Min mamma började missbruka alkohol samma år som jag flyttade hemifrån (jag var då 18år). Jag har två yngre syskon, de var då endast 10 respektive 8 år gamla.
Min mamma genomgick en magsäcksoperation och efter det eskalerade allting väldigt fort. På mindre än ett år hade hon blivit av med jobbet för att hon kom dit berusad. Hon försökte ta livet av sig och blev tvångsinlagd på psykiatrin. Blev utkastad av min styvpappa och hemlös. Idag bor hon på en camping i en husvagn utan värme.
I flera år försökt jag hjälp henne. Men sista droppen var när hon för ett år sedan ljög till polisen om att jag skulle sett henne bli misshandlad av en man jag aldrig ens träffat. Jag orkar inte längre vara ledsen och upprörd och försöker på något sätt skydda mig genom att inte träffa henne längre.
Jag trodde att hon skulle bli ledsen över att förlora kontakten med mig och mina två barn men människan har inte hört av sig en endaste gång. Hon fullständigt skiter i att hennes äldsta dotter inte vill ha med henne att göra. Detta får mig att känna mig så oerhört nonchalerad och genomskinlig. Förstår inte hur hon kan älska mig så lite. Blir så ledsen...