Har under över ett års tid funderat och läst på den här sidan och har äntligen kommit till insikt att nuvarande relation till alkohol, som den sett ut sen min debut i 14 års ålder inte är hållbar.
Jag är så jävla trött på att ha en ständig ångest efter lördagarnas händelser, vad som har hänt och vad som min fantasi fyller i där minnesluckorna är ett faktum.
Jag är trött på den människa jag kan bli då jag super, våldsam, romantisk, fjantig och härjig.
Jag är trött på att vakna upp hos tjejer med vetskapen att jag har haft oskyddat sex, och ångesten med allt vad det innebär.
Jag får alltid ångest då jag druckit, även om jag mot förmodan inte skulle blivit kraftigt berusad.
Jag skriver det här mest för min egen del, för att bekräfta för mig själv att det är dags nu. Ska börja med mindre steg för att förhoppningsvis sen kunna sluta helt, för känner att jag psykiskt inte klarar av det här mer.