När jag dricker vågar jag släppa fram alla känslor. Min man gick i pension för 5 år sedan, pigg och vältränad. Jag gick för 3 år sedan. Nu skulle vi göra det, resa, ha kul, umgås med barn och barnbarn.
För 1 år sedan fick han stroke, sitter i rullstol och har afasi (talsvårigheter).
Inga resor, inget kul. Nu är jag deltids vårdare. Måste sköta allt, 80 % av min tid går åt att administrera och sköta hans liv.
Måste vara stark, att ha att göra med hemtjänst, färdtjänst, socialförvaltningen, sjukvården är ingen lek. Undrar hur handikappade utan påstridig anhörig klarar sig!??
Att ta en flaska vin då och då är enda möjligheten att känna sorg, förbannelse och ledsamhet och gråta.