av Fått nog

Snälla hjälp mej! Åkte dit för rattfylla skäms så jag håller på att dö. Var en vecka sen och inte ätit sen dess. Har varit hemma från jobbet med outhärdlig ångest. Varit på psykakuten och fått Mirzapatin utskrivet. Problem med depression och ångest sen tidigare. Detta känns som mer än jag klarar.

Fått nog
lör, 2017-03-25 - 11:22

Ja så var det helg igen. Tänkte ta en helnykter helg. Gick bra igår då dottern hade match som jag var och kollade på. Idag är jag ensam hemma och mår inte bra. Tomhetskänsla och avsaknad av riktig livsglädje. Kan inte påstå att jag känner suget efter just alkohol. Men jag känner saknad efter den lindring den kan ge. Måste hitta andra sätt att ta mej ur känslor som meningslöshet och ångest. Ligger helt apatisk i sängen idag. För fan ryck upp dej säger jag till mej själv. Men jag är en dålig lyssnare när det gäller mej själv. Det kanske är den deprimerade som ser klarast på tillvaron? Hur kan man vara positiv med allt elände i världen? Provocerande tankar. Starkt av alla som möter den här eländiga tillvaron nyktra! Hopp om bättring

Dionysa
lör, 2017-03-25 - 11:36

prestationsdjävulen känner jag igen! Det är där a-djävulen ibland kommer in och buffrar. Bufflar till mig... Jag går nu i samtal och iakttar mig själv utifrån, roat, förfärad, ömsint... hur jag håller på! Knäcker nästan ryggen av mig för att bevisa att jag är värd den omsorg och respekt jag får. Alltmer börjar jag slappna av och känner att det bär, att jag faktiskt blir genuint bättre om jag inte anstränger mig så in i helvitte. Det är svårt att mobba någon som gillar sig själv. På riktigt.
Och: alkoholen är en riktig mobbare! Man har internaliserat mobbarnas syn på sig och fortsätter på egen hand; blir själv sin värsta fiende! Alternativet är att se dom, se vad som hände även om den vrede som då kommer upp är inte lätt att handskas med. Men jag tänker att dom också är ett slags offer, eller bara ovetande.

Tombor
lör, 2017-03-25 - 12:30

Förstår mycket väl att du mår dåligt över att åkt dit för rattfylla. Men ångesten handlar väl egentligen om rädslan för tappa kontrollen över alkoholen. Ångest är inte farligt men väldigt obehaglig. Det bästa är att du söker hjälp. Det låter lätt men jag vet av egen erfarenhet att det är svårt! Gör dig själv inte mer illa och klanka på dig själv. Du kan göra någonting åt det! Håller tummarna för dig!

Fått nog
lör, 2017-03-25 - 17:43

Tack för omtanken. Javisst behöver jag hjälp. Men då främst med mitt psykiska mående. Det är det som gör att jag dricker. Har inte druckit en droppe på en vecka nu ,så fysiskt beroende är jag nog inte.Har fyra flak med starköl hemma men det lockar inte idag. Rattfyllan mår jag fortfarande väldigt dåligt över men jag måste gå vidare. Min ångest och de långa depressiva perioderna är nog inte först och främst relaterade till alkoholen. Jag dricker för att jag mår dåligt. Inte tvärtom. Hade jag varit genuint lycklig är jag ganska övertygad om att jag inte hade känt något behov av att medicinera mej med alkohol. Förresten lycklig blev ett för stort ord. Tillfreds med tillvaron räcker gott! Allt väl önskar jag

Dionysa
lör, 2017-03-25 - 17:48

..... förvärrar ångest och depression i långa loppet, som bekant. Rattfyllan har hänt, nu gäller det att ta konsekvenserna och se till att det inte sker igen, eller hur?

Fått nog
lör, 2017-03-25 - 18:39

Ja det stämmer det. Konsekvenserna tar jag fullt ut och tyvärr min familj också. Barn som inte kan skjutsas till olika aktiviteter totalt kollapsad ekonomi med mera. Nej det kommer inte ske igen! Varför? Jo för att jag inte måste dricka. Varför jag drack och körde? Tanklöshet dumhet? Javisst! Skall ta en vit period på obestämd tid och se om jag mår bättre. Om inte så kommer jag dricka under kontrollerade former. Må gott alla här!

Dionysa
lör, 2017-03-25 - 19:54

... att starta med målsättningen kontrollerat drickande, så får man se. Är själv där och det fungerar bra, dvs jag dricker allt mindre! Men det är en balansgång, inte helt lätt.

Fått nog
tors, 2017-03-30 - 07:08

Måste bara gnälla av mej lite. Jag har inte druckit en droppe på 10 dagar. Mår bra mycket sämre än när jag drack. Ångest och dålig sömn. Går runt som en levande död. Jag fungrade iallafall när jag drack lite. Måste tillägga att jag drack små mängder men för många av veckans dagar. Jag ger det någon vecka till och blir det inte bättre då får jag väl börja dricka igen fast ännu mer kontrollerat.

Gladare - Tröt…
tors, 2017-03-30 - 09:33

Vad bra att du hållt dig ifrån alkoholen i 10 dagar enligt dina egna mål. Förstår att du är inne i en kamp. Jag själv har inlett min resa och mår ganska bra, för egen del så handlar det mycket om att jag tidigare tagit samtalshjälp där jag hittat bra strategier och rett ut situationer som givit mig ångest oavsett alkohol eller ej. Då jag druckit så har ofta dessa strategier försvunnit helt jag har istället fått hitta styrkan till att bearbeta den alkoholrelaterade ångesten. Nu när jag är inte drabbas, av det för mig värsta för mig dvs dagen efter alkoholångesten, skammen och skulden så är det lättare att backa tillbaka till det jag processat med psykolog. Har du testat samtalsstöd?

Dionysa
tors, 2017-03-30 - 12:19

Det tar tid att hitta tillbaka till sig själv efter att ha marinerat kropp och själ i a. Hur är din fysiska status till att börja med?

Fått nog
fre, 2017-03-31 - 03:22

Jag hade samtal med kurator för länge sedan. Tyckte inte det gav mej något då. Jag är väldigt introvert som person och har svårt att öppna mej. Kanske hade fungerat bättre nu, vad vet jag? Har istället tagit antidepressiva i perioder. Min fysiska status är mycket bra. Ingen övervikt bra blodtryck,blod och levervärden. Hyfsad kondition. Enda jag kan klaga på är lite förslitningsskador i ryggen. Jobbar heltid och har en fin familj. Egentligen är jag ju väldigt lyckligt lottad. Ändå mår jag inte bra.

Sisyfos
fre, 2017-03-31 - 06:58

Du skriver att du dricker för att du mår dåligt. Du beskriver händelser i din barndom som gör att du mår dåligt idag. På nåt sätt tror jag att det är svårt att komma tillrätta med drickandet om man inte börjar rannsaka sig själv och sitt beteende. Antingen själv eller med stöd av en terapeut. Mobbning är i min värld en ganska naturlig företeelse som uppstår på grund av människors behov av att stöta bort sådana som är annorlunda, men det kan lika gärna uppstå för att människor vill klättra i hierarkin. Oavsett vilket fortsätter det tills någon stoppar och i skolan måste man stoppa minsta tendens till mobbning snabbt annars är det svårt.
Det är aldrig den mobbades fel. Visst kan det finnas förklaringar i att den mobbade på något sätt sticker ut, men det rättfärdigar aldrig ett beteende som exkluderar någon. Att det uppstår är inte heller konstigt och beror inte på att de som börjar exkludera är onda, men man måste som lärare och chef lära sig se och stoppa i tiid.
Men nu drabbades du och det sätter djupa spår. Kan du komma tillrätta med detta själv eller behöver du hjälp att se dig själv och vara stolt över dig? Ser du dig själv fortfarande genom mobbarnas ögon? Du är lyckligt lottad skriver du, vilken roll har du i det? För du har en betydelsefull roll i hur familjen mår. Det är dags att känna sig stolt över dig sjölv och må bra. Det börjar tror jag i hur du ser på dig själv. Hur mår du på jobbet? Är du viktig? Vad är du stolt över? Vad bidrar du med? Jag jobbade för ett tag sedan under ett par år med personer som borde vetat bättre, men som mobbade. Det var också under den period dom jag drack. Självförtroendet i botten, elaka människor runt omkring och allt påspätt med det som alkoholen gör i ångest, misslyckande etc etc. Ingen bra period helt enkelt, men redan där och då visste jag att de gjorde fel. Det var de det var fel på, inte på mig. Klart, jag var inte på topp, men det rättfärdigar inte att andra sparkar på en. Alkohol kommer inte att få dig att må bättre. Jag tror att du behöver komma i kontakt med dina känslor på nåt annat sätt. Via alkoholen blir det bara galet i alla fall.

Fått nog
fre, 2017-03-31 - 07:35

Tack Sisyfos för dina kloka ord. Jag tänker nu på tiden som litet barn och alla konflikter med min mamma. Jag var väldigt aktiv och ville vara med överallt. Detta klarade inte min mamma av så hon skrek och skällde på mej. Det hände väl även att hon skakade mej. Ren misshandel kan jag inte komma ihåg. Det värsta var nog ändå att hon frågade mej vad hon hade gjort för ont för att få mej. När jag var i åttaårsåldern sa jag till henne att nu är jag stor och jag är inte rädd för dej längre. Detta stämde naturligtvis inte. Jag var stukad och självkänsla fanns inte. Så fast jag var stor och stark blev jag ett lätt offer i skolan. Självkänsla och självrespekt är något jag längtar efter men det känns som en utopi. Kan man bygga upp den med terapi? Det är så tröttande med självföraktet och behovet att alltid behöva vara bäst på jobbet och i alla övriga sammanhang. Enda sättet att visa mej vara värd något.

Gladare - Tröt…
fre, 2017-03-31 - 09:06

Bäste Fått nog, jag brukar säga så här att vi lever i ett sannslös tempo, många måsten många krav och saker att leva upp till. Tror inte egentligen det är naturligt för oss, man hamnar i en karusell och en utväg kan vara alkohol, allt blir mycket enklare men samtidigt brutalare när man vaknar. Skönt att vara av med det brutala. Då man känner att det börjar bli förmycket i detta sannslösa tempo så kan man ibland behöva hjälp att sortera, det är inte idag enkelt utan man kanske behöver stöd. Utöver det som måste man vara snäll mot sig själv, inte döma sig själv så hårt, i detta inte heller fundera så mycket på vad andra tycker. Du gör säkert en stor skillnad för de runt om kring dig, När du är mogen och det känns ok, se om de runt om dig kan göra en skillnad för dig oavsett om det är någon i din bekantskapskrets eller okänd.

När det gäller samtal med ex. psykolog så har jag grundtänket att det är mig det handlar om. Vad är det jag vill ha ut av det. Om du har kontakt med en läkare som skall remittera dig fråga gärna om de har några bra tips. Testa en till två gånger och bestäm dig därefter om du vill fortsätta sortera tillsammans med denna person. Låt det första samtalet handla om hur ett samarbete skulle kunna se ut utifrån hur du fungerar som person. Det viktigaste dock är att du själv sätter dig på en piedestal och att du är viktigast i dessa samtal. Det är din stund, bara din.

"Fått nog", jag delar bara med mig lite av mina tankar utifrån hur jag fungerar, det jag försöker ge dig är argumentation utifrån olika perspektiv. Du avgör själv hur du går vidare.

Nu sitter jag själv och funderar på helgen och hur den kommer vara, tycker nästan det är svårast då så mycket med helg har varit förknippat med alkohol. Har du några tips?

Ha det riktigt gott

Fått nog
fre, 2017-03-31 - 10:42

Tack för dina tankar Gladare-Trött. Är mycket givande för mej att diskutera här med andra. Får fundera på någon samtalskontakt. Blev dock lite avskräckt förra gången jag provade. En kurator som satt helt tyst och så jag då,den introverte patienten som också satt och teg. Snacka om fiasko, men jag förstår ju att det inte behöver vara så. Ja du helgen kommer och man blir lite extra sugen på att dricka. Vet ej om jag kan komma med så jättebra råd men man kan ju alltid hitta på någon aktivitet bio, bowling vad som helst som kräver uppmärksamhet. Godis har jag börjat äta också. Summan av dina laster är och förblir konstant. Kanske ligger det en sanning i det. Jag dricker också mycket kallt citronvatten. Främst är det ju ändå viljekraften det handlar om. Vill du dricka? Vill en del av dej dricka? Varför vill du dricka? Sen får man göra en plus och minuslista och förhoppningsvis tar man rätt beslut. Själv kommer jag hålla mej nykter ett tag nu för jag tror det är bäst för mej. Tror nog att du väljer rätt. Du verkar vara en insiktsfull person.

Gladare - Tröt…
sön, 2017-04-02 - 16:35

Har bokat upp mig som "chaufför" både fredag och lördag sent på kvällen. Det var ett tag sedan :) Söndag blir det skogsarbete tror jag, sådant jag inte orkat tidigare helger för att jag mått för dåligt på morgonen, trots goda ambitioner. Ha det så gått och plus och minus skall jag fundera på särskilt.

Fått nog
mån, 2017-04-03 - 07:09

Helgen har varit nykter, men mår fortfarande väldigt dåligt. Ständig ångest och drömmer och vaknar svettig flera gånger per natt. Måste ringa vårdcentralen för att ändra min medecinering. Hur går det för dej? Hoppas allt är bra med dej Gladare -Trött

Gladare - Tröt…
mån, 2017-04-03 - 12:40

Vad tråkigt att du inte mår bra, särskilt om det också är medicinen som är inblandad. Kan tänka mig att det händer en hel del i din kropp dels ingen Alkohol, ny medicin och den tråkiga livshändelsen du hade med rattfyllan socialt. Kom ihåg att det som har varit har varit. Frågan är hur din beskrivning av framtiden kommer te sig. Det tar nog ett tag att ställa in allt det där. Jag hoppas för dig att det snart ljusnar och att du kan få känna det positiva jag just nu får känna med att vara utan alkohol. Kommer påminna dig gång på gång att inte vara för hård mot dig själv! Även om det kan vara tufft nu se framtiden som något positiv. Ångesten är ett helsike och skam än värre det är dock känslor! Kolla medicin och kolla gärna (förlåt för tjatet :) ) ev psykologkontakt. Det handlar om att det du har i ångestväg, grubbleri måste ut ur ditt system, sådant jag i alla fall dövat med Alkohol tidigare men den riktiga effekten har jag fått via samtal.

Jag har haft en bra helg, lärdomarna har varit några, Var på en fest och insåg att man inte pratar på samma frekvens när man är nykter och någon annan är berusad. Det är helt ok. Den andra är att jag har städat och fixat onormalt mycket, har nu svårt när det är rörigt runt om kring mig. Sådant jag inte tänkte på efter andra pilsnern tidigare. Det tredje är sömnen, vaknar ständigt på natten samtidigt som jag är helt slut på em. Tror det är en övergång.

Ha det riktigt gott idag, jag har mötts av underbart vårväder i huvudstaden på min tjänsteresa. Något jag njuter av.