Ny här. Jag dricker inte ofta och har inga problem med att vara utan alkohol, men vid dom få tillfällen jag dricker så blir det ofta för mycket, slutar med att jag vaknar upp med minnesluckor, ångest, hjärtklappning och förlorad självrespekt. Har varit helt utan alkohol i längre perioder och det har gått bra och väldigt lätt (senast 3 månader). Kan fortfarande gå ut, vara social och umgås med andra som dricker utan några som helst bekymmer. Verkade mest vara andra som ibland hade problem med att jag inte drack. Problemet för mig var dock att eftersom det gick så bra och lätt att vara utan så tänkte jag att jag nog skulle kunna dricka lite måttligt om jag fortf hade i bakhuvudet att jag skulle vara försiktig. Det gick bra några ggr men sen spårade det ur igen och dom 2 senaste gångerna har blivit "katastrof fyllor". Hur behåller man motivationen uppe när det går för lätt och hur hanterar man känslan av att inte vara som alla andra för att man inte bara kan dricka måttligt och vakna upp utan ångest? Hur låter man bli att börja tro att man blivit normal och kan dricka måttligt för att man lyckats med det flera ggr? Jag hoppas att någon känner igen sig och har tips på hur man kan tänka kring det här.. Jag skulle helst av allt vilja kunna dricka lagom varje gång men det är lite som att spela roulette :/