Hej hej
jag klarar inte mer snart för jag har ingen att prata med om detta problem förutom min äldre syster och yngre bror och vi försöker visa en enad front mot vår fars drickande. men jag känner mig skyldig, oduglig mm för jag kan inte hjälpa min far och detta tynger ner mig till en större grad. det känns som om jag har misslyckats med att vara hans son. sen mina föräldrar skildes när jag var 16år så har min fars drickande ökat lite efter hand varje år. Efter den senaste kvinnan han umgicks med(förhållande) så gick hon honom bakom ryggen och utnyttjade honom till en väldigt stor extent och det har ledigt till en större ökning av hans konsumerande av alkohol. vi pratar om en vinbox på en kväll om inte mer på en kväll och han gömmer sprit och vin här och var runtom i huset. jag har gömt undan en del sprit och vin som vi/jag har hittat men det gör ingen skillnad, vi har även suttit ner och pratat med honom att vi vill att han minska eller slutar dricka och han säger att "det är lugnt, det är inget problem och jag har det under kontroll" men det vi har sett flera gånger att han inte har kontroll. han ljuger även om att hur mycket han har druckit under en kväll, det är aldrig "ett par öl" som han säger. det går inte att prata med honom efter 20.00. han dricker när han känner för det det kan hända mitt i veckan eller så är det inget, han har även slutat borsta tänderna för att ta sig lite innan han går och lägger sig. han borstar tänderna om han ska någonstans för att ingen ska märka något.
jag personligen känner mig som en vandrande bomb, för jag har ingen att prata med om detta. jag vet inte om det är för att hålla en rasande fasad uppe eller om det är mer för min skull för att allt ska se så bra utåt. när jag umgås med mina kompisar så känns det som en enda stor lögn för jag bär en fasad av humor och glädje och ingen ser att jag håller på att brista i sömmarna. jag är mer känslosam än mina syskon och tar åt mig mer av vad som sägs. jag behöver hjälp, både för mig jag vet inte vart jag ska ta vägen.