer bli lika arg oavsett när jag tar upp det. Han anstränger sig nu så med att vara på gott humör, ringer mig på jobbet för att diskutera nåt vardagligt han vill ha råd om...Såhär trevlig har han faktiskt inte varit på många år. Då vill man liksom inte förstöra med att klaga på drickandet, hur fel det än är att tiga bara för att han plötsligt håller sig glad några dagar. Som att det skulle ändra nåt. Jag inser att det kommer ta tid för mig att bryta mig loss, främst för att jag vill få separationen gjord på ett sätt så jag inte retar upp honom mer än nödvändigt i hopp om att vi skulle kunna göra upp om dotterns boende med mig i godo utan långa rättsprocesser som jag vet det blir om jag gör honom förbannad då han inte skulle dra sig för nåt för att få sin vilja fram.

Känner mig rätt uppgiven och trött på allt funderande idag,bara han super till igen skärps väl min tankeförmåga igen till vad jag måste göra. Just idag känns det hela bara övermäktigt.

Nykteristen

Vännen min, förstår att du behöver en dag att bara vara och det ska du unna dig också i allt det här....annars kan det bli för mycket och det blir bara rörigare i huvudet och man gör drastiska saker som man inte tänkt säga eller gjort. Så njut ett tag av att han är supertrevlig och ta d i lugn och ro, det är då du gör påverkan på din och barnens framtid. Se iallafall till att ha en plan i huvudet vad du ska göra om helgen eskalerar till något hemskt, då har du iallafall det fritt inom dig och det kanske på nåt sätt käkens lite lättare inför det.

Självklart vill man att det ska gå på smärtfritt som möjligt mitt i allt det onda, mest för att skydda sig själv och barnen. Dock kommer nog ingen separation vara smärtfri. Gällande din dotters boende tycker jag att du ska göra det som känns bäst för din dotter, prata med henne om detta och vad hon skulle säga om det...du lär nog se och höra om hon vill vara hos sin pappa för sin skull eller för pappas skull. I nästa steg är ju att ta kontakt med soc gällande det....

InteMera

Tack för stödet och dom snälla orden! Tror jag just idag ska unna mig att njuta av lite solsken, mina fina barn och till och med en glad man därhemma. Tids nog kommer det jobbiga att eskalera, kanske inte så dumt att sätta grubblandet på paus en dag och låssas allt är bra, för att samla lite krafter. Kanhända får vi en lugn helg, om han försöker bevisa nu han inte har problem med drickandet genom att försöka vara som innan det blev ett stort problem, men vi får väl se. Man lever en dag i taget just nu, känslorna svänger åt både ena och andra hållet i tvära kast mellan dagarna. Men det är väl en process som startat, åtmnstone är man inte helt avstängd och kan tänka i banor av nya alternativa framtidsbilder istället för att känna sig låst till hur det är nu för all framtid.

Nykteristen

Gör det och njut av de fan vädret åt mig också, här är det trist...i både sinne och väder tyvärr! Men dessa moln ska skingras också snart hoppas jag...sätter på att sommaren bli en riktigt bra sommar.... <3

Nykteristen

Så då va soc-mötet avklarat o en stor sten i bröstet har lättat. De går inte vidare med nåt angående vår pojke så d va skönt. Men att sambon sitter o gör bort sig framför dom är ju såklart upp till honom o d gjorde han tycker jag. Nej jag ska absolut inte ha nån hjälp....tveksamhet i rösten när frågan kom om han dricker för mkt. Men d va bara i svenska mått som han gjorde inte där han kommer ifrån....
Herregud, nu lite mat så ska jag ladda för möte nr 2 men den ska bli skön o få ha...prata om allt. Hon vet ju allt ändå...

Nykteristen

Efter igårkväll va vi helt slut båda två så med sonen så gick vi o la oss direkt när vi kom hem vid 19...

Sista mötet gick tillslut bättre än jag förväntat mig. Det är ju ett så sjukt känsligt ämne för honom och det märks. Det spelar liksom ingen roll vem det är som tar upp det med honom så är det taggarna ut mot vad han känns inför det.
Men efter ett tag så kom vi in mer på hur han mådde i vardagliga livet, hur jag mådde och om han uppmärksammat hur jag mår vid vissa tillfällen...t.ex när han går ut i garaget. Hon sa att det är ju för er skull som ni sitter här, för ni är ju 2 i förhållandet.
det sa han ju att det är klart att det är och om jag nu känner att det är så stort problem vilket han ändå erkände på nåt sätt.
Hon frågade då om han var beredd att sluta dricka om vi jobbade mer med vår relation i övrigt också, d va han och då frågade hon när kan du sluta och hur länge är en period du känner är rimlig att testa. Från igår och en vecka i taget. okej sa hon, så om en vecka så pratar ni ihop er och diskuterar hur veckan varit och hur det känns inför kommande vecka. Det gick han med på. Sen är det en föreläsning nu i veckan dit nyktra alkoholister och anhöriga kommer för att berätta deras liv under och efter missbruk. Hon ville gärna se oss bägge två där och det gick han efter en stund med på.

Jag vet ärligt talat varken ut eller in om detta, ska jag lita på det? nä det gör jag verkligen inte. Ska jag ge honom den chansen att bevisa att han inte satt och snacka skit? jag vet inte om jag orkar.

Just nu vet jag att jag iallafall behöver ta en stund för att smälta allt som hänt igår och sortera mina tankar och mitt inre om det är värt om jag orkar eller om det är kört oavsett alkohol eller ej. Om han har förstört såpass att det inte går att hitta tillbaka till ett Vi.

Den här helgen är han inte hemma då han har en teambuilding helg med jobbet (sportaktiviteter)...så jag och sonen är själva hemma och det kan behövas...jag ser fram emot helgen nåt enormt. Länge sen mina tankar inför helgen va så och jag ska njuta av det iallafall.