Snälla hjälp mej! Åkte dit för rattfylla skäms så jag håller på att dö. Var en vecka sen och inte ätit sen dess. Har varit hemma från jobbet med outhärdlig ångest. Varit på psykakuten och fått Mirzapatin utskrivet. Problem med depression och ångest sen tidigare. Detta känns som mer än jag klarar.

Fått nog

Tyvärr känner jag ingen glädje i livet just nu. Är så trött på mej själv och dessa återkommande depressioner. Va fan ska jag vara så känslig för. Det var jag själv som fick igång det den här gången med rattfyllan. Skall till läkaren imorgon för provtagning för alkolås. Skall då ta upp medicinering. Proverna bör väl vara bra då jag inte druckit på nära tre veckor. Tack för omtanken! Önskar dej allt gott!

Gladare - Tröt…

Om du har lust att ge en 4-5 timmar på en ljudbok så rekommenderar jag dig boken drunkna inte i dina känslor. Den var en höjdare för mig. Just det där med känsligheten. (Jag skrev om det i min forumtråd, den handlar inte om alkoholkonsumtion) Jag önskar dig all lycka till imorgon. Berätta hur du känner och mår när du är hos doktorn. Och en sak till som du säkert själv funderat på, att du fick en dom för rattfylla var en tydlig markering för dig kanske precis i rätt tid för att inte hamna i en än mer obehaglig situation på många olika sätt. Lätt att skriva för mig men säkert tufft för dig att acceptera och bearbeta just nu. Om du sitter och grubblar nu, ge dig ut på en promenad om så bara 10 minuter eller ladda ner boken jag rekommenderade dig ? skickar dig massor av omtanke och var inte för hård mot dig själv. Hoppas höra av dig efter besöket imorgon om du vill och känner för det. God natt

Fått nog

Tack för boktipset Gladare-Trött. Hsp det är alltså det man är. Har aldrig hört begreppet förut. Visst är det oerhört jobbigt när man i ett rum med människor kan känna av nästan varje känsla. Speciellt känslor av sorg och ilska suger jag åt mej. Jag känner på långt håll om en person är arg eller irriterad utan att vederbörande har öppnat munnen. Är ju kanon om det finns strategier att hantera det! Var på provtagning i Torsdags. Får reda på resultaten på Onsdag då läkaren skall skriva intyg. Mår hyfsat idag. När jag mår som sämst tänker jag på Dan Anderssons rader "Jag lockas mitt i larmet till att bedja inför herran tag all jorden bort jag äga vill vad ingen ingen har" psykisk ohälsa är inget nytt och jag har också bett till Gud att han ska hjälpa mej fast jag inte ser mej som religiös. Ibland har det gett mej ett visst lugn. Det är väl vi som inte mår bra som måste ha något att tro på tänker jag. En fin Lördag önskar jag alla. Med tankar på offer och anhöriga i Stockholm

AlkoDHyperD

Gör jag också. När maken kommer in i rummet kan jag känna hur klumpen i magen växer och vill matas med sprit. Han är deprimerad och har alltid varit tungsint/avstängd, medan jag har livsglädje och energi för två. Men när jag känner dysterheten så tydligt i luften smittas jag. Ensamhet är det nog också på grund av hans avstängdhet. Nu har jag gått ut på kvällspromenader eller åkt och tränat med kompisar för att inte drabbas av sug av ensamhetskänslan.

Gladare - Tröt…

Vad kul att höra av dig. Psykisk ohälsa är läskigt, jag har haft det runt om kring mig som barn. Tror att det var det som också grundlade HSP. Har du lyssnat på boken hur långt har du kommit?. Det jag framförallt tagit till mig av strategierna är just det där att jag är HSP och i olika situationer när jag kännt in så har jag skalat av 50 procent utan alkohol. Tidigare med alkohol precis som känsligheten kvittade efter ett par pilsner. Jag bad även min hustru läsa boken och hon kan nu hjälp mig att ställa frågan är det HSP som känner eller något annat. Jag har hållt mig neutral i min skrivning vad det gäller kön i dessa trådar. Men vill berätta att jag är make, fader, man anledning till det är för att lyfta ett perspektiv till att vara högkänslig och man, det är utmanande då samhällets normer i de situationer jag möter utgår ifrån att vi inte skall vara känsliga. Diskuterar gärna mer efterhand som du sätter dig in HSP om du vill. En annan sak jag lärt mig är att min känslighet också är förstärkt när jag betraktar mig själv i mitt inre. Alldeles för stora och negativa analyser som sällan har med sanningen att göra.

Dan Andersson tar upp många spännande tolkningar av livet sittande vid sin mila. I mellanstadiet blev vi programmerade med dessa alster kryddat med Fröding ? Tror att vi alla emellanåt funderar ditåt när det svårt, det mörka rummet. Jag försöker intala mig att det inte är farligt att tänka i det rummet men att jag vill ut så snart som möjligt, misstänker att vid psykisk ohälsa är det svårt att ta sig ur det rummet. . Den starkaste drivkraften i mitt liv är min hustru och döttrar. Det är också därför jag försöker ta mig ur "alkoholrummet" särskillt efter frågan från min hustru då hon sa -varför vill du inte bli gammal med mig?

Bara nyfiken vilken låt skulle du egentligen vilja lyssna på som beskriver när du mår som bäst.

Skriv gärna om det här med alkolås praktiskt. Funderar ibland på om jag skulle ha något sådant preventivt.

Fått nog, välkommen som stark sköring. Tänk på att det är en fantastisk tillgång du har. Vi hörs

Fått nog

Jag är ju också man med fru och barn. Tror att människor föds mer eller mindre känsliga. Håller med om att det inte känns lika accepterat som man att visa sig tex ledsen och svag. Sen har ju barndom och ungdom också en oerhörd påverkan. Min mamma klarade inte av mina känsloutbrott utan reagerade oftast med ilska. Pappa var inte närvarande, antingen jobbade eller så sov han. Så jag lärde mej nog tidigt att det inte var ok att visa känslor. Pansaret på utsidan blev nog tjockare och tjockare med åren. Blev expert på att inte visa något utåt,men inombords växte ångestklumparna sej stora. Är först på senaste tiden som det inte gått att dölja hur jag egentligen mår,då ångesten har tagit sig fysiska uttryck med förhöjd puls, skakningar dvs panikångest. Jag är nog lite gammaldags när det gäller böcker,vill läsa i pappersform så jag går till biblioteket nu i veckan och ser om de har boken. Tack AlkoHyperD och Gladare-Trött det ger mej mycket att få respons!

Gladare - Tröt…

Jag känner så väl igen mig i din beskrivning. Jag är övertygad om att vi tidigt i livet utvecklar strategier omedvetet för att klara uppväxt. Ofta pratar vi om barn och så negligerar man vad de läser in och känner i tidig ålder. Jag skulle vilja kalla det små människor istället som skall lära sig att hantera livet, relationen, alla intryck och världen. Så har jag försökt att förhålla mig till mina egna eftersom jag inte fick det i min uppväxt. Min far var riktigt sjuk från min 10 års ålder. När jag kom till tonåren märkte jag själv att jag började att bli far till min far. Dessutom var skyddsinstinkten på hela tiden för att parera konsekvenserna i faderns psykiska ohälsa i relation till min familj. Så först vara barn och sedan ganska hastigt vara den som tar ansvar utvecklade en hög sensivitet hos mig. Den här boken som jag tjatar om :) gav mig härliga insikter på ett icke "terapeutiskt" vis så jag har kunnat försona mig en hel del med det som varit, givetvis en kombination med de olika samtal jag haft. Låna och läs boken. Finns den inte på biblioteket så köp den :)

Fått nog, jag hoppas att det börjar bli lite lättare för dig, jag är också mycket glad över min dialog med dig, den får mig att hålla i och hålla kvar. Helgen för mig har varit lite kämpig som du kan läsa det i min tråd, inte att jag känner ett misslyckade att jag frångått mina mål men effekten av denna drog och vad den kan göra med en, stundtals blir jag förbannad att den är så tillgänglig som den är. Undrar egentligen hur mycket elände den har ställt till med i världen i det lilla och stora perspektivet.

Nu hoppas jag för din skull att du får ett bra resultat på onsdag från läkaren. Jag håller tummarna. Ha en underbar vecka.

PS! för en kort stund funderade jag på att ge upp i helgen, kom på dialogen med min polare Fått nog och bestämde mig för att köra vidare på den vita vägen. :) DS

AlkoDHyperD

Är en bra bok också. Eller läs på om spegelneuroner, anknytningsteorier och känslomässig försummelse. Ett par böcker om hur anknytningen påverkar relationer senare i livet är Kom närmare och Hemligheten

Gladare - Tröt…

Hur är läget? Jag har inte varit inne i forumet på ett tag men tänkt mycket på hur det går för dig? Jag själv mår bra och gjort en hel del förändringar som börjar kännas naturliga. Dock inte riktigt i hamn än. Ha det så gott!

Fått nog

Tackar för tankarna. Har inte varit inne på forumet på länge. Skönt att du mår bra. Intressant med dina förändringar,utveckla gärna om du har lust. Själv har jag haft en lång period av måttligt drickande. Max några öl på helegen,men igår blev det kaos när jag och några vänner gick på krogen. Tappade sansen helt och hällde i mej kopiösa mängder. Slutade med att jag somnade och fick tillbringa natten i fyllecell. Känns som ångesten ska knäcka mej den här gången.Frugan är vanisinnigt arg.Med rätta! det är ju inte första gången jag ställer till det. Det här är mitt stora problem, att jag inte har några gränser när jag går ut. Inte alls på samma sätt när jag sitter hemma och kan sluta efter två öl utan bekymmer. Tankar nu, ska jag kanske sluta dricka helt? Tyvärr har jag kvar min depression och den här korkade fyllan igår sopade undan benen totalt på mej. Har ej kunnat äta pga ångestklumpar i magen. Allt gott önskar jag dej kompis