Hej,
Jag är en kille på 24år som har insetts att jag har grova alkoholproblem.. Jag dricker inte särskilt ofta 1-2ggr i månaden och jag kan med enkelhet hålla uppe i 1månad från att dricka..
Men mitt problem när jag dricker är att om jag kommer över en viss nivå av alkoholintag så vill jag bara ha mer och mer alkohol!
Detta leder till att jag blir agressiv, dum, säger saker till dom jag älskar som jag inte menar.. I vissa fall har de lett till handgemäng mot folk på krogen och hot mot mina vänner som bara försöker lugna mig och hjälpa mig.. Även sagt jätte dumma saker till min flickvän pga svartsjuka..

Jag har kommit till insikt med att jag måste sluta dricka alkohol helt, nolltolerans.. Jag blir rädd för mig själv när jag dricker för jag får kontrollförlust..

Jag mår så fruktansvärt dåligt över allt detta och känner mig som det största monstret i hela världen, känner mig ensam och känns som att ingen annan blir såhär av att dricka..
Alkohol ska ju vara en stämmningshöjare och nånting man ska ha kul med, men för mig har de i många fall bara förstört mer än vad det har varit stämmningshöjare.

Kan någon relatera till det jag skrivit?

Hoppas ni alla har det bra och var rädd om er
Med vänlig hälsning,

NolltoleransAlkohol

Elias

Välkommen till forumet! Här kan du vara helt öppen under anonymitetens mantel och svaren och kommentarerna är raka. Förmodar att du läst i en del trådar och då konstaterat att du inte är ensam om dina problem, tvärtom.
Du har kommit två viktiga steg på vägen - INSIKT i att du tappar kontrollen med de negativa konsekvenser det innebär och du har HITTAT HIT och börjat kommunicera med oss likasinnade.
Som du skriver ska ju alkohol vara en stämningshöjare och ge välbehag och så borde det vara för alla. Men så ser inte verkligheten ut! Jag började också som du för många år sedan, men gränserna flyttas och de senaste tio åren har jag druckit i stort sett dagligen. Det hela eskalerar alltså och till slut har man inte kontroll över varken sig själv eller sin vardag, alkoholen styr allt. Med all ångest och skam det innebär. Har nu varit helt nykter sedan dagen före nyårsafton och detta har varit de bästa dagarna på många många år, förutom den helvetiska abstinensen i början.
Du är ung, du har fattat att du gör dig själv och andra illa av att dricka, du vill inte bli förvandlad till den du blir när du dricker, du har alla chanser att göra något åt det.
Om du tar ett beslut att vara helt a-fri under en längre period och klarar det kommer du att få tid och möjlighet till eftertanke och reflektion om var du vill vara under resten av livet. Vandra i solsken eller dras djupare ner i träsket...
Heja dig, kämpa på och ge inte upp!!!

NolltoleransAlkohol

Tack för dom fina orden. Känns bättre av att läsa det du skriver och att jag har kommit till insikt med mina problem och att jag har chansen nu och välja att leva ett liv i solsken.

kaffemedmjölk

Hej. Jag har väldigt liknande problem som du har. Jag dricker inte varje dag eller ens flera gånger i veckan men när jag väl dricker så slutar jag inte förrän jag däckar - typ. Och alkoholkvällarna finns knappt kvar i minnet dagen efter eftersom jag håller i mig så mycket att minnet stängs av. Det är läskigt och obehagligt. Skönt att läsa att jag inte är ensam!

Lena22

Jag är precis som du, jag klarar aldrig av att sluta i tid.
Märkligt nog så drack jag aldrig som yngre.
Detta har kommit när jag blivit äldre.
Jag har insett att jag måste sluta dricka helt.
Jag kan inte hantera alkohol överhuvudtaget.
Tror en del utav oss måste inse att vi helt enkelt inte klarar av alkoholen. En del klarar det bra, men inte alla.