Hej!
När jag var yngre var jag aktiv som scoutledare och tonårsledare! Men efter att jag och min fru flyttade så har jag slutat med bägge delarna! Jag sköter mitt arbete men jag smygdricker! När min fru jobbar så har jag inga problem med att dricka! Jag kan börja med en folköl, till slut har jag druckit upp allt jag har! Igår köpte jag en flaska whiskey! Tänkte bara ta en, men jag drack halva flaskan!
Och när min fru kom hem, så skällde hon på mig! Och jag har lovat att sluta dricka! Idag mår jag dåligt! Har dåligt samvete!
Jag vill inte dricka, men kollar jag på film, så dricker jag!! Jag glömmer att äta när jag dricker!
Och visst har vi bråkat och varje gång är det alkoholens fel!!
Och det som jag tycker är jobbigast är att jag sitter själv och dricker!!
Visst tycker jag det är gott, men att min fru anklagar mig och blir så arg! Är det jobbigaste! Jag förstår henne! Jag vet inte varför jag dricker! Jag vill inte ens det!
Jag tycker det är skönt att jobba, för då måste jag vara nykter, eller om jag vet att jag skall köra bil!
Kanske alltid skall försöka tänka att jag skall köra bil!
Önskar alla en trevlig helg

Li-Lo

Vad bra att du hittat hit och startat en tråd. Ibland tar det tid innan en tråd får fart, många har redan läst och många känner säkerligen igen sig.

Du har bestämt dig för att förändra dina alkoholvanor därför att de får allt mer negativa konsekvenser och ett första steg är just insikt. Precis som du beskriver: "Jag vet inte varför jag dricker! Jag vill inte ens det!" Att gå med här är ytterligare steg mot förändring. Klokt!

Jag hoppas andra erfarenheter här inne kan vara hjälpsamma för dig nu. Fortsätt gärna skriv om hur det går för dig och hur dina tankar går.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

Litetill

Är det någon som vet varför man dricker? Vi tror vi har massa anledningar, trött, ledsen, glad, fira etc. Vi vill inte, får ångest, känner oss dåliga. Men vi gör det ändå! Den lilla alkohol djävulen styr vårt beteende, det gäller att vara hård mot henne. Mota bort, förr eller senare, snarast senare, har man styrkan/verktyget att vinna. Men kampen är tuff. All styrka till dig.

Emma73

Jag har samma problem. Jag vet inte varför. Bara blivit en vana som är svår att bryta. Min vana har blivit stt dricka vin när jag lagsr mat. Älskar matlagning och mysiga kvällar med vin. Jag kan inte längre hålla mig till helgerna utan blir uttråkad om jag inte dricker. Hjärnan har glömt bort att roligt utan alkohol. Man måste lära om hjärnan!!! Men vet inte hur jag ska bryta när jag vill ha vin. Sen kommer morgonångesten av dåligt samvete. Sen dricker man igen till kvällen. Helt sjukt!!!

Ellan

Hej,
Jag känner igen mig i era berättelser men jag bröt inte utan det fick fortgå ett par år till. Drack i min ensamhet, sårade, familj och vänner. Höll en "perfekt" fasad utåt och det höll på att gå helt åt h-vete.
Så det enda jag vill säga är att ta all hjälp ni kan få. Om det är detta forum, AA-grupper, vårdcentral eller terapeuter avgör ni ju själva. Det är svårt att bryta den mentala besattheten på egen hand. Fortsätt skriv och ventilera.
Styrkekramar!❤

Kan inte låta bli att fundera över om du har tråkigt. Har du förlorat din plats i livet? Kan du återuppta scouterna. Eller någon annan typ intresse? Har ni barn?
Och, du, du dricker ju inte längre för att det är gott. Den tiden är förbi. Tar kanske en stund att inse, men du har passerat en gräns. Jag tror helt enkelt att du behöver skaffa dig nya vanor. Nu har du skaffat en massa ovanor och de är ju svåra att bli av med. Men på nåt sätt känns det när jag läser ditt inlägg som att ditt drickande är mer likt mitt... en ovana... bryt den i tid, är mitt råd! Man utvecklar ett beroende och drickandet blir sig aldrig riktigt likt igen om du fortsätter.