Hej! Jag är ny här och har samma bekymmer som många andra har. Jag dricker ca1 eller 2 flaskor vin på kvällarna, vaknar med ångest för vad som hänt dagen innan. Ofta slutar det med att jag skadat mig eller att jag gör tokiga saker. Jag har en underbar familj och de vet om problemet. Jag jobbar utomlands så de ser inte bekymrena hela tiden, de vet att jag inte mår bra av detta. Är så himla trött på mig själv och mitt liv som det har blivit. Hur får man ordning på livet?

Hej, välkommen hit!

Ett steg på vägen mot ett mer ordnat liv är att inse att du har problem, och det verkar du ju kommit underfund med. Nästa steg skulle jag säga är att ta hjälp, kontakta någon rådgivning eller vårdcentral (eller liknande) för att få stöd i att sluta dricka, om det är det du vill? Efter det gäller det "bara" att låta bli att dricka, det kan bli kämpigt, men väl värt det!
Läs mycket i forumet, det kan kännas motiverande! Lycka till i din strävan! /M

Triump

Har vetat om dessa problem under många år men är ju alltid så att försöker försköna sin egen bild ut gentemot andra. Jag har ett hästjobb att utföra och ska försöka. Men jag har skapat drickandet av många händelser i livet och använder det som medicine för att dämpa känslor och ensamhet som ett led utav drickandet .jag är uppvuxen med en far som alkoholist (nykter nu) men alla minnen och saker som skett under alla år är jobbigt att hantera själv, så det ligger i bagaget för mig. Men man kan inte anklaga andra för vad man själv gör nu.. bara försöka ta sig i kragen och hitta lösningar.

Norrlandsbrud

Jag känner igen mig i så mycket. Drack också minst 1-2 vinflaskor varje kväll, ibland startsprit då jag tyckte ruset kom för sagta.
Känner igen mig i att "bedöva" känslorna!
Jag har bara varit nykter 2 dagar nu! Det är som jobbigast på kvällarna. Jag brukar lägga mig i badkaret och ligga där tills jag blir trött och vill sova.. vi är starka tillsammans! Jag blir jätte motiverad att läsa och skriva här! Så fortsätt med det! ??

Triump

Ja visst är saker konstiga med livet, man får sina problem och helt plötsligt vill man söka hjälp för något man har förbrukat i massor varje dag. Men man får vara stark och tålmodig med sig själv. Ja kvällarna är jobbiga och för mig är normalt om jag är hemma med familjen inget problem, men så fort jag ska resa emellan jobbet och hemmet blir det jobbigt. Även när jag är själv kommer den där krypande känslan att bara ett glas....men slutar ju som regel med mycket mer och tokigheter. Missade flighter, trasiga kläder, vaknar på ställen man inte vet hur man kom dit. Ja så mycket som ska förlåtas och hur kan man leva sen. Ja tragedin är för alla inblandade, skam och sorg. Men en dag i taget så kanske det kan bli bra.senast i helgen var jag så full och kommer inte ihåg vad jag gjort eller vem jag pratat med, jag sjukskrev mig 2 dagar från jobbet och ska dit imorgon. Men ska man berätta att man varit hemma för att man druckit på tok för mycket. ?

Norrlandsbrud

Det är helt sjukt... och det gör en så jäkla förbannad då man börjar tänka till. Varför har man satt sig i denna sits? Minns att familjen kommenterade att jag drack mycket i 15årsåldern-19. Jag tänkte att jag dricker väl inte mer än vad någon annan av mina vänner gör..? Var helt omöjligt att kunna tänka mig att jag en dag skulle ha problem. Men nu är det där man är och man kan inte ångra sig eller beskylla sig massa, utan nu är det här och nu och det är bara super bra att man faktiskt insett och vill ta sig ur!
Känner igen mig i ensamheten. Fast i regel kunde jag förut önska att jag blev själv, att föräldrarna la sig, att sambon lägger sig så man kan få sätta sig och dricka domdär vinglasen ifred någon gång... så himla sjukt.
Vi alla har varit där, med minnesluckor mm. Så beskyll dig inte för mycket!

Angående frågan om jobbet.. det är en svår fråga. Vad jobbar du med? Finns risken att du kommer att förlora jobbet?
Annars tycker jag väl egentligen att ärlighet varar längst. Folk är mer förstående än vad man tror. Berättar du så vet dom ju orsaken till att du är hemma, ist för att du ska "sjukanmäla" dig varje gång. Då börjar dom nog undra. Men då ska du nog vara noga med att säga att du håller på att kämpa dig ur det också. Så dom ser att du är ärlig och vill förbättra ditt beteende. :) story lycka till! Hör av dig om hur du gjorde och hur det gick! Fin kväll på dig!

Triump

Hej! Tack för det, jag berättade lite av vad som hänt och hur det är. Inga problem alls. Men det är ju inte allt heller vad de tycker. Många ser nog ner på en om man berättar hela sanningen. Återigen lögner lite här och där, men mitt problem äger jag hur som helst och jag ska inte Inte falla tillbaks nu. Jag har ju ingen relation till dem på jobbet i den bemärkelsen och det viktiga nu är att inte återupprepa det inträffade. Klarar jag det är jag stolt. Ja vi är starkare tillsammans och en dag hoppas jag att jag kan titta i backspegeln och säga, hur kunde jag sjunka så lågt. Ta hand om dig och tack