Hej alla ni andra anhöriga..

Jag har tidigare läst i forumet men precis nu valt att bli medlem.

Min man sedan drygt ett år tillbaka (och sambo innan dess i ca 15 år) har problem med alkohol. Ibland stora, ibland mindre.. men det har varit så mycket knasigheter den senaste tiden som gör att jag känner att det kanske är dags att lämna honom.. Han kan inte avgöra när det är dags att sluta dricka. Han har varit på fester och inte kommit hem (pga fylla) och inte varit kontaktbar på telefonen, blivit redigt full hemma på helger etc. Han blir otrevlig och ibland elak när han dricker för mycket. Jag känner att kärleken påverkats av detta, jag har så länge önskat och hoppats att han ska inse problemet, men som så många andra så kan han inse det efter en dålig kväll och sedan långsamt trappa upp drickandet igen. Tills något nytt knas händer. Jag kan inte lita på honom och jag känner att jag blir sur och irriterad när han vill dricka eller dricker mer än 2-3 öl/glas vin.

Men till saken hör att vi har två små barn tillsammans. Jag är så rädd att han skulle dricka för mycket när han är själv med dem (vilket jag eg tror att han låter bli, men hur vet man?) blir det ett glas för mycket så släpper han allt. Han vaknar inte på natten om han druckigt för mycket.. tänk om något händer barnen då? Jag kommer ju aldrig att kunna få ensam vårdnad (för han kommer ju inte erkänna något problem) och jag vill ju att barnen ska få vara med sin pappa..

Är det dags att lämna eller ska jag försöka mer? Tror inte att han kommer att gå med på terapi/behandling etc.. Är det någon som varit i samma sits? Hur vet man att det är dags att lämna? Jag vill ju inget hellre än att våra barn ska få ha mamma och pappa tillsammans och att jag kan förlita mig på min man.

Muminmamma

Vi vet ju hur lätt det är att det blir mer och mer alkohol. Min man är fånig att efter en viss konsumtion tömmer han allt dom finns hemma. Han lovade oxå att nu var det stopp. Löftet kom i söndags. Han har druckit varje dag utom i torsdags, vilket han noga påpekade.
Du och din man hade ju en överenskommelse och han kan inte hålla den.
Har också barn hemna som ser detta. De reagerar inte ens längre.
Det är normalt för dom att pappa är berusad.
Ställ krav på din man. Du och barnen ska inte ha det så här. Skriver ner alla mina tankar o känslor sedan ett par månader. Jag vill kunna läsa eländet och stärka mig i det beslut jag väljer att ta.
Ta hand om dig och de små. Stor kram ❤

Filippa

..för ditt inlägg. Det betyder så mycket att få höra någon annans tankar kring detta. Jag pratade med min man idag och han önskar att jag ger honom en chans att visa att han klarar att hålla allt på en bra nivå. Det är svårt att lita på honom, jag ser ju bara det som har varit.. Och jag känner mig bara arg på honom, för tidigare brutna löften etc kring detta. Det känns som att kärleken har fått sig en törn av allt som har varit. Men kanske kan det bli bättre..

Kram till dig också! ?

Muminmamma

Ja dessa brutna löften. Jag blir knäpp på det. Min man bryter löften på löpande band. Ändå ger jag honom ny chans varje gång. Kärleken får dig törnar som du skriver.
Jag vill inte vara nära min man. Denna ständiga stank av alkohol och de elaka kommentarerna.
Ibland önskar jag att han bara försvann. Det låter ju hemskt.
Du har rätt och va arg och besviken. Låt det bara inte äta upp dig och göra dig bitter. Gör saker du mår bra av. ❤
Stor kram.

Jag79

Hej.....Jag är en kvinna på snart 40 år...4 barn och en sambo som är alkoholist....Jag orkar inte mer....Jag är helt slut hans drickande tar död på mig. Han är en bra människa som nykter men med alkohol är han hemsk....det lilla minsta problemet blir gigantiskt, vi har haft fysiska bråk ....det är alltid hårda ord som kommer ur hans mun. Förra helgen var jag och min äldsta son idioter och nollor, detta sitter våra 3 gemensamma barn och hör vid middags bordet. Mitt hat växer sig så pass större att det även går över till när han är nykter.
Dagen efter är allt ångest laddat och han gör ALLT för mig dagen efter ...men det är inte värt det. Nu sitter han ute i sitt "rum" och dricker som en fjortis.....VARJE fredag är det så här. Märk väl förra lördagen efter hans fredags öl, kom vi överäns om att om han skärper sig med sitt drickande och jag tar tag i mitt körkort så har vi något att triggas av.....fredagen efter( idag) gör han samma sak ändå . Jag vill verkligen ge upp men jag är rädd att förlora mina barn LIVRÄDD . Hjälp mig vad ska jag göra ???!!!

Du lever med en man och era 4 barn. Alkoholen har kommit in på ett sätt som går ut över dig, barnen och er relation på flera sätt. Du har fått nog och har hittat forumet här som ett steg på vägen att ta emot hjälp. Bra gjort.

Du är rädd att förlora barnen om du söker hjälp samtidigt är detta inte hållbart, du känner ett hat mot honom när du ser hur hans alkoholbeteende går ut över er. När han är nykter är det annat men det fråntar inte att detta händer. Fysiska bråk, elaka ord framför barnen och dina negativa känslor som bubblar. Det låter som det verkligen dränerar din energi.

Bra att du berättar, det finns stöd och hjälp att få. När det kommer till att förlora barnen är det något väldigt ovanligt och inget som sker i första taget. Socialen är en hjälpande instans och söker du stöd på annat håll är det samma sak där. Skulle du ta beslut att söka stöd inom beroendevård eller kommunen går det att ringa anonymt och höra vad de kan hjälpa er med i denna situation.

Om du vill, starta gärna en egen tråd här på forumet (längst upp till höger) på så vis kan flera följa och stötta dig i din situation här. Ut över detta forum finns också en telefonlinje att ringa om du skulle vilja prata med någon anonymt, Alkohollinjen 020-84 44 48.

Fortsätt såklart gärna skriva och läsa här.

Varmt välkommen!

Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet