Hej, varit med här ett tag, men det är första inlägget här. Har fått hjälp i öppenvård en gång och även varit på aamöten några ggr. Har alkolism som ett rakt nedstigande led från båda mina föräldrar och hur långt som helst i släktleden. Känns som jag i hela mitt vuxna liv försökt undvika alkohol, vilket har resulterat i att motsatsen har uppstått, alltså undvikit, hetsdruckit, unvikit, hetsdruckit osv. Egentligen vet jag att jag absolut inte kan ta en droppe , men självklart är jag ju där och tror och intalar mig själv. Den här gången går det nog.....min Karl är allvarligt bekymrad, över mig och sig själv förstås. Han har börjat markera spritflaskorna och bevaka mig. Medberoende. Mina barn börjar ledsna på mina löften om nykterhet, ja alla börjar ledsna inklusive mig själv. Har heller inget att skylla på. Som dåligt förhållande, psykisk ohälsa( får jag ju av alkohol förstås) men grundpsyk, arbete . Socialt har jag dragit mig undan och föredrar numer att dricka ( mycket) för mig själv. Märker hur alkoholen blir till besatthet och jag kör ungefär samma mönster. Några dagars nykterhet, planerat drickande, gömma alkohol osv. Nu har jag iallafall varit nykter i 3 dagar och har väl tittat upp från bottenlös ångest från den skandalfyllan senast, som jag såklart gjorde bort mig och inte kommer ihåg ett skvatt av. Ska försöka skriva regelbundet och även besöka ett aamöte imorgon. Skönt att skriva av sig och vilka kämpar ni är här inne. Tar en dag i taget nu. Vi hörs!!

Grattis till dina 5 månader. Tror man måste acceptera att ibland är det lätt och ibland är det ett helvete. Och när helvetet kommer så måste man fightas. Jag har lärt mig att jag måste vara förberedd hela tiden. Kan aldrig koppla av helt, måste hålla i bakhuvudet att min hjärna kan ta ett annat spår på ett par sekunder. Vinner man kampen kommer man ju ur lite starkare för varje gång.

Varma varma kramar

MM

Trevligt att få ett livstecken från dig.

Man blir orolig när det tystnar i en tråd. Senaste tiden har det varit ganska många av de "äldre veteranerna" på forumet som minskat ner på, eller slutat helt, med sina aktiviteter här inne. Orsakerna kan vara flera.

Önskar dig fortsatta bra och nyktra dagar, en i taget.

Nu har jag om 4 dgr uppnått 6 månaders nykterhet. Jag är verkligen glad och tacksam över det. Kan inte påstå att suget o tankarna på a försvunnit, det är tom elaka adjävulen som planerar när jag skulle kunna dricka. Men hitintills har jag hållit emot, med nån slags vetskap om att faller jag nu, är det jävligt kört. Dessutom sitter inte tankarna i så länge att jag hunnit agera på dom än. Det positiva i mitt liv fortsätter att öka oxå, kontakten med mina barn, barnbarn, mitt nya jobb, flytt till landet, relationen med gubben. Allt bara växer och ibland får jag nästan nypa mig i armen för att fatta att det är verklighet. Det som är skillnad känslomässigt, skulle jag kunna skriva en bok om, jag har inte landat i stabilitet ännu, men faktum att jag känner olika känslor o vågar känna dom, utan dämpning eller påspädning av a, räcker gott än så länge. Ja på det stora hela önskar jag alla medresenärer en nykter dag och det är värt varenda minut av jobb, för att få leva nyktert, en dag i taget. Stor kram o tack för all hjälp jag fått genom detta forum

från dig Jullan65.
Jo visst kan sug och tankar finnas kvar länge, men de klingar av mer och mer. Precis som du skriver så ökar också allt i den positiva vågskålen, så den väger tyngre och tyngre. Och inte vill man rasera allt detta.

Hoppas det fortsätter att gå bra för dig Jullan! Nu siktar vi på en nykter och solig vår!

Ja då var man påt igen. Åtta månader nykter och sen pang, återfall. Inte direkt pang, utan målmedvetet planerat. Var så sugen och lurade mig själv, att det skulle gå denna gång. Har inget försvar att ta till. Har ju tagit avsteg från min planerade plan för nykterhet. Inte gått på möten, inte varit här inne o skrivit. Det blev som vanligt , jättefull fort, kan inte sluta när jag börjat... patetiskt. Har bara ångest idag och skäms. Vad fan gör man...

AlkoDHyperD

Hej, förresten, läste några av dina inlägg när jag var ny på forumet för ett par månader sedan. Jag skulle vilja veta hur du tänkte innan och vad som hände. Och hoppas du orkar börja om igen och fortsätta din långa nykterhet. Om du bröt återfallet direkt kanske det känns mer som ett lärotillfälle, en snubbling på vägen, istället för misslyckande. Och hur mår du nu?
Kram

men tråkigt att du haft ett återfall.

När du får distans till det här snedsteget, kommer du att ha nytta av det. Det blir en viktig erfarenhet för dig. Du vet då att man ständigt måste vakta på nykterheten. Att inte beroendehjärnan får börja manipulera och leda tankarna fel. Du har nu lärt dig det sjukligt förrädiska med alkoholen, att trots att man har lång nykterhet och känner sig trygg, så finns den eländiga alkoholen bara en armlängd bort. Alltid. Det är den armlängden som man måste se till att aldrig sträcka handen förbi.

Men det viktigaste. Du vet nu, precis som flera andra här inne, att en person som utvecklat beroende av alkohol (alkoholism) aldrig kan börja måttlighetsdricka. Det är omöjligt.
Din möjlighet att leva nykter har nu förbättrats. Du kan bli starkare och säkrare av det här.

Så ta omtag nu, låt ångesten sjunka undan och blicka framåt Jullan65. Återuppta gärna dina tidigare rutiner att läsa och skriva här inne, gärna något trevligt inlägg på morgonkvisten, samt ett dagligt arbete med att bevara nykterheten.

Kramar, styrka och värme till dig Jullan65! Varmt välkommen tillbaka på den nyktra stigen.

Jag tar omtag och fattar allvaret i sjukdomen. Man går aldrig säker. Och isolering är livsfarligt. Iallafall för mig, det är då tankarna på a börjar gro, det tar lite tid. En flyktig tanke här och en där. Våren , första grillningen, alla andra som tar ett glas....ja sen börjar beroendehjärnan förhandla, en gång bara. Jag har ju varit så duktig. Ingen behöver märka nåt. Nu har jag kontroll osv. Sen kommer tillfället som ett brev på posten. Det är otroligt lockande och för mig är det nog isoleringen som är farligast. Dvs att inte jobba med min nykterhet varje dag och att inte träffa andra, läsa, skriva här som gör att jag ovillkorligen glömmer bort hur det var. Ska försöka att inte gräva ner mig allt för mkt. För det hjälper inte mig heller, självömkan är väldigt förrädiskt för alla oss alkoholister tror jag. Denna gång kan jag ta upp tråden någorlunda lätt (tror jag) och återuppta min nykterhet, en dag i taget. Men vem vet, hur och om det blir en nästa gång, hur går det då??? Blir verkligen livrädd när jag tänker tanken. kämpa mot adjävulen är ett heltidsjobb...

Pantani piraten

Jo man tar nya tag och skiter blött i det negativa. Man ser de åtta månaderna som en positiv händelse, du har ju varit nykter den stunden.
Man börjar om igen och stålsätter dig, du blir ju visare av dina misstag.
Inbilla dig inget annat, än att du ska klara det denna gången???

//Pantani

SkåneTösen

Jag tog också ett återfall. Hade varit nykter i 9 och en halv månad.
Släppte garden, stängde av allt konsekvens tänkande och lät suget ta över. Men man är inte mer än människa.
Kan rekommendera dokumentären Risky Drinking som MondayMorning tipsade om.
I den sas det att 80 procent av alla som slutar dricka tar ett återfall under första året av nykterhet.
Och att återfall kan vara en del av tillfrisknandet då man lär sig av det, vad som triggar en och vad som får en att falla tillbaka i dom gamla tankebanorna.
Så det är fullständigt normalt att man tar återfall. Men visst känns det jobbigt och jag ångrar det sim fan. Gjort är gjort och vi har ändå klarat lång tid utan alkohol vi kan nå dit igen! Var inte för hård mot dig själv, du tog ett snedsteg och nu har du rest dig.

Tack för respons??, känner mig bra, fysiskt. Men drack ju bara en dag. Psykiskt däremot är värre. Känner mig ångestfylld och ledsen. Ska ta till mig era ord och bli blicka framåt. Härligt skånetösen att du e på banan igen. Vi får hjälpas åt med kampen mot adjävulen. Kram till alla

är tillbaka på den nyktra stigen och blickar framåt Jullan. Ångesten och det dåliga måendet klingar av.
Javisst ska vi hjälpas åt här inne. Enade vi stå mot A-monstret.

Trevlig påsk och kramar