Jag har nu flyttat och kommit iordning och kan landa i allt som hänt. Jag är faktiskt stolt över mig själv fast jag vet är nu det jobbiga kommer, att bearbeta allt som hänt och klara av ensamheten och möta mina egna känslor att jag har vågat släppa taget om min livs kärlek men jag och barnen hade inte huvudrollen i hans liv längre det har bara alkoholen. Men jag är arg över att han inte respekterade min sista vilja innan jag flyttade. Jag bad honom om 2 saker. Vilket han heligt lovade !
1. Att inte ge sig in i en ny relation första månaden för att visa respekt mot mig och barnen.
2. Att försöka lappa ihop sin trasiga relation med sin son.
Det som hände : Jag flyttar på Torsdag på Fredag kväll tar han kontakt med en ny kvinna och visar henne sitt intresse, det hann inte gå en dag ens, så jäkla respektlöst. Så lite respekt efter 27 års förhållande ? - det svider och gör ont.
På Lördagen får sonen höra hur han erbjuder sina brors barn en fisketur och pengar samtidigt som hans son som skriker i hjärtat efter egentid med sin pappa. Men som istället bry sig i honom erbjuder andras barn det han vill längtar efter - en fiskedag och egentid med sin pappa ? varför ska han hjälpa andras barn men bryr sig inte om att hans egen son mår dåligt.
Jag undrar varför han undviker sin son som längtar efter honom så mycket, att han söker efter tröst hos någon annan kvinna det fattar jag - han kan inte vara ensam med sig själv och han är rädd och vilsen och respektlös mot mig har ju varit tidigare. Men jag kan aldrig förlåta honom att han inte bryr sig om sitt eget barn. Det hann inte gå 2 dagar föränn han bröt sitt löfte - så respektlöst och elakt !