Hej! Nyligen medlem här på alkoholhjälpen. Jag kommer nog att skriva ett rätt långt inlägg här..

Jag och min sambo har alltid haft en rätt slapp inställning till alkohol. Innan vi fick barn var det nästan varje helg man träffades med kompisar och hittade på saker och alltid var det alkohol inblandat. Alla drack.

Fick barn, hade en normal graviditet. Drack självklart ingenting under och inte heller efter med en niomånaders lång amningsperiod.

Efter det började väl alkoholen så smått komma in i mitt liv igen.. Men i måttliga mängder. Hade fått ett stopp så att säga. Kände jag att jag började bli lite för berusad lämnade jag festen eller gick helt enkelt och lade mig.

Sen har det gått utför. Idag har jag återigen inget stopp. Dricker hur mycket som helst när jag väl dricker fast jag inte tänkt det. Jag tänker "ett glas till gör ingenting". Till saken hör den att jag blir sjukt bakis. Blir till en död sill dagen efter. I värsta fall kan jag inte göra någonting. Funderat många gånger på varför jag inte blir det minsta avskräckt för att dricka igen, när jag mår så dåligt. Kommer heller inte ihåg kvällen innan, eller får i alla fall minnesluckor sista timmarna innan jag går och lägger mig. Jag har även gjort dumma saker gentemot min sambo då jag blivit helt omdömmeslös och helt saknat konsekvenstänkande. Jag har alltid erkänt för honom vad som hänt. Och att såra honom, är det sista absolut sista jag vill göra...

Det händer dock inte alltid. Jag kan lägga band på mig. Jag sitter te.x inte å super mig full på släktmiddagar, nyårsaftnar å julafton eller dylikt.
Men när inte barnet finns med i bilden eller att jag å min sambo bara ska dricka "något" glas vin eller ta "någon" öl så blir jag ofta för berusad. Något jag ofta tänkt på, att sådär ska det ju inte vara...

Min sambo påpekade detta för mig för ett par veckor sedan. Å jag ringde direkt till vårdcentralen. Fick nyligen träffa läkare och berätta om mina alkohonvanor och fick sedan Camparal utskrivet. Han rådde mig att kontakta ADR innan jag började äta medecinen, men jag började såklart äta dom direkt. Nu vill jag göra uppehåll i mitt drickande. Har inte kontaktat ADR ännu.

Jag vet inte vad jag känner. Men vill inte dricka. Jag vet inte heller varför jag skrev detta. Finns ju kanske inte så mycket att disskutera.. ville nog bara få ur mig något.

Sisukas

Tog beslut idag. Pallar inte med att jämt rannsaka mig själv, ha ångest, inte veta vad jag sagt eller hur jag kom hem... Och den ständiga förnekelsen. Jag? problem? Alla andra dricker ju! Dom dricker ju mer...
Det är inte värt...
Satte upp målet - helt nykter en månad- oavsett fester...
Sedan kolla av om jag kan klara att dricka max tre glas vin om det är fest

Svartvit

Jag är exakt likadan som du, har kunnat varit jag som skrivit inlägget. Har aldrig känt behov av att dricka på jul t.ex. men däremot kan jag bli sugen på att dricka när jag kommer hem från julfirandet eftersom "alla" andra drack då.
Blir också galet bakis och får minnesluckor varje gång.. Jag har inte slutat dricka helt men det är betydligt mindre än förr iaf. Man hittar förhoppningsvis en väg som funkar för en. Kram

Endastjag

Ja.. nu ska jag försöka ha en nykter period. Inte dricka något. Sist gick det i 6 dagar så kom helgen och min sambo köpte hem ett flak öl... Å jag vet då att jag började känna mig gladare och piggare, och för att inte säga trevligare. Inte bara för att jag inte råkade vara bakis utan rent allmänt. Jag kände mig heller egentligen inte sugen på att dricka. Bara gjorde det för sakens skull ändå å slöt å äta campralen. Men nu har jag börjat igen med medecinen alltså. Dag tre bara men ändå.. "Skönt" att läsa att det finns fler som jag. Att man inte är ensam. Läser inläggen både era och mitt eget om och om igen. Kram!

Hönapöna

Välkommen hit?

Nu kanske jag är lite koko men vad är ADR? Googlade och såg att det var etiketter för farligt gods. Jag behöver nog också ha en sån etikett??

Endastjag

Tänkte försöka själv först. Lider ju kanske inte av abstinens direkt (lr är det samma som "sug"?) Därför googlade jag runt på nätet och hittade detta och tyckte det kunde vara en go grund att börja med. Läser nu många andras trådar oxå och känner mig rätt stärkt av att läsa vad andra riktiga människor skriver.. och att det faktiskt går att ändra på sina invanda mönster även om det är en låååång, tuff väg dit. Har/är varit riskkonsument i många år. Det vet jag och det är något jag innerst inne vetat om och tänkt på ofta.

Dags för en förändring. Men känner att ADR kanske blir ett litet för stort kliv. Ja, det kanske låter lite dubbelt.

Endastjag

Läst din tråd oxå. Känner igen mig i dina inlägg oxå. Däremot i det här fallet är det min sambo som uttryckt oro för mig. Men det är ändå han som köper hem öl/vin till helgerna. Vi har alltid druckit tillsammans och blir ofta fulla ihop. 1-3 gånger i veckan ca. Har även påpekat det för honom men han säger att han "spårar aldrig ur" på samma sätt som jag kan göra.

Men jag har tagit detta till mig och ska försöka mig till en förändring. Men det är svårt. Upptäckt mig själv tänka på alkohol oftare nu än jag kanske gjorde tidigare. Å nu kommer våren och alla grillkvällar... Nej jag har mkt tankar kring detta.