av Jur.alk

Hej!
Är ny här, så var snälla!
Får väl börja att berätta lite om mig själv..
Är runt 30 år, har två underbara barn och pluggar. Har en underbar sambo, hus, bil, White-picked-fence och allt det där ni vet.. Allt en kan drömma om egentligen.
Vid första anblick kan man avundas mig, att jag fick allt det där i livet, som började så knackigt.
Egentligen började det väl när jag var runt 13. Började röka och dricka, hänga med "de coola" ni vet, de som skolkade och sket i mest allting.
Sedan eskalerade det.

Men jag lyckades ta mig upp igen, med hjälp av fantastiska nära och kära. När det var som värst var jag hemlös, och vägde nog inte mer än strax under 50kg till mina 180cm.
Sen kom det en dag, då jag fick veta att jag skulle bli förälder. Även om det var oplanerat och en turbulent tid följde, så gladdes jag. Och sedan den dagen har jag inte rört en drog. Utom alkohol då.
Från början var nog alkoholen inte så stort problem. Närvarande, absolut, men ändå under kontroll.

Men sedan några år tillbaka, då mitt sista barn föddes, har jag nog inte varit nykter längre än 3 veckor i streck. I perioder dricker jag dagligen, och det har tagit över hela mitt liv.
Det enda jag tänker på, det jag planerar för och det jag längtar efter, är nästa gång jag kan få dricka. Och det är inte under kontrollerade former. 2 flaskor vin, en kvarting whiskey kan lätt gå åt på en kväll. Och jag kan inte sluta dricka förrns jag däckar.

Men, hittills har jag lyckats hålla ihop livet ändå. Jag lyckades till och med ta mig in på en utbildning, och än sålänge har jag fixat det, trots att jag kan skippa föreläsningar i en vecka för att dricka istället.
Så varför blev det såhär? Och, viktigare än något, hur ska jag lyckas bryta detta förbannade mönster?
Jag vet att om jag bara håller mig nykter i några dagar, så kommer jag må bra och tycka livet är underbart. För just nu är allt bara mörker. Gastkramande ångest som intagit min bröstkorg, och som vägrar lämna den tills jag har druckit ett glas eller två.
Min sambo hotar att lämna mig om det inte blir bättre, och jag klandrar hen inte.
Jag mår fruktansvärt dåligt över mitt alkoholmissbruk; jag dricker i smyg när de andra har somnat och det är sällan barnen har sett mig packad..

Mår så sjukt dåligt över att skriva detta, sanningen, som jag så länge blundat för. Men något måste förändras, och jag vet vad. Jag MÅSTE sluta dricka, annars går jag under.
Mina mörkaste dagar funderar jag på att avsluta mitt lidande, för jag orkar fan inte mer, orkar inte må piss varje vaken stund. Men jag kan inte. Kan inte göra så mot barnen. Kan inte beröva dem en förälder, även om det ibland känns som om det hade varit det bästa alternativet för oss alla.

Jag orkar inte med mig själv, och ingen annan heller. Vill bara ligga ner och slippa tänka, slippa känna, slippa vara. Slippa finnas.

Så. Nu vände jag mig hit. För AA-möten är jag för feg för att gå på. Och vad mer alternativ finns?
Vågar inte vända mig till vården, av rädsla att de ska ta mina barn ifrån mig.
Men jag behöver hjälp.
Pepp, stöttning, igenkännande, vad som helst.
Så snälla, hur ska jag gå till våga?
Hur har ni lyckats?
Hjälp.

MondayMorning
fre, 2017-03-31 - 17:58

Välkommen till forumet, som är fyllt av kloka människor.
Du kommer få många bra svar på dina frågor.
Det är vi som är expertis på dessa problem.
Bara att hänga på :)

Svarar också på ditt inlägg så du hamnar ute i "senaste-flödet"

Kramar

MM ;D

MondayMorning
fre, 2017-03-31 - 18:05

Så varför blev det såhär?
För att vissa av oss har beroendehjärnor....

Och denna hjärna kan vi inte förändra.
Men vi kan förändra våran livsstil och lära oss att leva med det.

En del (som jag själv) har gjort en helomvändning från dag 1, nykter.
En del tar mer tid på sig att göra sin livsstilsförändring.

Så vi har alla gjort på olika sätt men det vi har gemensamt är
att vi vill förändra våra liv.

Och det kan du också göra. Man har bara allt att vinna på att leva
nykter om man har gått över gränsen och utvecklat det till ett destruktivt
beteende.

Manda
fre, 2017-03-31 - 23:45

Du har börjat skriva här och det är ett stort steg på vägen mot ett bättre mående. Att läsa och skriva på forumet kan ge ett otroligt stöd. Du är inte ensam beroendeproblematiken! Kram

Ikaros
lör, 2017-04-01 - 13:38

Hej Jur.alk
Den problematik du beskriver känner jag och nog de flesta här inne mycket väl. I dagsläget är det absolut viktigaste för dig att avbryta alkoholkonsumtionen vilket du själv också inser. Men hur du skall göra det är vad jag förstår ditt stora problem. Du är rädd för ångesten mm mm-
Om du inte har tillgång till medicin, helst sömnmedicin, borde du nog skaffa det. Kontakta då en alkoholpoliklinik eller en vårdcentral och lägg fram ditt problem. Du riskerar inte på grund av detta att mista barnen, för att det skall ske måste det till mycket mer. I det sammanhanget tycker jag att du skall be om antabus. Om du tar antabus kan du inte drick! Prova inte med det!!
OM du vill klara av tillnyktrandet på egen hand ställ in dig på tre svåra dagar. 172 timmar. Tala med din sambo och be hen att ställa upp. Hitta något att sysselsätta dig med. Något vad som helst. Skriv gårna här och berätta om din kamp. Det är nyttigt för oss att bli påminda om det egna helvetet.

Ja, det är vad jag kan bidra med. OM du under tillnyktringen får starka skakningar, mycket hög puls och/eller hallucinationer måste du söka läkare akut eftersom det då kan vara ett delirium tremens vilket kan vara dödligt. Jag tror dock inte att du riskerar detta men man vet ju aldrig säkert.

Självmord har också ofta för mig känts som en utväg. Onekligen effektivt men ger ingen möjlighet att ångra sig. När man som jag kommit över det allra svåraste känns det skönt att inte ha valt den vägen. Jag tror dessutom att de som begår eller försöker begå självmord endast vill bli av med den del av sig själv som smärtat inte allt det andra som gör livet ljust. Och efter en tids nykterhet kommer du att uppleva ljuset. Läs t.ex. Monday Morning, Elias, AlkoHyperD.., Sundare, m.fl m.fl.

vänligen
Ikaros

Fenix
lör, 2017-04-01 - 16:04

hit! Jag har samma problem som du att bryta, men äntligen gick det och nu är nykter dag 4. Precis som du vet jag att om jag bara kan hålla mig nykter ett par dagar, så blir det mycket lättare. Det blir sådana oerhörda vinster på en gång med nyktra fina mornar och en känsla av befirelse. I mitt fall fick jag ett besked om diabetes, vilket självklar motiverar mig mycket starkt. Jag gick på ett AA-möte vilket är ett bra sätt att bryta. Kom över att vara fegis i det fallet, jag lovar att den kvällen kommer att förändra dig på ett omvälvande sätt. (Till det bättre, och tänk efter, vad kan vara så farligt med att ge de en chans en kväll.) Allt att vinna och inget att förlora.

helhet
lör, 2017-04-01 - 18:52

Har efter bl a en tuff cancer själmedicinerat i flera år med ca 5-6 enheter dagligen. Alltid mellan 16-19 och alltid vaknat nyktert. Andra sjukdomstillstånd hos mig samt insikt att alkoholen kan orsaka/förvärra dessa har let till nedtrappning. Jag kontaktade Riddargatan1 och gjorde upp en plan. Den har jag lyckats hålla och är nu efter åtta veckor nere på 0 ( sedan två dygn). Sista veckorna drack jag ca 2-3 glas vin dagligen ( 7 dagar i veckan) Abstinensen är ganska påtaglig med ökad ångest etc men jag medicinerar med enstaka Oxascand ( vet att dessa är olämpliga för oss alkoholberoende). Skall sluta med Oxascand om ett par veckor och istället äta Lergigan eller Theralen vid behov om ångesten kvarstår. Min husläkare kommer också att sätta in SSRI - preparatet Cipralex nu när jag slutat.
Det verkar som om kroppen har ställt in sig på alkohol dagligen och jag upplever en hel del förändringar i magens beteende med mera. Min puls och blodtryck är normala men hoppar nu lite upp och ner. Ingen fara alls enligt 1177 - ring dem så lämnar de jättebra stöd!

För mig med en del domningar m m (som iofs troligen inte beror på alkoholen) och allmän sjukdomsångest med mera är det jobbigt med påslaget av ångest, oro och i viss mån depressivitet nu när man trappat ned.
Jag är ändå så övertygad att mycket av detta beror på alkoholen och är övertygad om att det kommer att ge med sig på sikt!

Lycka till ni andra medbröder/systrar!

Jur.alk
sön, 2017-04-02 - 21:01

Jodå, nu har jag inte druckit sedan i fredags. Hällde dock i mig en BiB torsdag och fredag. Ingenting lördag och söndag. Babysteps. Ångesten skakar, river, skär i bröstet. Är så rastlös så det nästan spritter i kroppen, ändå kan jag inte ta mig för att göra något. Spelat spel med familjen. Druckit mängder med kaffe och rökt en sjuhelsikes massa cigaretter. Men inte druckit.
Tur att det är söndag, annars hade jag säkerligen besökt bolaget i eftermiddags. Vad som helst för att kunna slappna av. Tankarna spelar pingpong i skallen och som vanligt får jag ligga och räkna mina andetag när jag ska somna för att kunna få hjärnan att koppla av, koppla ner och sluta gå på högvarv.
Sa jag att jag står i kö för ADHD/ADD-utredning?

Knaprar Sobril och försöker få lagret att räcka tills nästa gång jag kan be om att få utskrivet. Står emot impulsen att ta alltför många på samma gång för att få ett rus. Den där underbara känslan av lugn. Lugn och ro i knopp och själ.
Har massvis med skolarbete som behöver göras, massvis med böcker som behöver läsas. Försöker stå emot frestelsen att intala mig själv att jag klarar ännu en tenta utan att knappt ha öppnat böckerna.
"Du som har sån kapacitet", har jag alltid fått höra. Men hur i hela friden ska jag gå till väga för att kanalisera den där påstådda kapaciteten? Hur ska jag kunna finna lugn i stunder, ha ro att sätta mig ner och bara finnas i nuet utan att miljoner tankar och impulser får mig att tappa fokus, om jag inte får dricka.
"Får dricka". Som om jag inte "får". Inte "vill inte". Inte "kan inte för att då kan jag inte sluta". Måste försöka ändra det där tänket. För jag "får". Men jag vill inte, inte innerst inne. Orkar inte leva konstant bakis. Konstant arg, konstant irriterad. Konstant rädd för att någon ska känna att jag luktar alkohol, eller ser på mig hur rödspräng och svullen jag är. Jag VILL faktiskt inte mer.

Så, det återstår att se hur veckan går. Hur jag ska tänka bort den där lille jävlen i huvudet som kommer intala mig att jag minsann är värd någon eller några flaskor vin, nu när jag har hålla uppe så många dagar. Den där jävlen som tycker att man måste få unna sig en (läs 8) öl för att solen skiner, Den där som kommer glorifiera alkohol, och få mig att glömma all skit som kommer med den.

Ska till psyk i veckan. Kommer säkert säga att allt är tipptopp, som jag altid gör. Bara berätta allt positivt, och inte det negativa. Funderar på att börja med anti-depressiva igen. Har hittills testat sertralin och Voxra. Voxra fungerade jättebra, men kan troligtvis inte ta den pga mitt drickande, då man riskerar krampanfall efter långvarigt alkoholbruk. Har även fått Prozac (minns inte vad den svenska versionen heter, men det är samma sak), men har inte vågat testa.
Någon som har erfarenhet?

Tack alla för era fina svar, att ni delar med er av era erfarenheter och peppar! <3

AlkoDHyperD
sön, 2017-04-02 - 21:38

Berätta om det negativa. Varför skulle du annars gå dit!? Du är där för att få hjälp. Känn av bemötandet, om det verkar bra kan du nämna oro för alkoholproblemen och anledningen till att du dricker. Kanske finns hjälp att få för symptomen som gör det lättare för dig att leva nykter. Du går inte till psyk för att visa upp en snygg fasad. Där, om någonstans, är det bättre att verkligen belysa svårigheterna. Finns det chans att få samtalskontakt också? Ta den isåfall.
Håll ut, flyt med, försök orka fram till besöket.
Kram

Jur.alk
tis, 2017-04-04 - 14:29

Får se hur jag gör imorgon!

Har precis sutttit en halvtimme på en bänk och dividerat med mig själv om jag ändå inte borde köpa en flaska rött och några öl.
Solen skiner, jag är "ledig" imorgon och tycker mig ha funnit en anledning att fira.
Så starkt, det där suget. Nästan övermäktigt. Men idag, bara nästan.
Gick in och bläddrade runt i forumet här, reste mig och gick och köpte en chokladbit och Cola zero istället. För att fira.
Faran över för denna gång, tack alla ni som delat med er! Ni hjälpte mig att stå emot, idag! ❤

Ellan
tis, 2017-04-04 - 21:07

Blev det mycket av under mitt första halvår som nykter. Det fick bli så helt enkelt och det var/är fortfarande gott.?
Riktigt bra att du stod emot idag. Jag segrade nog aldrig i de striderna mot min alkoholdemon. Jag behövde minimera den ordentligt först och var i behandling.
Min omgivning kunde nog anse att jag hade "allt" precis som du beskriver men det var utåt sett. I mig var det ett enda stort kaos. Skyhöga krav på mig själv, prestationsmänniska uti fingrarna osv osv men hur mådde jag egentligen?!
Så har du möjlighet att berätta om ditt alkoholproblem för en läkare så gör det. Det är en sjuk sjukdom, låter galet men jag ser det så, och ingen logik går att använda på den. Med hjälp så går det och det finns olika vägar att gå. Kan du acceptera att det är ett problem så hoppas jag att du snart kan ta hjälp i någon form. Mod, ärlighet och villighet tjatar jag om på forumet, men det hjälper.
Kram Ellan ?