Vi skriver om alla problem och våra anhöriga. Om allt vi ska göra och hur vi stöttar dom.
Funkar det aldrig?
Eller finns det personer där ute som varit med om att dessa alkoholproblem löst sig?

Och de som lyckas gör det för egen maskin.
Inte för att de anhöriga gjort " rätt eller fel"
Kraften och viljan måste komma från den som dricker.
Det spelar ingen roll hur mycket tankekraft och möda vi anhöriga lägger ned på att nå fram om den som dricker inte är beredd att lägga av.
Tyvärr.
att lyckas vila i den sanningen är nog det bästa vi kan göra för den somd ricker.
Släppa taget om att försöka tvinga fram lösningar.
Ta bort den ständiga skulden för att de dessutom gör oss illa.
Det räcker med den skuld de känner för att de inte klarar av att avstå.
Vilket de flesta som dricker för mycket är väl medveten om.

Pyret

Jag vill ha erfarenheter av att det har löst sig. Vilka tecken ni såg hos er anhörig, med alkoholproblem, som tydde på att det skulle kunna gå bra??

Min man har varit helt nykter fem år nu. Vägen dit var lång och precis som Ullabulla skrev var det avgörande att beslutet var hans. Jag skrev här unde de första åren, även det dryga år han höll sig nästan nykter med s.k vita knogar. Jag skriver ännu ibland. Du hittar min tråd med många tillbakablickar under Det vidare livet, den heter Mitt nya år.
För min del fick jag den djupa insikten om hur svårt det är att bryta ett beroende genom att läsa i trådarna här, främst i Att förändra sitt drickande. Där skriver också just nu flera som valt nykterhet. Dessutom läste jag annat och har gått på Alanonmöten.
Fortsätt gärna skriva här och kom ihåg att ditt liv handlar om dig! / mulletant

Om det lyckas eller inte: jag tror det handlar om hur långt beroendet gått och hur det ser ut.
Vi på beroendesidorna är väldigt olika. Många här på anhörigsidorna beskriver ett beroende som gått väldigt långt och där den som dricker inte anser sig ha problem. På beroendesidorna finns många olika typer. Av det du skrev i din andra tråd tror att du beskriver någon som har beroendetendenser och som gillar kicken i att bli full. Det är en dålig kombination om det stämmer. Å andra sidan beskrev du också någon som dricker en gång i månaden och att du Verkar ta ansvar för att begränsa genom att ställa ultimatum. Vad tycker din sambo? Varför bråkar ni om alkohol? Vad vill hen? Vad säger hen? Du har vissa erfarenheter som gör dig hyperkänslig och du har kanske rätt i att hen är illa ute, men man måste också ha respekt för hens åsikter och när du skriver att det sker en gång per månad låter det inte så allvarligt. Å andra sidan är det nåt du reagerar på, kanske på sättet att vilja dricka sig full, eller nåt annat, en besatthet. Det är främmande för många på beroendesidorna att identifiera sig som alkoholist. Det är få som känner igen sig i den klassiska bilden. För din sambo kanske det räcker att vara på sin vakt. Eventuellt är det du som har rätt, men är hen inte med på noterna så kan du inget göra. Jag tycker att det är bra att du så tydligt säger vad du ser och påtalar faran. Jag tror inte du är fel ute, men det är inte säkert att det är ett problem, eller att det kommer att bli ett problem. Hänvisa honom till beroendesidorna så kanske han får lite perspektiv på drickandet.

sessi

Jag var ihop med en alkolist för ett par årsedan. Och han är nykter nu och mår bra. Så man ska aldrig ge upp hoppet. Min nuvarande kompis/pojkvän har det mer kämpigt att komma ur det hela. Jag har sagt till honom att jag aldrig kommer att ge upp utan kommer att finnas vid hans sida.
Det enda som är lite jobbigt just nu är att vi ena stunden är ett par och andra stunden inte. Får se vad som händer