Hej allihop, jag är alldeles ny här. Har varit medlem i några sekunder. Jag dricker för mycket och tycker att alkohol smakar för gott. Igår var det fest hos grannarna och jag blev på kanelen. Så fruktansvärt pinsamt. Och det värsta av allt. Min lille pojke som knappt är fyra år blev orolig. Min man tog hand om honom och eftersom de tillfällena när jag dricker för mycket inte är så ofta så tycker inte min man att jag har så stora problem. Men jag känner själv att det går över styr. Att jag har så svårt att hejda mig ibland. Och att jag dricker för ofta även om jag inte blir riktigt berusad alltid… Och framförallt hatar jag den där personen i mig som kommer fram när jag dricker. Hon är inte jag! I morgon har jag bestämt mig för att ringa alkohollinjen. Jag vill sluta med alkohol helt. Innan det är för sent. Innan jag förstör mitt liv. För tänk om jag skulle köra ratt full? Fortsätta oroa mina barn? Eller vara otrogen mot min man? Sååå många dumma saker kan man ju för sig när man dricker. Och jag vill inte mer!!! Nu gäller det bara att orka. Klara av. Förändra sitt liv. Jag är nämligen en sådan där duktigt flicka. I nyktert tillstånd alltså… Som vill se perfekt ut. Ha ett perfekt hem. Och vara perfekt på jobbet. Var ska jag ta ut min ångest nu? När jag inte kan dricka bort den? Kanske borde jag börja träna istället. Eller köpa en hund…

Fillifjonkan

Och jag fick ju givetvis frågan.. Varför inte även jag TOG ETT GLAS??? Sa som det var. Att jag är missbrukare och inte kan hantera alkohol. VILKEN ÅNGEST. Ville bara försvinna. Sprang upp på övervåningen och sysselsatte mig med barnen. Försökte verkligen att fly och började tappa upp ett bad åt barnen. Sa till våra gäster att jag strax skulle komma tillbaka ner till köket igen… Men ville bara stanna på övervåningen… Efter ett tag kom min man upp och sa att han kunde byta av mig med barnen och att jag skulle gå ner. Jag stålsatte mig. Och kvällen blev jätte trevlig trots allt. Lugn och fin. Jag gillar att vara nykter!!! Jag hoppas jag kommer att kunna vara lika stark fortsättningsvis också. Det här var trots allt vänner till familjen. Människor som jag känt i hela mitt liv. Hur blir det när man träffar mer ytliga bekanta? Kommer jag våga säga som det är? Eller falla för grupptrycket och ta ett glas.. DET VILL JAG INTE!!!

Bra att du vågade berätta. Starkt gjort att gå ner igen. Om dom gillar dig så gör dom det oavsettdu missbrukar eller ej.

steglitsan

Om man kunde skriva emoijs här så hade de du både fått händer som klappar, tummen upp och en knuten näve (BOOM). Bra jobbat F! Jag är också stundtals orolig över att bekanta som vänner ska truga och tjata på att man ska dricka. Men om jag ska vara helt ärlig så har det fan inte hänt en enda gång. Är man säker på sin sak när man blir erbjuden och säger nej tack, ja då brukar det stanna vid det. Kanske att man får någon följd fråga. Men vuxna människor som skulle börja tjata och alkoholhetsa? Är det så att vi projicerar våra egna problem på andra, så skulle jag kanske reagera när jag drack. Att jag inte vill dricka själv och försöka övertala andra att dricka med mig. Men de flesta av mina vänner har inga problem med att jag inte dricker. Det skulle vara patetiskt om någon började tjata på mig att dricka. Jag hade nog allvarligt tittat på den personen som att hen var en idiot då, kanske också frågat om så var fallet. För det är de som ska känna sig knäppa och inte du om du väljer att avstå alkohol och DE har problem med det. Vi tjatar inte på vegetarianer, glutenintoleranta eller icke-rökare. What's the difference?!

LillPer

Toppen att du hittat hit och har bestämt dig. Det var väldigt bra av dig att sätta ner foten och dra en gräns mot översittaren på jobbet! Bra där Fjonkan, det gillar jag.
Ingen ska få sätta sig på dig. Sen blev jag rörd och imponerad av ditt raka besked till vännerna. Att du flydde upp till barnen förstår jag mycket väl. Gott att du vågade komma ner senare. Det är alltid värst i början. Din insikt över hur mycket plats A har tagit i ditt liv blir oftast ett brutalt uppvaknande och för egen del är jag fortsatt häpen och förundrad över mitt tidigare liv och beteende.
Sådana mängder och vid alla möjliga och omöjliga tillfällen. Givetvis på helger och resor i första hand.
Vi vet både du o jag att det sabbar så många dagar och vår kropp o själ mår skit av det!
Du fixar detta, jag skickar en stor bamsekram med kraft o glädje till dig.
Lillper

jag bara blir så glad och inspirerad av ditt beslut. Det är där jag står nu, säger min sponsor. Jag måste bli tydlig om jag ska lyckas sluta, tydlig med att jag är en missbrukar, har ett stor problem med alkohol och har slutat. Våga säga det först och främst till min fru, alltså hur allvarligt det egentligen är, och sedan till andra. Det jag kan förlora är bakdörren till att dricka igen, och det sitter väldigt hårt inne att stänga den märker jag. Grattis till ditt agerande!

Stigsdotter

...DET är en biverkning som kommer av att inte dricka märker jag också. Bra gjort! Jag tror att vi som missbrukar ofta är så fyllda av skam och skuld att vi förminskar oss själva, inte vågar ta plats eller säga ifrån. Skammen och skulden kan också leda till att man ska kompensera, d.v.s. försöka vara duktig i andra sammanhang - precis som du gjort. Heja dig!

Till Fenix: prova med att säga de där sakerna högt, så att DU hör dem! Det handlar mycket om att du ska höra det själv och få in det i ditt hjärta. När du sedan säger det högt till din fru blir det ytterligare en bekräftelse (för dig själv) Din fru vet redan om det ;-)

Fillifjonkan

Hej alla! Och tack för GRYMMA kommentarer. Jag håller mig fortsatt nykter och ska på första besök hos doktorn på en beroendeklinik imorgon. Jag mår bättre och har faktiskt börjat träna. Jag äter och sover! Underbart för lilla kroppen som under flera års tid ätit för lite, sovit för lite och DRUCKIT för mycket. Men lätt är det inte. När jag mår lite bättre ligger ändå ångesten på lur. Den frågar mig: hur ska jag nu BELÖNA mig själv när jag inte kan dricka? Den frågar också hur jag ska TRÖSTA mig själv nu när jag inte ska dricka. VEM ÄR JAG utan alkohol? Är jag lika rolig och charmig utan? Sådana här frågor dyker upp i huvudet och HÄRJAR med mig. MEN JAG VET. Att det finns MILJONER bättre sätt att trösta sig på, belöna sig med. Och jag vet att JAG ÄR MER MIG SJÄLV utan den förbannade alkoholen. JAG KÄMPAR. JAG KÄMPAR MOT ÅNGEST. LOCKELSER till att börja dricka. MEN JAG SKA ÖVERVINNA DETTA. HEJA! HEJA! HEJA! ALLA FINA MÄNNISKOR SOM HAR LIKNANDE PROBLEM SOM JAG SJÄLV. VI KAN KLARA DETTA!

Hertan

..vad duktig och stark du är! Du har bestämt dig. You go girl!! Du inspirerar mig med din vilja! Jag har också varit stark i början, men sen mattas det ut med tiden och "vips" så är jag tillbaka på noll igen. Men vet du, av det har jag lärt mig jättemycket till nästa gång och nästa, och här är jag nu, på sista gången med en massa lärdommar med mig :). Du är fantastiskt bra som alldeles själv har insett och gjort någonting åt ditt missbruk, utan att någon har påpekat det. Kanon!! Barnen är ju verkligen en underbar sporre också! Fortsätt så, så kommer även ångesten släppa. Jag går hos en psykolog som menar att "de riktiga" känslorna kommer tillbaka efter en tid utan alkohol. Ångest kommer dämpas, precis som eventuell tomhetskänsla. Sen tror jag även att man lär sig hantera sin ångest på ett annat sätt, när man inte längre har alkoholen till hjälp för att försöka få bort den. Alkohol är ju dessutom en depressiv drog. Träning hjälper också till! Du gör allt enligt konstens alla regler och du gör det jäkligt bra!! All eloge till dig!

Stigsdotter

...det blir ju inga rosdanser eller räkmackor bara för att man slutar dricka. Tvärtom blir det ju så att man helt plötsligt måste KÄNNA alla känslor och man måste lära sig att HANTERA dem inte bara hälla vin på dem. Men, man har ju "bara" den vanliga ångesten och allt vad det nu är att hantera, man slipper ju allt det där som alkoholen ger i form av negativa saker (som Hertan skriver tex. alkohol är ju en depressiv drog). Man har ju fortfarande sina problem i livet men det går att hantera dem på ett annat sätt nu. Träning är bra som sagt.

För mig har AA:s så kallade deviser varit toppen bra, några av dem är: DET VIKTIGASTE FÖRST och: GÖR DET ENKELT

Fillifjonkan

Ville dyka in och säga hej. Har varit på många jultillställningar den senaste veckan. Drömde om att jag drack vin en natt. Vaknade så besviken och ledsen på mig själv för att sedan, till min stora lättnad, inse att det faktiskt bara var en dröm. I nyktert tillstånd har jag påbörjat mitt alldeles egna må bra program och jag har faktiskt lyckats hålla mig ifrån flaskor och glas hittills. Tänker mycket på er, mina systrar och bröder, här på alkoholhjälpen med liknande situationer (eller helt annorlunda) och jag sänder ADVENTSHÄLSNINGAR till er alla. Advent handlar om LJUS i MÖRKER.

Krille 666

Hej.
Hade druckit mycket ett tag och känt mej nedstämd och haft väldigt mycket ångest en längre.
Till slut orkade jag inte längre och begav mej mot psykakuten rejält berusad(1.44),men kunde ändå enligt en lätt förvånad läkare prata tydligt mellan gråt attackerna.
Väl där så pratade jag om självmordstankar och ett ev separerande från min sambo och om hur mycket jag älskar mina barn osv.
Nu min fråga.
Det kommer nu bli en utredning från socialtjänsten och min största skräck är ju förstås att dem ska ta barnen ifrån oss.
Detta var 5 dagar sedan och jag har faktiskt varit nykter sedan dess.
Har även kontaktat hjälp ifrån ett av alla ställen där vi bor..
Hur stor är chansen att de tar barnen??
Min sambo är nykterist och jag har ingen kriminell bakgrund.

Tacksam för svar

Hej Krille! Det är relativt liten risk att de tar dina barn. Socialtjänsten har i grunden samma intresse som du som förälder: Att dina barn ska må bra och att ni ska få hjälp om ni behöver det. Att placera eller omhänderta barn är en åtgärd som bara görs i sista hand. Det kan bara ske när det är akut fara för barnen eller om det är omöjligt att få med föräldrarna på frivillig hjälp.

/magnus
alkoholhjälpen