Nu har jag fått nog!
Jag har läst här inne en hel del och även skrivit nån gång. Känner igen mig i många berättelser.
Jag är en helt vanlig 37 årig kvinna. Barn, hus, man, bra jobb, tränar, läser, älskar livet. MEN så blir jag ett vidrigt monster. Jag skulle ju bara njuta av ett glas vin. Men super ner mig i två dagar. Bråkar, gör bort mig, gör pinsamheter som jag sen får be om ursäkt för.
Jag vill aldrig mer utsätta mina barn eller mig själv för den här faran igen.
Jag vill vara en sund mamma och människa.
Idag är dag 2 nykter. Eller snarare bakfull? Darrig, svettig, ångestfylld.
Jag är livrädd för tanken "äh, ett glas vin är väl ok". Jag VILL inte mer. Det går inte mer. Jag ka inte hantera alkohol och vill inte gå på det där första glaset igen!
Men jag är livrädd. För jag vet hur lätt det är. Man hinner inte ens tänka förrän man sitter där igen.
Kan inte skylla på dåligt äktenskap, stress, blabla.... Jag vill verkligen lösa det här på riktigt.

Vågar inte be om antabus efter att ha fått veta av en läkare att den kan leda till depression...det vill jag inte riskera. Finns det någon annan medicin som fungerar? Jag vill byta ut vinet mot promenader, träning, läsa... men behöver nåt som stöd första tiden i alla fall.

Den här gången kommer jag att fortsätta skriva och läsa här. Den här gången har jag berättat för stora sonen som faktiskt förstår. Jag har lovat honom nu. Han ska inte behöva se sin mamma så igen. Jag har lovat att inte ta det första glaset. Jag VILL hålla det nu.

HJÄLP! :(

Jag håller mig nykter! Och hoppas jag lyckats avskräcka någon ifrån att tro att man kan dricka ett glas och vara nöjd! Det kommer aldrig mer att gå! Håll er ifrån! Jag trodde att jag skulle förlora förståndet och bli galen och dö!! Fick så kraftig ångest dagen efter!!
Nykter är enda valet!??