Börjar en ny tråd. Vill släppa taget om vissa saker i det gamla för att fokusera framåt och nyktert gå vidare. Tycker om ordet att tillfriskna och detta är mitt fortsatta mål. Nynykter och tillfrisknande. Lämnar dock inte denna sida av forumet, är ju ändå inte över på "andra sidan än"...
Har fått ultimatum ställda av min familj och jag har bett om stöd och hjälp tillbaka. Så den här resan, detta tillfrisknande gör vi tillsammans, familjen och jag.
Tacksam att ha sådant stöd. Jag ska inte dricka och de vill hjälpa mig genom närvaro och kärlek. När de situationer uppstår då jag ändå är ensam ska vi tillsammans hitta en lösning då ensamheten är min största utmaning.
Igår avslutade jag en lång, tuff arbetsdag med en promenad längs vattnet, hand i hand med min kära make. Efter kvällsmat kröp vi till sängs och tittade på en deckare tillsammans, somnade sedan sida vid sida. Ja, ni hör hur bra jag har det!

Tack för måndagen, en dag jag brukar ha svårt att hantera men som jag gjorde något bra av igår.
Tackar mig själv för en klok och nykter dag.

Hej Sundare
Jag hoppas att ljuset fortfarande flödar in i ditt sinne. Hur du bekämpat mörkret är imponerande och fint att familjen är med dig. Med detta önskar jag dig en trevlig och rofylld helg. Du är en fin människa.
Ikaros

Vaniljsmak

Eller är det läge att hälsa god förmiddag? Hur som helst ville jag bara lämna några rader här hos dig. Jag är in och läser på forumet ibland. Skriver till och från. Den här platsen hjälper så mycket när jag trampar fel och jag känner att jag kan hämta styrka från din tråd idag.

Ha det fint!

Sundare

Först ; Vaniljsmak - Så glad om jag kan lämna lite styrka till någon annan. Hoppas du får en fin och vit tisdag och flera vita dagar efter denna. En dag i taget vet du, en dag i taget.
Jag håller på att läsa en bok som min alkoholterapeut lånat mig; Snälla mamma sluta dricka! av Britta Berggren Ericson. Långt ifrån den bästa bok jag läst rent stilistiskt och språkligt sett men innehållet får mig att backa och skaka på huvudet - nej, det där vill jag inte ska bli min resa! Läsandet fyller mig med ett så starkt obehag, kan känna igen mig i en hel del av vad Britta berättar om, i annat inte alls. Boken verkar rent avskräckande på mig, jag mår illa över vad jag hållit på med och ser hur en fortsättning skulle kunna se ut. Vill inte, vill inte, vill inte! Bara jag skriver detta så infinner sig ett slags illamående i halsgropen, lite ångest - och så skam, min gamla följeslagare. Vad har jag gjort?! Vad är det vi gör mot oss själva, vi som utvecklat ett beroende. Så illa vi gör oss själva och våra närmaste.
Jag vet ju nu att jag inte kan dricka alkohol, jag vet att jag tappar spärren efter första glaset, kanske första klunken till och med. Ett glas räcker inte varför jag inte ska ta det där första glaset - inte alls!
Nu är ju "faran" långt ifrån över, fortsatt en dag i taget, en liten bit i sänder. Det har gått en mycket kort tid, resan som är min nykterhet är fortfarande i sin linda. Men jag har identifierat vad jag INTE vill och det är vad som exempelvis nu Britta berättar om i sin bok. Nej, så vill jag inte ha det. Vill inte! Och så vill jag återvinna förtroendet från mina barn och min familj och inser att det kommer ta tid, lång, lång tid innan faran är över för dem.
Puh, måste nog ut och andas lite frisk luft och få lite solsken i ansiktet. Får lite ångest av att skriva om detta.

Svartvit

Vi är många som har det problemet att vi inte kan sluta när vi väl börjat. Jag vill också kunna ha förtroende från mina nära, just nu känns det som att jag väljer alkoholen framför dom vilket jag inte alls egentligen vill. Dom betyder allt, utan dom är inte livet värt att leva. Vi kämpar på, det kommer gå bra! Nu visar vi både och själva och våra nära att vi kan. Önskar dig ett stort lycka till!

Sundare

Tänk att man kan tycka det är ok att känna huvudvärk. Ja, kanske inte helt ok men den är lättare att uthärda när jag samtidigt inte bär skulden att det beror på alkoholen jag drack igår. För jag drack ingen alkohol igår. Jag har suttit vid datorn lite för ihärdigt kanske, eller sovit på en dålig kudde, eller rört mig lite för lite. Och det är vad huvudvärken säger till mig.
Stel i nacken och nykter. Typ så.
Önskar er alla en fin och vit onsdag.

Sundare

Läste en kommentar i en annan tråd och tar fasta på den (tack MM): Jag Kan Inte.
Så enkelt. Jag kan inte dricka alkohol. Punkt.
Det är inte något att diskutera kring, jag kan inte, det är så. Det är nu bevisat så många gånger redan och det kommer inte att förändras. Jag kan inte.
Acceptans och gå vidare och lägga energin på mer uppbyggliga frågor.
Som att må bra.

Hej Sundare
Jag undrar bara hur du har det? För min egen del är det väl okej även om jag känner en viss trötthet.
vänligen
Ikaros

Sundare

Nej jag mår inte bra. Trodde jag nått botten men det fanns ett plan till.
La in mig på psyk o har kapitulerat totalt. Min kroniska depression o min förvärvade nu kroniska beroendesjukdom.
Har aldrig mått sämre, aldrig varit mer rädd, aldrig känt mig mera utelämnad. Såg din fråga o ville svara. Ärlighet har jag alltid försökt att ge dig.
Mvh S

Hej Sundare
Får du en vård som hjälper dig tycker du? Att vara inlagd kan ge det tidsutrymme som krävs för att en förändring skall kunna påbörjas. Hur är det med alla dina "måsten"? Klarar du att inse att nu får andra ta hand om dem? Jag hoppas verkligen att du får effektiv hjälp mot depressionen.
Som du förstår känner jag mig oroad för dig varför det är bra om du skriver några rader när du orkar., Ingen press, enbart när du orkar och när det kan vara bra för dig-
vänligen
Ikaros

AlkoDHyperD

Läste några av dina inlägg dagarna före det du nu skrev och funderade. Vad ledde fram till detta? Anar en del krav mellan raderna. Och skuldkänslor. Förståeligt. Ibland blir det för mycket av allt. Kan det ha varit så?
Att komma till insikt om att man inte kan dricka, att man har en beroendesjukdom. Att rannsaka sig själv. Att stå emot det kemiska suget (kanske postakut abstinens dessutom). Bryta vanor. Säga farväl till det som tidigare fungerat som lättnad och stressreducerare (om än bara för stunden). Att våga möta sig själv, analysera, läsa en bok som väcker skuldkänslor, att (uppleva sig?) behöva återvinna tillit inom sin egen familj - så mycket svårigheter på en gång.
Och någonstans fanns det en anledning till att du drack. Kanske finns den fortfarande kvar, nu utan bedövning...
Hoppas du kan se dig själv i ett icke-dömande helhetsperspektiv. Du är värd omsorg och återhämtning. Och du drack inte. Trots att du mådde så dåligt.❤

Gunda

Vilken kämpe du är och jag blir imponerad. Skönt att du har familjen med dig.
Kampen tar det nog tid innan den är borta men desto längre det går slit det förhoppningsvis lättare.
Du tar många kloka beslut i ditt kämpande, du ger mig styrka i mitt kämpand. Stor kram

Hej Sundare
Bara en enkel hälsning med förhoppningen att du snart börjar skönja ljuset igen.
vänligen
Ikaros